Regler och nej är hänsyn – inte straff

Hundar behöver stopp och gränser och inte ta över hela hemmet och övriga familjens utrymme.

Det blir obalans om endast hundens behov styr över alla andra i hemmet. Ju otydligare människornas kommunikation är – desto mer kaos. Hunden kan börja bete sig dominant mot familjemedlemmarna, vakta mamma, nafsa mot barnen och skrämma besökare.

Den hunden är för stressad för att må bra. Förvirrad kanske man skulle kunna uttrycka det som? 

Lättare att slappna av när man känner sig säker.. 

Om hunden får helt fritt spelrum på fel sätt, så påverkas den viktiga sociala aspekten till hundens nackdel. Hunden får inte kontakt och ingen vågar ta den till sig. Och det är rent taskigt mot hunden som vill så mycket – men inte  på egen hand vet hur den ska göra. Vem kan veta sånt utan styrning och råd?

En hund gör vad den kan om den inte vet något annat. Det kan bli så att en familj inte kan ta hem vänner ens, för att hunden skällande flyger upp och rusar till dörren direkt – för att möta familjens besökare på ett himla oartigt sätt. 

Skällande redan på dörrmattan och uppe i ansiktet på gäster när de böjer sig ner för att ta av sina skor. Och det är inte OK!

Begär av hunden att den ska stanna i dörröppningen till ett annat rum? Men enklast i inlärningen av gränserna är att hänvisa hunden till en liggplats när det ringer på dörren. Det kan man behöva träna på några – men ganska få gånger. Men med självsäkerhet. 

Lägg gärna en hundbädd där hunden har översikt över hallen så den ser vad som händer. Men den ska ligga kvar tills besökarna kommit in, satt sig, hunnit få sitt kaffe. 

Sedan bjuder ägaren in hunden. Om besökarna har en hundgodis i handen är det ingen nackdel heller. Hunden ska alltså inte uteslutas – utan istället lära sig sociala regler. 

Och då ingår ”nej”. Som absolut inte är det värsta man kan göra mot någon. Utan som faktiskt lär individer hur man ”hör till” i den omgivning man lever i.

Självklart ska man aldrig rycka tag i hunden eller ha en aggressiv röst. För hunden förstår inte vad det handlar om utan blir bara osäker. Gör man det som är rätt, med säkerhet och respekt – då hjälper man hunden in i den livsviktiga gemenskapen!

Ett ganska enkelt recept egentligen – som kan rädda många hundar från omplacering eller avlivning. 

Seth går in i vilket hem som helst – innan hunden fått lära sig sin plats. Aggressiva eller bara ivriga. Och det är många hundar som lägger sig vid hans fötter då han fortfarande samtalar med ägarna, långt innan träningen. 

Sedan lär Seth människorna hur de också gör sin hund trygg, så den inte betraktas som ett psycho av hela bekantskapskretsen. 

Det är snällt att säga nej för att lära nödvändiga gränser

/Med vänlig hälsning hundcoachen Seth Sjöbloms blogg