Jag fick ett mejl för ett tag sedan från en orolig farmor över situationen med hennes sons familjehund som är en australian shepherd ”aussie” som var väldigt krävande inomhus och vankade av och ann och kunde inte stressa av.
”Hej!
Jag har en son som har familj,( två barn 2,5 och 6 år) och en aussie på 7 år.
Hunden är trevlig, tränar agility och lydnad och är med på husses jobb varje dag.
Tyvärr är hon väldigt orolig när det kommer folk, både till hemmet och arbets platsen. Hon skäller och far runt som en tornado!
Detta har nu börjat tära på familjen!! De känner sig så hjälplösa och vet inte hur de ska kunna få löst detta stora problem.
Jag läste om dej för ett tag sedan och nu tänkte jag göra ett försök för att få till nån lösning på dilemmat.
Har du någon möjlighet att bistå familjen?
Hör gärna av dej, jag hoppas att du kan vara den som kan hjälpa familjen.”
Hon är en tik och mycket trevlig, men när någon kom så gick hon upp i ”spinn” och skällde och skällde. Inte av ilska utan hon hade stora förväntningar insåg jag om ”vad händer nu, titta här är jag”! Hon ville ha all uppmärksamhet och det gick inte att dämpa henne.
Matte jobbar konstant med agility och lydnad med henne och där är hon jätteduktig, dom behöver inte ens koppel på henne på promenaderna, hon lyssnar väldigt bra både till husse och matte på promenaderna.
Men hemma var det svårt att slappna av och hon vankade runt överallt och följde husse och matte överallt, uppbyggd stress för att inte bli lämnad och att hon var med husse hela dagarna på jobbet. Sen tog matte över med träning, men det är inte så lätt med två små barn som kräver all uppmärksamhet.
Man bör alltid komma i håg att det finns ett bakomliggande problem till en hunds beteende hur duktiga och hur mycket jobb som vi än som hundägare lägger på hunden.
Så det första vi gjorde var att begränsa henne att inte få vara med överallt i huset, jag ville att familjen fick egen tid och utrymme. Det var en stor omställning men hon accepterade det och till slut så fann hon sig i det och la sig vid tröskeln till vardagsrummet och vilade och det syntes klart att hon stressade av.
Skällandet när någon kom tog en stund att få ordning på. Men jag visade en struktur som dom skulle följa och vi hade ett antal besök som figuranter. De fick knacka på dörren och vänta tills någon öppnade och att hon fick vara på en plats och inte var den som skällande skulle ta mot ”hennes besökare”.
Det tog en stund och det avgörande sista sluttestet var att vi alla satt i vardagsrummet och hunden låg i köket närmast ytterdörren och det knackade¨. Hunden reste på sig och matte som hade sin minsta son i famnen ” sa tydligt till hunden ”NEJ, Stanna”. Hon skällde inte och väntade på matte som gick och öppnade dörren och hunden fick vänta på sin plats och det gjorde hon. Det hör till saken att det var farmor som kom som hunden älskade, det optimala testet!
Efter en stund så bjöd vi in hunden som fick komma in i köket, men inte till vardagsrummet där vi alla satt, sen så sa jag till matte att bjud in henne, men gör ingen stor sak av det. Hon kom in och nosade runt lite och sen var allt bra.
Kom ihåg att kräva eget utrymme, sätt en struktur för hur ni vill ha det och följ den. Glöm inte att låsa dörren så att inte någon bara kliver in. Man måste knacka så ni får chansen att träna hunden på att det är inte hundens besökare som kommer, det är era.
mvh
/Seth
Hundcoachen Seth Sjöblom 