Kanske är det ibland svårt att tänka i de enklaste banorna? Men här är två hundar – varav en var min – som hade ”enkla men svåra” problem. Svåra att upptäcka men som hade kunnat leda till döden.
Expressen berättar – per videoklipp – om beageln Rex från Michigan som sedan sex månader led av näsblod, nysningar och smärtor. Han blev bara sämre och sämre och den lokala veterinären som undersökte hunden hittade inte orsaken. Ett tag med antibiotika gjorde Rex bättre ett tag, sedan blev han dålig igen.
Ägaren uppsökte en annan veterinärmottagning som tänkte vidare
Den andra veterinären röntgade Rex nos och på röntgenplåten visade det sig att en 13 cm lång pinne satt rakt in i Rex nos.
Då var det relativt enkelt att bota Rex genom att befria honom från pinnen i nosen så han kunde tillfriskna. Inte att undra på att han lidit!
Vi, jag och min föregående sambo Birgitta ”Gittan” Jonson upplevde ett likadant problem på vår
Ekodiplomerade draghundskennel inom vildmarksturism.
Bland de 75 draghundar vi hade just då, så hade en av hundarna fått besvär med munnen.
Veterinären hittade ingenting, men hundpojken vart allt sämre och var i dålig form, blev bara hängigare, även om en antibiotikakur hjälpte honom också – knappt ett par veckor.
Vi hade tagit upp honom från hundgården till huset för att ha honom under nära uppsikt. Han verkade lida lågmält, men svårt. Och hundar härdar ut med mycket smärta, av ren instinkt. Men det märktes bara tydligare och tydligare.
Fick en dag nog av att han aldrig blev bättre. Tog en ficklampa och lade mig på golvet under hans mun och lyste in. Såg ett litet rött område i gommen.
Jag ropade efter att få en pincett och höll hundens mun öppen och lyste uppåt i gommen och började peta lite. Det bara vällde ut illaluktande var. Sedan stack jag upp pincetten och kände något hårt innanför.
Grep tag om det och drog försiktigt ut föremålet. Hunden protesterade inte så jag fortsatte.
Det var en trästicka på 3 cm som suttit rakt upp i hans gom. Nu var orsaken borttagen – som det visade sig – efter han genomgått antibiotikakuren han fick hos veterinären dagen efter.
Att se ett djur lida, som inte kan berätta var det onda sitter är fruktansvärt. Så vår lättnad blev stor när han redan efter ett par dagars antibiotikakur började piggna till och sedan återkom till sitt vanliga glada jag och ville börja arbeta igen med sina kompisar.
Man ska aldrig sluta söka orsaker till problem. Försöka fnurla ut vad det kan röra sig om. Höra med veterinären om nya idéer. Lösningen kan faktiskt ligga närmare än man tror.
-Med vänlig hälsning Seth Sjöblom, föregående Landslagskapten inom Svensk Draghundsport .
Hundcoachen Seth Sjöblom 