Från norra Dalarna och uppåt kan det falla en hel del snö, ibland uppåt två meter. Så att man får gå ut och skotta fram fönstrena för att få in lite ljus i huset.
Har man hundgårdar så är ju snönivån lika hög där, kanske uppblåst i ett hörn, och hundarna kan hoppa ut. Seth och hans sambo i Särna kunde bara se på när en rävhona med sina ungar lockade med en av hundgårdarnas valpar som hoppade över och stack iväg med rävfamiljen. Efter två dagar var han tillbaka.
Ibland när det var så mycket snö så stod plötsligt ett gäng av Seths och hans dåvarande sambo Gittans ”förrymda” draghundar utanför huset. Hundarna fick självklart strömma in – och det var inte så omysigt.
Det händer nog alla som har hundgårdar norröver och snön blåser på. Att ens hundarna plötsligt står glada och ivriga utanför och krafsar på köksfönstret. En av tjusningarna med att leva så nära sina hundar ihop med naturens nyck.
När snön stod hög hoppade hundarna över hundgårdarnas stängsel utan svårighet. Foto på Seth Sjöblom kl.05 i förberedelse inför dagen.
Som en ”norrlandsynnest” då man bara kan leva som det är? Något bara andra kan önska om att få uppleva, de här speciella med villkoren inte många utifrån kan sätta sig in i.
Seths liv ute i ingenstans i vildmarken – som gav honom allt.
Mer om: Vildmarksliv
Hundcoachen Seth Sjöblom 