Vi är superlyckliga för att Elsa hittat hem till Anna som verkligen är rätt matte. Elsa är född i Rumänien men behövde omplacering efter två år i en svensk familj och vi tog hem Elsa istället för att hon skulle avlivas. Allt om Elsa i inläggen HÄR. Bloggordningen är alltid bakifrån, så nyast överst.
Elsa tog med sig delar av våra hjärtan och fotona visar en så välmående hund, som Anna inte kommer ge upp om. Anna är veterinärstuderande, vilket är en lycklig slump.
-Tack Anna för all den kärlek och omvårdnad du ger Elsa. Vi vet att det är värt det, för Elsa är fantastiskt fin och förtjänar dig, ja, ni förtjänar varandra i god mening.
Anna berättar om Elsa:
Det går bara bra med lilla tjejen. Tiden bara rinner iväg.
Hon går stadigt upp i vikt, lägger på sig lite muskler också. Hon har fri tillgång på maten och äter små portioner lite då och då. Vi traskar på ute i mycket högt gräs, sandlådor och backar nästan varje dag. Vi tar korta men intensiva promenader för att bygga upp hennes muskulatur. Jag har bokat vardagslydnadskurs för oss som börjar i december och jag ska även lägga ut dyra pengar på watertreadmill -vattenlöpband – så att vi kan fuska lite med muskeluppbyggnaden.
Elsa med sin självlysande vita rådjursrumpa!
Vi har även hälsat på hästarna i stallet och några gånger hälsat på kor, får och grisar på en gård nära vårt landställe, men dom är alla ganska läskiga än så länge.
Det är mycket smidigt att vara ute med henne i mörkret för inte behöver man nåt lyse för att se hunden när man har en självlysande vit rådjursrumpa!
Det går mesta bra, hon gillar fortfarande inte min pappa, skygg för män, men det går framåt.
Hon älskar märgben och tuggben och får nått sånt roligt varje dag, och vi ska boka tid för att få tänderna fixade.
Jag gick till en liten vet-klinik för att få hjälp med klorna häromveckan, jag har inte hunnit öva klippning än och jag kände att jag behövde hållhjälp, men det gör jag aldrig om. Hon var fruktansvärt hysterisk, slingrade sig och klöste och fick panik, inte av kloklippningen, utan av fasthållningen men det var så hemsk att jag nästan började gråta. Så det gör jag aldrig om! Vi har börjat träna med en massa korv istället och det går också stadigt framåt!
Men annars så verkar hon så nöjd så. Hon sover alltid mitt i sängen, mitt på täcket, på mina fötter eller supernära rygg mot rygg och det är urmysigt!
Hon har en mycket uppskattad leksak, ett stoppat gosedjur eller vad det nu är, med ett litet hål i och det finns inget roligare än att dra ut stoppningen ur den. Men så länge hon inte äter upp det och inte gnager på mina kuddar – vilket hon inte gjort, hon är mycket duktig med att bara leka/gnaga på saker som hon får – så får hon förstöra den så bäst hon vill, hon är verkligen aldrig så nöjd som när hon intensivt drar ut så mycket innehåll hon bara kan.
Elsa dissekerar ett gosedjur
Det är också roligt med hundleksaker som ser ut som överkörda djur, men bollar och pinnar har jag inte fått upp något intresse för än.
Jag har haft lite problem med att hitta nått hundgodis som är tillräckligt gott att jag kan distrahera med det ute, det som går hem inne fungerar inte så ofta utomhus, och jag vill ju så gärna belöna hennes kontaktsökande även ute så jag är nära med att börja gå runt med hela fickorna fulla med korv…
Med vänliga hälsningar Anna och Elsa
Hundcoachen Seth Sjöblom 