En skogspromenad som nästan skrämde vettet ur mig. Seth har alltid sagt att Gunvald har mycket jakt i sig och att vi måste vara försiktiga så inte Gunvald får för sig att sticka efter viltspår om han är lös.
Rottweilers är nu för tiden avlade som boskapsvallandande hundar och vakthundar – aldrig som jägare. Men Gunvalds nos styr honom blint efter viltspår. Kanske för att Gunvalds första par år tillbringades som en frispringande ung kille i fjällandskapet, med en lampa på halsbandet, fri att sticka hit och dit?
Gunvald som valp
Nu är Gunvald en stor kille och det kändes härligt att komma ut på vår promenad igår. Visst blev Gunvald lite ostyrlig, jämfört med det precisa inkallningen jag brukar ha. Men jag tänkte att han bara var promenadivrig? I efterhand förstår jag att han redan fått upp något frestande i nosen.
Promenaden verkade fridsam. Tills Gunvald drog..
Efter 15-20 minuter såg jag bara hans baksida när han drog iväg. Hujeda mig. Ut efter honom i skogen när han inte kom på inkallning.
Hittade Gunvald hängande i bakbenen i en minst sex meter djup ravin med stupande nästan lodräta väggar, innan han skulle komma upp på andra sidan – efter viltlukten. Han hängde nästan upp och ner.
Han ville dit till skogen på andra sidan till nästan varje pris. Men vågade inte hoppa eftersom det var typ tre meter kvar neråt. Men han hängde nästan lodrätt ner i baktassarna i markväxtligheten och jag blev lätt chockerad av hans enträgenhet. Lite tacksam för att ravinen hindrade honom vidare.
När jag stod ovanför honom ropade jag på honom och han vred sig uppåt, på något sätt och klamrade sig upp på mossa och gräs.
Djävla Gunvald! Han sprang ut på grusvägen och låtsades som ingenting. Kopplade honom och vände tillbaka till bilen med hundarna – för min stressnivå var inte så sugen på att gå vidare.
Kanske jag ska lyssna mer på Seth som känner Gunvald bäst och vara mer lyhörd för uppmärksamma tecknen om Gunvald inte lyder utan verkar mer fokuserad på annat?
Puh, men det slutade ju bra, denna gången.
Mvh V, bloggred. och matte
Hundcoachen Seth Sjöblom 
Ping: Illasinnade stalkerdjävlar | Victorias ankedoter – en sorts beskrivning och CV
Ping: Plågsamt att nagelfaras av hatare | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg
Jag har råkat ut för liknande med tidigare hundar, vet mycket väl känslan du fick när Gunvald sprang iväg och när du senare fick tag i honom.
Skönt att allt gick bra, och regel nr1 är att alltid lyssna på Seth (eller den som känner hunden bäst). 😉
GillaGilla
Ja- verkligen! Fick mig läxa om att inte vara för säker, eller okoncentrerad. PUST!!
Kram från V
GillaGilla
Jo, då, lyssna på Seth är bra. Jag måste titta mer på Gunvald och köra på områden jag gått förr, med öppnare vidder runt om också. Jag är ju matte, så jag måste lära mig honom helt. Brukar ha en av hundarna kopplad under promenaderna och det är en bra vana att följa framöver. 🙂
Mvh Victoria
GillaGilla
Ujuj, det var tur det gick bra för er allihop!
GillaGilla
Ja, det var ju lite svettigt där ett tag..
Mvh V
GillaGilla