Lever ju ett hundliv numera. Det var inte helt lätt att få två skarpa rottisar på köpet, när jag träffade Seth och plötsligt blev rottismatte.
Bland alla hundraser finns det olika mentalitet bland skilda individer. Ibland beroende på stamtavla, även om allt inte slår igen hos alla efterkommande. Gunvalds föräldrar och deras föräldrar tillhör den skarpare sorten som varit tjänstehundar i flera led – då Gunvald tillhör dem som behövt den säkra och milda hand som han fått av Seth. Annars hade Gunvald kunnat sluta som en helt ohanterlig hundindivid.
Allt för många hundar avlivas utav okunniga ägare som tror att det är fel på hunden som kan bli något rabiat under sina tonår. Ägare kan bli helt satta på pottan och förstår inte att hunden är i tonårsrevolt, då de själva som ungdomar bara satte sig på moppen, gjorde fula tecken och satte full gas?
Gunvald är sedan flera år så kär och trygg med mig – och det är ömsesidigt. Han valde efter en tid att själv att utse mig till sin ”mamma”. Gunvald är inte av personlighetstypen som någonsin kommer uppskatta att man kör sitt ansikte rakt ner för att försöka pussa honom. Gosar vi så kör jag aldrig fram ansiktet för att kräva att få pussa honom mitt på nosen, ens efter alla dessa år.
Det lönar sig ALDRIG att tränga sig på. Ynnesten blir desto större.
Men jag kan dra tag i hans kropp för att flytta honom närmare mig när Seth också behöver plats i sängen. Det var en ren omöjlighet för mig för två år sedan, med denna hund. Visar han ett OK kan jag idag också gnida sidan av mitt huvud mot hans och han murrar och gnurrar ljuvligt och kan vända nosen mot mitt ansikte och nästan slicka ihjäl mig.
Det är underbart, även om jag också behöver andas ibland..
En hand på Gunvalds höft och lite kli i ljumsken får honom att snarka inom två minuter. Han slänger sig ofta på rygg då. Kvarterets farligaste hund – NOT. Blivit van med den tunga tassen som han slänger på mig när han vill ha mer kel. Oavsett var vi är.
Här snackar vi om respekt inför stor integritet! Gunvald tar själv initiativet till att gnaga mig lätt i näsan(!) med framtänderna, i sängen när han är närhetstörstande! Vilket han är antingen på kvällen eller varje morgon. Jag kräver aldrig något och det varierar hur nära han just då har lust att komma. Ibland vill han mest vara med husse. Men jag brukar ändå få en liten morgonpuss när vi alla vaknar. Kanske ligger hans ”integritetssäkrade” huvud på min kudde då! Eller, vilket ibland hänt – att vi håller i varandra – tass till hand. Faen vad det värmer i hjärtat.
Han kan sjunga så fint med mig när jag sjunger för honom. Då känns det som ett trolleri att han blir så trygg, särskilt när han varit sjuk, som när han blev dålig av en ”hotspot”. Knappt velat hoppa upp i sängen, och sedan bara stått där om vi lyckats få upp honom. Men lagt sig ner lugnt bredvid mig och somnat när jag sjungit lugnt en stund.
Seth har bett mig att inte beskriva Gunvald som en perfekt hund. För Gunvald kan få för sig att jaga efter bilar eller omotiverat skälla på någon hund vi passerar i vårt kvarter. Här i vårt närområde är han tyvärr lite på sin vakt numera. Utanför hemsfären blir han som en helt annan kille. Men alltid mattes lille gullebulle – om jag får lov att utrycka mig sentimentalt – rakt från mitt hjärta.
Seth nästan curlar allt om Gunvald, för han vet att har man en stor kraftfull hund, så är det särskilt viktigt att inget någonsin får bli fel! Ens ett lekfullt hopp mot någons arm, som av hundens öppna käkar skulle bli till en skråma – skulle kunna ses som ”en hundattack av en kamphund”. En golden retriever har inte samma fördomar lagda på sig, trots att de biter oftare än rottweilers.
Men här hemma kämpar vi mest om utrymmet i sängen eller i soffan. Mysigt!
/Med vänlig hälsning matte Victoria
Hundcoachen Seth Sjöblom 