I natt vaknade jag av att Seth börjat snarka högljutt från sin sida dubbelsängen. Jag brukar bara behöva peta lätt på honom eller rent av bara be honom vända på sig. Sedan – frid och fröjd.
Men Seth sov djupt och reagerade inte på min röst, så jag skulle behöva peta på honom. Det förelåg dock ett ”litet” hinder. För i natt var det var extra mycket hund mellan oss – med rottisen Gunvalds hela kroppslängd tvärs över sängen med nosen mot husse och rumpan mot mig. Jag hade somnat med armarna runt hans höft.
När jag försökte nå över Gunvalds hela kroppslängd för att kunna peta på Seth så han skulle sluta snarka – så var ju min arm för kort. Jag skulle alltså behöva sätta mig upp. Men lilla Vilja låg i mitt knäveck och skulle vakna om jag drog i överkastet!
Snabbtänkta – och nu lätt irriterade och sömniga – Victoria fick en idé om en nödlösning à la: ”Man tager vad man haver”!
Kontaktpiska?
Kopplade sonika ur mobilladdaren – som råkar vara en multiladdare med kontakter till flera olika mobiltelefoner. Den fick sitta kvar i kabeln och sedan åkte den med ett SWISH över Gunvald och landade på Seth. Det blev inte ett hårt rapp när alla laddaranslutningar landade på snarkaren, men han vaknade till och vände på sig. Sedan zzzkön zzzzömn..
När jag ibland vaknar av snarkningar så är det en konsert då Gunvald och Seth snarkar om vartannat – som att de svarar sinsemellan. Då vaknar jag till och lägger mig och lyssnar, för det är för djäkla gulligt..
/Med önskan om en fin – snarkfri – helg för alla, från bloggred Victoria
Hundcoachen Seth Sjöblom 