Hundrädsla hos barn – exempel på Seths metod

Det går ju sällan att gå utanför sin dörr idag utan att möta hundar. Så hundrädsla utgör ett verkligt stort handikapp på ett närmare socialt plan och i samhället i stort – så man bör fortsätta att tro på att det går att avhjälpa.

Seth fick ett samtal från en kvinna med en väldigt hundrädd 12-årig son. Seth har tidigare med framgång hjälpt en hundrädd 9-årig flicka med den här metoden. Familjen kunde senare skaffa en egen hund.

Alla steg nedan behöver nogsam analys på barnets reaktioner och känslor. Steg för steg inför fortsättningen, för att det inte ska gå helt fel. Ingen nedskriven eller uttalad metodik kan förväntas att rakt av hjälpa alla individer eftersom alla är olika.

Självklart måste man prova sig fram väldigt försiktigt och lugnt med alla fobier, som hundrädsla. Det är på fullt allvar för de som känner tveksamheter, rädsla eller ren skräck inför hundar och det måste man visa full respekt inför.

Långsam tillvänjning av ”begreppet hund”

Nu börjar en avslappnad långsam tillvänjning, utan några tvång eller krav på barnet. Varje steg ska barnet ta av fri vilja. Och om barnet tvekar och backar ska man inte göra något stort av det och absolut inte banna. Men avbryt helst inte eftersom det kan uppfattas som att oron är befogad. Ni kommer förstå vad barnets frivilliga intresse handlar om längre ner!

Försiktig introduktion – väck barnets nyfikenhet

1. Gå helt ensam till leksaksaffären för inköp av låtsashund som Du själv ska ha. Barnet får inte vara med och ska på förhand inte veta om något.
2. Välj ut ett hundgosedjur som är riktigt lent och ser snällt ut. Det finns jättemjuka och med en tung fyllning i, som ris, som gör att hunden känns lite levande i famnen.
3. Köp samtidigt också en hundfilm för barn. Hundfilmen ska du sätta på och bara ha rullande i bakgrunden, kanske med sänkt ljud i början. Till slut fångas barnet troligen framför filmen.
4. Ta hem den nyinköpta låtsashunden från steg 1 – och sätt den på ditt eget nattduksbord som den naturligaste saken i världen. Säg inget speciellt, stoltsera eller visa inte upp den och prata om den. Du kan t.o.m smyga in den. Klart att barnet kommer att upptäcka den. Säg att du ska sova med hunden för att den är så mjuk och skön att krama. Men det är din gosehund. 
5. Så småningom kommer nyfikenheten smyga sig på och barnet närmar sig hunden mer och mer. Barnet får självklart titta närmare på eller ta upp gosehunden, men på natten är den din. Till slut blir barnet något invant som  själv tar stegen mot, även i tanken.
6. Tillmötesgå helt odramatiskt om barnet vill köpa en egen leksakshund.

Träffa en riktig hund – men i mycket liten format

När ni levt i det tillståndet att barnet under en tid kunnat vänja sig mer vid att tänka på att hundar finns, men inte behöver vara ett hot, men utan skynda inte på – så sök kontakt med en kennel eller någon som fått valpar. Förklara om hundrädslan och be om att få komma dit. Inbitna hundälskare vill nog gärna hjälpa till. Den unga ska få hälsa på en enda valp i ett separat rum. Be ägarna välja ut den lugnaste ”trögaste” valpen som absolut inte biter och gnager på fingrar! Lägg valpen framför barnet valpen när den precis ätit och somnat. Allt ska bara vara positivt om hur gullig och snäll valpen är. Säg att den är en busig bebis, om den ändå råkar använda munnen.

Lägg gosehunden hemifrån – som barnet nu vant sig vid och klappat – bredvid valpen. Prata lugnt om att de är ganska lika. Båda har päls. De ligger nästan likadant – m.m. Överför låtsashundens egenskaper på den levande valpen.

Vad som händer sen får man se. Men insistera inte på att barnet ska ta på valpen. Det kommer fler chanser. Kanske bryter man igenom rädslan där och då på ett positivt sätt? Man kan som sagt inte generalisera som efter ett tidsschema! Det skulle motverka allt! Ha tålamod. Och vi rekommenderar, faktiskt insisterar på att man har en kunnig erfaren person med eller att stämma av med för att processen ska gå så bra som möjligt. Hundhjälpare ska ju ha kunskap om både människor och hundar.

Förebygg hundrädsla lugnt och stabilt

När ett barn har rädsla för hundar så kan det ha varit en incident med ett bett eller liknande och vi vuxna överreagerar och vill skydda barnet, helt normalt.

Men ibland överreagerar vi sedan vid hundmöten och tar ut vår egen rädsla i situationen och överbeskyddar barnet som i sin tur blir rädd. Så låt aldrig ert barn gå fram till okända hundar om ni inte har frågat först om det är okej och lär barnet att det är hunden som först skall hälsa och få nosa, då ser du snabbt om det är ett lämpligt möte.

Med vänlig hälsning från Seth Sjöbloms blogg
– då hundcoachen själv godkänt inlägget