Hundar har generellt inte fyra ben.
Olika synvinklar
Förskoleläraren ställde frågan – om hur många ben en hund har.
”Peter, 5, funderar men vågar sig inte på en gissning. Tänk om han har fel. Tänk om de andra barnen kommer att skratta åt honom. Hur ska han kunna veta hur många tuggben just den här hunden har hemma? Eller menar fröken hur många ben som hunden har inuti sin kropp, i skelettet?
-Detta är ett exempel på hur ett barn med särskild begåvning kan resonera.”
Det här stämmer också väl överens med hur man kan fungera vid neuropsykiatriska diagnoser, som ADHD, autism/Aspergers, Tourettes m.m. Tankarna begränsas inte av förväntade ramar. Detta är fantastiskt på många sätt – även om det samtidigt är svårt.
Det är oerhört viktigt att rätt utvärdering av problemens orsak görs – för att kunna sätta in fungerande åtgärder. Man kan inte bara gissa – för det förvärrar alla problem. Väcker ökad frustration och det är grymt att det sedan läggs en ensam individ till last.
– Det är också Seths filosofi när han arbetar med hundar.
Med kärleksfull hälsning från diagnosfamiljen Qvarnström/Sjöblom
– här är länken till Qvarnströms npf-blogg
Hundcoachen Seth Sjöblom 