Med nos för sprängstoff – KUL

Man kan träna upp många förmågor till förfining, både vi människor och hundar. Detta är ett inlägg av det lättsammare slaget.

Jag är som en spårhund på loppis. Vilket tydligen hundar också kan vara. Nåja, mer om det längre ner.

En förmiddag var jag tidigt uppe för att gå på en begagnatmarknad. Var där tio minuter innan öppningsdags och det var inte ens kö. Vilken tur jag hade för en gångs skull. 

Det var öde och en port stod öppen så jag gick in. Hälsade en man god morgon, när han samtidigt var på väg in och gick till sin kompis. De var också tidigt ute. Jag tänkte att de väntade på personalen för att få köra hem en möbel de köpt.

Jag släntrade inåt, men såg inget speciellt, förutom en svart väska i hårdplast, en sån man brukar ha teknikutrustning i. Så jag gick direkt dit och öppnade locket.

Innehållet såg ut som svängda delar från en bilbana, men jag kunde inte avgöra exakt, så jag spanade efter de raka delarna – förgäves. Mannen som gåt in samtidigt ropade då att den var deras! Så jag stängde locket, lite snopen ändå.

De kunde ju markerat såld på väskan? Och varför skulle de vara två för att köra hem det? Men jag hade tydligen tydligen fastnat i mina fantasier.

För de berättade då att de var poliser som skulle träna vapensök med hundar under utbildning.

I väskan jag öppnat låg vapendelar som hundarna skulle söka upp. Svängda ammunitions-magasin till automatvapen. Inte bilbanedelar.

Inte såna här bilbanedelar – utan något mer oväntat för mig. Hoppas hundarna som skulle komma efter mig också hade så bra instinkt som jag!

Vi pratade lite och i samtalet förstod jag plötsligt en sak till. Att jag gått upp ett dygn för tidigt – och det var öppet dagen först efter.

Det var lite pinsamt, men jag bytte samtalsämne efter jag fattat hur tidig jag i själva verket varit och varför det inte var någon kö. Utan bara jag.

-Med vänlig hälsning sakletar-Vickan med näsa för sprängstoff