Sommargäst och kaffeskvätt – med foton, samt mer om rottweilers


Vi har fått en tillfällig sommargäst. En ung 11-månaders rottweilerhona med lite ungdomliga attitydproblem, då snälle Gunvalds tydliga gränssättningar nog gjort henne gott.

Och trots Gunvalds markeringar om hon ”beter sig” och är för kaxig – så svansar hon efter Gunvald – den lilla söta fröken Svansson. Vår Gunvald – som den stolte äldre distingerade rottishane han är – han ignorerar henne ganska duktigt. Och han tillåter henne inte att komma upp i hans.. menar vår dubbelsäng. Men som ni ser nedan, så är en anonym filt inte lika ”helig”.

Fröken Svansson blir accepterad - på hörnet av filten

Fröken Svansson blir accepterad – på hörnet av filten. Hon har ju ändå troget svansat efter Gunvald så mycket..

Så där ja!

Så där ja! Gunvald gillar ju henne, men ”kom inte här och kom!”.

Men ska vi gå och lägga oss så bjuder Seth upp henne i vår säng så hon får vara med vår flock, som alla hundar får. Hon vet att Seth är ”översten” här och vågar mer direkt, än när jag bjuder upp henne. Och Gunvald säger ingenting då. Men vi ser till att han själv får den plats han är van vid – ofta i sked med mig eller Seth – för att hålla det rättvist för hans del. Man får aldrig glömma av sina egna hundar och vanorna man skapat. Att ge en nyinkommen hund mer av något skulle motverka de andra hundarnas acceptans av den nya individen.

Fröken-tösen går ändå ofta och lägger sig på golvet efter en stund när hon legat bredvid Seth eller värmt upp hans fötter i sängen. Hon hoppar sen upp till oss igen senare på natten – när Gunvald ligger och snarkar!

Vi plockade bort alla leksaker och ben innan hon kom. Det gör vi alltid om en annan hund kommer hit, för det vore väldigt olyckligt att bädda för onödiga konflikter innan vi sett hur allt funkar. 

I morse så låg lilla busfröken lugnt bredvid mig – väldigt fokuserad på att gnaga på det kraftiga sängöverkastet. Jag sa nej och tog bort det. Strax var hennes små kliande framtänder där igen. Då var det lika bra att direkt riva sönder en gammal fleecefilt i långa remsor och snurra hårt, vika på mitten och sticka in änden genom andra sidans ögla och knyta ett par rejäla knutar. Gjorde tre sådana och slängde till hundarna. Vi har ju sett nu hur de funkar ihop och att leksaker inte utgör ett problem.

Kolla, mattes fårfäll - den kan vi leka med!

Kolla, mattes fårfäll – den kan vi leka med!

De två leker ibland jage och brottning ihop för en kortare stund. Lilla fröken Svansson kan ju krypa in under utebordet – som Gunvald är för stor för. Hon retar gallfeber på honom då och han står och försöker få ut henne. Så de har i sina lekar ibland skakat om bordet rejält så kaffet skvätt. Nu vet vi att genast lyfta upp våra koppar och glas direkt när de två rottisarna fått lekfnatt! Ibland även om de inte leker, så ryter Gunvald ifrån för att sätta unga fröken på plats, när han tycker hon tar sig för stora friheter. Det funkar fint att han bestämmer – som det bör vara. Bästa fostran som finns – av en annan – men stabil hund. Gunvald är cool, han brottar aldrig ner henne eller är för hård. Hon förstår ändå vad som gäller så ”de talar samma språk”.

Ständigt nosar fröken Svansson på det hos Gunvald som skiljer dem åt och Gunvald är rätt likgiltig. Lustigast var när Gunvald stod i sängen med frambenen på golvet för att ta upp en leksak och fick ett litet ansikte in mellan bakbenen. Han brydde sig inte. Men hon flyttade sig snabbt när han kravlade sig tillbaka upp i sängen – man vill ju inte ha Gunvald i huvudet.

Hur svårflörtad Gunvald än verkar, så är han intresserad av Svanssonskan. När vi rastade dem ihop en morgon tog han upp en pinne och tuffade sig med. Han brukar inte intressera sig alls för pinnar – så man kan ju gissa vem han var intresserad av. Han imponerade troligen stort.. En annan dag när jag först rastat fröken Svansson och sedan tog ut Gunvald – så följde han nogsamt hennes spår genom hela skogsdungen. Bäst att hålla koll på sin tjej. Bara hon inte får veta det..

Nyfiken spaning

Nyfiken spaning ihop på verandan

De är ofta ihop ute på verandan. Sitter och sniffar i luften och håller koll ihop – även om det inte händer någonting alls utanför. Fröken har nu. efter att vi hela tiden sagt till, börjat lugna ner sig när någon går förbi, även med en hund. Precis som vi fick lära Gunvald när vi fått upp altanen så han ändå kunde vara ute med den superkoll på området som en rottis vill ha. Först fick han aldrig vara ute helt ensam. Nu har vi balkongdörren öppen även för de båda, när vi är i vardagsrummet – för de uppför sig så bra, men vi är nära nog för att korrigera om de skäller. Vilket så klart händer ibland.

Vi samarbetar ju!

Vi samarbetar ju!

Och lilla jag får vara med store Gunvald - ser ni det?

Och lilla jag får vara med store Gunvald – ser ni det?

Hundar drar ju igång varandra – och deras konsert låter mycket respektingivande. På midsommarens afton såg vi några okända killar gå in bakom garaget en bit bort. Eftersom det varit så många garageinbrott och andra stölder häromkring så ställde jag mig upp och hojtade till och vinkade mot dem. Strax uppfattade hundarna stämningen och skällde till en kort stund innan vi fick tyst på dem efter c.a. tio sekunder. Det kändes ganska bra som rent brottsförebyggande. Vem vill utmana hundar och lika vaksamma hundägare i deras hemmakvarter?

Vi har haft det roligt ihop ikväll!

Vi har haft det roligt ihop ikväll!

Fröken Svansson har ett gällt skall som kommer djupt från hennes strupe som låter otroligt respektingivande! Honhundar kan aldrig misstas för att vara ”det svagare könet”. Även vår 3,4-kilostjej stämmer in eller kan vara den som sätter igång allt om hon ser något nytt, om vi inte hinner stämma – alla de tre hundarnas – vaktlarm i bäcken. Vi försöker stävja ens ett morr när de reagerar på något. Det gäller bara att hålla koll och koll och lära hundarna att nej är en gräns.

Fröken Svansson var redan från början väldigt nyfiken på vår lilla Vilja. Vi visste att fröken S gillar småhundar jättemycket och är försiktig, även om storleken och hennes valpighet kan tala emot henne. Men fröken Svansson var så duktig, krafsade inte med tassarna mot Vilja för att få igång lek. Idag försöker heller inte sommargästande fröken få igång Vilja till lek med lekställning och att skälla efter Viljas uppmärksamhet. Vilja visade hela garnityren innan de blev mer överens. Och senast idag skrämde lilla Vilja ner Fröken Svansson från soffan. Så vår gäst nosar på ”den där lilla spännande” på håll istället, även om hon är grymt nyfiken.

Våra hundar spanar ihop efter fröken Svansson.

Fröken Svansson och vår Vilja spanar efter vad Gunvald håller på med..

Något av det första som Seth lärde mig om rottweilers var att hålla mig till hundens integritetsavstånd på minst 30 c.m eller när man börjar märka av lite obehag hos hunden. Även vad gäller att lägga händerna rakt ner på hundens huvud. Man kan klia bakom örat och på halsen när hunden självmant kommit fram, buffat och lagt huvudet hos en. Man ser likadana rastypiska rottweilerbeteenden hos unga fröken Svansson och Gunvald, som är sju år. Precis som Gunvald så har hon en stor integritet runt huvudet, fast hon inte ens är ett år. Jag skulle heller aldrig få för mig att sänka ner ansiktet rakt mot Gunvalds ansikte, ens efter alla år ihop, då han och jag har en relation som är väldigt mamma-son-nära.

Gunvald Larsson, sju år och fröken Svansson 11 månader har exakt samma intressen, som de rottweilers de är.

Gunvald Larsson, sju år och fröken Svansson 11 månader har samma intressen och sätt – som de typiska rottweilers de är.

Sommarflickan trivs med att strosa omkring här hemma utan att vi försöker kela. Och man bör inte sätta sig på huk för att hälsa på en ”enmanshundsras”. Har man ögonen i samma nivå som en hund kan det upplevas som en utmaning och hunden blir spänd – och än värre om man också tittar hunden rakt i ögonen. Men det går bra att sätta sig på golvet, kanske på altanen och ignorera att hundarna är där – vill de något får de komma fram.

Se blogginlägg längre ner om rottweilernas sanna natur och med berättelsen när jag fick två rottisar i hemmet och den långa vägen till att bli.. alltså accepteras helt som matte. Jag var helt oerfaren om hundars psykologi – så det var en resa!

Fröken Svansson upptäckte efter ett par dagar att om hon lyckas smyga med mig in på WC så kan hon få ett rejält rygg -och rumpkli, som Gunvald också gör. Bara hon inte går in till tvättstugeavdelningen för att sno fler strumpor. Så hon kommer självmant fram för lite ryggkli, då hon till och med börjar leka med mig och sno runt. Hon har också kommit fram med nosen mot mitt ansikte, vilket är en komplimang, men jag håller huvudet stilla. När Gunvald – med vår nu så starka relation – gör så kan jag ibland vända min skalle till och då blir det som en kram – om han då svarar och trycker sitt huvud mot mitt eftersom han verkligen avgudar mig. Men jag agerar aldrig med mitt ansikte rakt mot honom eftersom han inte gillar det. Han kan putta bort någon då och en tand råka skada, utan att han någonsin bits.

Med en vidare rätt stabil fostran kommer hon bli en superhund! Hon är knappt ett år och hormonerna studsar som i ett flipperspel! Skarpt vaktbeteende, men hon lär sig snabbt när man är konsekvent och inte skäller på henne. Precis som Seth också fostrat sina rottweilers. Man behöver inte höja rösten och skrika och ska man aldrig med hundar heller – eftersom de kan bli skrämda och bli kvästa. Och då  blir det helt fel med allt om hunden inte känner trygghet.

När vi ska få in både Gunvald och fröken Svansson i samma rum, kan det bli snurrigt och de vänder i dörröppningen och går om varandra, innan de fattar åt vilket håll de båda ska gå.. Och tiken är mycket snabb med att försöka komma först ut genom dörrar och grindar – så jag har satt en röd markering på henne för att skilja hundarna åt. Inte för att hon behöver ett varningsflagg på sig – hon är en normal nyfiken unghund mitt i sin utveckling till att mogna till en liten dam. Hon kommer ändå vara lite valpig till c.a tre års ålder, som rottisar är. Men mogna och få mer och mer förståelse för livet och regler. Men först efter att nuvarande krisiga tonårshormoner lugnat ner sig.

Markerade busfröken Svansson för att lättare märka att det var hon soim stod bakom om jag öppnade en grind - för hon slinker igenom hur lätt som helst, i skillnad till Gunvald väntar.

Markerade busfröken Svansson med rött för att lättare märka om det var hon som stod bakom om jag öppnade en grind. Hon vill ju vara med i precis allt – vilket är mysigt, så länge hon inte går över gränserna och kanske sticker.

Nu är den korta sommarvistelsen här över och familjen kommer snart och hämtar.
Vi – men främst Gunvald kommer att sakna den trogna och busiga fröken Svansson.

Lite om rottweilers från bloggen:
Att plötsligt bli rottismatte – en helt ny resa
Rottweiler – en harmonisk, trogen men misstolkad ras.
”Slaktarhunden” rottweiler – en vall -och vakthund
Rottweiler ingen förstagångshund

Rottweiler en svår ras att komma nära och att fostra
Rottweilern Gunvald lugnade ner vår diagnosfamilj
Utvald som mamma av Gunvald
– efter  ett halvår
– när jag tagit hand om honom när han var sjuk


Med vänlig hälsning Gunvald och Viljas matte Victoria

 

2 responses to “Sommargäst och kaffeskvätt – med foton, samt mer om rottweilers

  1. Pingback: Älskade Bella förgiftad av jordbakterie | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg

  2. Pingback: De fyras gäng med fröken Svansson | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s