När jag rastar Gunvald stannar jag till så att han får strosa och nosa med långt koppel när jag sagt varsegod. Hundar måste få njuta av ett av sina största intressen! Sedan vid direkta förflyttningar går han fot.
Ibland på ”frisedlarna” drar han spontant iväg en meter mot en intressant doft eller bara tar ett par glädjeskutt – och drar till i kopplet. Har varit oförsiktig och glömt av min egen regel att hålla armarna böjda för att parera innan kopplet sträcker ut min arm helt så det rycker till i armbågen. Har nu märkt att jag fått ont i armbågen.
Så framöver blir det eftertanke före som gäller. Det hjälper även armbågen att känna efter i armen när jag lägger mig ner, så att jag inte låter armen ligga och småvärka utsträckt, så att den kan läka.
Jag fick en arbetsskada av för tunga lyft när jag var 23 men arbetade bort nack -och axelvärken med träning och att lyssna på kroppen och slappna av. Det tog tre år, men jag får än idag inte glömma av att lyssna inåt när kroppen talar med mig.
Dessutom ska man kommunicera med egen sin egen kropp, så man känner kontroll över den och vad som händer den. Som med min Skademinskande ergonomisk metod vid koppeldrag – som funkar i.a.f för mig. Om man utför metoden!
Det oslagbart bästa är förstås att lära hunden att inte dra – men glädjeskutt vill vi inte bota.
Inte heller antidragselar är dragfria och framförallt inte ryckfria. Det är ju hunden det handlar om. Seth är inte en anhängare av dem av olika skäl som han berättar mer om här: Seths artikel i Härliga Hund
/Happy walkies – önskar bloggredaktören Victoria
Hundcoachen Seth Sjöblom 