Vilja provhoppade nya hemmagjorda agilityhinder

Jo, det var ju ett tag sedan jag spånade på olika metoder att göra egna agilityhinder. Beslutade mig för att köpa långa elrör i plast på Jula. Som har blivit liggande. Men så idag satte jag igång.

Varje rör var på tre meter och jag mätte mellan ca. 20-45 centimeter som höjd. Man kan ju beroende på underlag också trycka ner rören olika långt.

Med en elektrisk sticksåg sågade jag isär de lite tjockare elrören från två håll till V-form, så att snitten på ändarna blev till spetsar och likaså klykor att lägga ribban i. Det blev alltså egentligen likadant på båda sidor, med en klyka för stången och en spets för att trycka ner i marken.

Om man rullar runt röret i profil blir det alltså en spets – också.

De smalare rören kapade jag på en meter som ribbor, tre per rör. Det som är bra med elrör är att de är lätta och inte skadar om hunden river ner ribban.

Våra nya hopphinder! De tre elrören kostade en tia styck – så jag fick 6 hinder för 30:-

Ska köpa fler rör för att göra slalompinnar, nu när vi testat! Borde nog förvarna Jula om att köpa in fler rör när ni alla börjar göra själv!

Och hur gick det? Jag har inte lekt mer organiserade lekar med Vilja, men vi har en 30 cm hög mur som hundarna dagligen hoppar över, ofta på mitt kommando. Eller om det möjligtvis är så att jag alltid tajmar mitt ”hopp” när de tar sats? Men Vilja har ändå alltid föredragit att gå under grenar i skogen eftersom det är enklast.

Jag monterade ett lågt hinder och tryckte ner pinnarna så långt jag kunde. Sedan skivade jag upp små små ostbitar – faktiskt det mest frestande våra hundar vet. Vilja var jätteduktig på att springa runt hindrena de första 7 gångerna när jag sprang före och själv hoppade över med osten.

Hmm? Så jag satte mig ner på huk vid hindret med henne och kelade, pratade och gav små ostbitar.

Kletade lite ost på stången och sa till Vilja att leta. Tänkte att det skulle ge riktigt bra associationer för henne.

Hon rev ner pinnen en gång, märkte det så klart, men vi bara fortsatte glatt.

Kanske hon kommer uppskatta själva leken också sen? Hopphinder inger ju gott hopp. 😉

Ska köra samma med Gunvald och får väl se om han hoppar eller kliver över. Han hoppar med lätthet över stockar i skogen, men han ska ändå inte ha höga hinder eftersom man måste vara rädd om lederna på så stora tunga hundar och inte låta dem hoppa högt efter leksaker eller pinnar. 

Oavsett så kommer han att uppskatta leken – för allt tillsammans är roligt!

Ska söka runt på nätet och titta på lite agilitybanor så jag ser hur man placerar hindren så det blir en följsam bana. Även om 1-2 hopphinder räcker gott nu – så känns detta nya spännande så jag måste ta reda på mer!

Med vänlig hälsning hemmafixare och stolt nybliven agilitytränare 😉 -Victoria

PS: Kan någon gissa vad den gröna porslinsgrejen i hörnet på uteplatsen är??