Första dagarna med Elsa

Angående Elsa som behöver ett nytt hem snarast.

Vill främst tacka Elsas familj för att de inte avlivade henne utan att greppa efter ett sista halmstrå!! De berättade, för att underlätta en omplacering, allt de visste om Elsas liv. Så där ska man göra även om man smärtsamt nog måste lämna ifrån sig sin hund. Det är livet det gäller! Läs: Säg alltid allt ni vet vid omplacering av hund.

Seth hade ju fått veta att Elsa skällde på besökare och såg själv att Elsa var skygg för nya män, som honom själv och hon undvek även dotterns lugna pojkvän.

Seth överlämnade därför initialt den första anknytningen till mig. Han höll en övergripande koll och fick rätta mig lite för att jag inte skulle visa så mycket känslor av omhändertagande. Det stökade dessutom till det en halv dag för våra hundar. Om man visar en ny hund lite extra uppmärksamhet så kan det väcka konkurrens i flocken. Och hunden i fråga får försvagad självkänsla i sin situation.

Elsa uppsökte mig och var så belåten när hon lockats upp i soffan jämte mig. Även om det tog några gånger innan hon kringlade ihop sig bredvid. De andra två knôdde sig också som alltid ner bredvid mig. Pratade vänligt uppmuntrande med Elsa utan att ställa några krav alls. Elsa visade blygt med längtan om att vilja vara med. Började slappna av mer och mer och så smått, efter en dag visade hon intresse för att leka med våra hundar. Röj-röj..

Jag och Seth var den första dagen med Elsa krassliga, men han var mattast och vilade i sängen. När han låg där ganska utslagen lade sig Elsa utan problem bredvid honom. Men när han kryat på sig och gått upp höll hon sig mest till mig igen. 

Sedan kom genombrottet igår, efter 4 dagar när Seth och Elsa en stund var ensamma. Han lockade på henne med hundljud som säger olika saker – precis som han använt både i sina stora polarhundsflockar och ibland med enskilda hundar. Då kom Elsa fram med viftande svans till Seth, slickade på honom och lade sig nära honom. Fast att han är man.

Idag såg det ut så här.

Seth ser ju ganska lycklig ut för att hans ”inskolningsplanering” för Elsa fungerat ända hit.

Friden och pirret av att kunna se en framtid efter Elsas framsteg. Nu ser vi framåt!

Sedan två dagar kan jag när Elsa ligger på golvet bredvid resa mig upp och hämta något inom Elsas synhåll utan att hon reser sig upp och oroligt börjar vanka omkring. Fortfarande orolig när jag lämnar rummet.

Hon har ändå på kort tid visat nya positiva beteenden efter förflyttningen hit till en okänd miljö. Kan väl bara säga att Elsa är en kanontjej för den som har tålamod och målet att nå fram, inlemma Elsa i en ny gemenskap och miljö, för resten av sitt liv.

Hennes nya matte kanske även kan ha en man i sitt liv ”vid sidan om”  😉 – alltså inte ständigt närvarande i hemmet och främst inte i början. Ge henne minst veckor. För Elsa behöver främst få ta sin egen tid att upptäcka den nya världen och skapa ny anknytning. Då blir hon det bästa hon kan vara. Och hon är redan nu en mycket charmig, älskvärd men blyg tjej. Blott två år. Framtiden ligger för henne.

Vi vill helst ”bli av med” Elsa snarast möjligt
– för VI har börjat anknyta till henne också
– men kan inte ha henne.
Så hon måste förbi oss snabbt nu!

Dela, dela, dela, fråga efter och be andra fråga sina vänner och vänners vänner. Seth kommer följa med och lämna Elsa och stanna där på dagen. Funkar det inte så kommer inte Elsa få vara där. Sedan vet vi ju inte alls..

Och vi kan inte ta in en enda omplaceringshund här hemma mer. Det gör så ont med tankarna på att om det inte blir en lyckad omplacering, så kanske det är hopplöst för hunden.

/ Seth Sjöblom och Victoria Qvarnström