Alfred ligger i hemmet ihop med oss, till slut.
Seth arbetade varje dag hårt innan och efter skoldagarna med djuren i ladugården. Tog hand om dem med mockning och foder och lekte med dem – dresserade grisar, försökte rida på tjurkalvar.
Alfred som han hette – och fortfarande får heta är tjurkalven som gavs till en tolvårig Seth. Att skänkas en kalv som skulle gå till slakt efter ett år! Men vad fanns det att sätta emot?
Jag, storstadsmänniskan Victoria kan inte ens föreställa mig det. Få ett djur, ha en nära kontakt, dressera – och tjurkillen sedan bara iskallt skickas till slakt?
Nära djuren och naturen från min uppväxt – Seths egen berättelse.
Tjurkalven Alfreds skinn är idag slitet, men känns och är kärt för oss i familjen.
Seth på sin gamle Alfreds skinnTvättade faktiskt huden i tvättmaskinen, på milt program. Med såpa och neutralt hårbalsam som sköljning. Det ska man inte göra hur många gånger som helst. Men, det har ju gått 45 år!
Alfreds skinn ligger idag över Gunvalds liggplats i vardagsrummet. När jag la ut det – så kommer Gunvald – precis som alltid, när jag ska lägga ut en matta eller kasta över överkastet på sängen – och lägger sig mitt på – innan jag gjort klart.
Men – så här. Ändå lite vackert, efter tidens gång..
/Med vänlig hälsning Victoria, hundcoachen Seth Sjöbloms egen observatör
Hundcoachen Seth Sjöblom 