Seths metodik på kursen om draghund

Seth berättade om en föreläsningssvit han medverkade i för ett gäng år sedan hos Selins i Alvesta på Hundutbildningsgruppen. Kurspaketet var kombinerat över några dagar då andra föreläsare tog upp andra områden.

Seths egna kurser gällde drag med hundar och eleverna var personer som ville börja köra drag med sin hund.

Som ni kanske redan vet var Seth Sjöblom coach för Svenska Landslaget inom Draghundsporten i medel -och långdistans åren 1998-2000, och har gedigna kunskaper om selar, träning, tassar, kost anatomi och allt som krävs av en Landslagskapten. Seth har 30 års erfarenhet av draghundar och har själv framgångsrikt tävlat inom medel -och långdistans samt nordisk stil på skidor efter draghund.

I ett vanligt klassrum satt nu eleverna som i ett U och Seth längst fram som i ”katedern”. Efter att Seth några gånger in i kursen, mot slutet, hade föreläst teoretiskt om draghundsgrunderna ville han veta vad deltagarna verkligen hade lärt sig om sina hundar för att se att de förstått en skadefri hantering av hundarna de ville börja dra med. 

Andra föreläsare jobbade på andra sätt då hundarna fick stanna utanför. Men Seth sa till eleverna att ta in sina hundar i föreläsningssalen och hålla koll på dem eftersom han ville att de skulle jobba med hundarna direkt. 24 av eleverna tog in sina hundar. Utom en person. Seth frågade då varför?

Eleven var lite orolig och svarade att hennes hund ”var lite speciell”. En ras som används inom den israeliska armén, ser ut som en kortklippt malinois och lite dingoliknande. Ska inte gissa på rasen. Men den var svår, självklart skarp och ägaren sa att den var lite mycket att hantera. Seth sa till den ägaren att komma in med sin hund som de andra gjort.

Hunden togs då in i koppel som alla. Och ganska direkt hoppade den upp på bordet framför sin ägare. Seth gick då rakt över salen, spände ögonen i hunden på bänken och sa med pondus att: ”Du ska inte sitta där.” Pekade och sa: ”Hoppa ner!”. Självklart förstod inte hunden snacket i Seths meningar! Det var ju annat som hunden tog in från Seth som gjorde att den hoppade ner på golvet igen. Därefter var den lugn – med sig själv på rätt plats.

På den lektionen skulle alla komma fram och ställa sig i mitten av U:et med de andra runt om och efter punkterna som Seth skrivit som stöd på whiteboardtavlan längst fram, berätta om vad de lärt sig om sin egen hund när den skulle dra. Seth lade upp 15 olika typer av selen på golvet, så eleverna också fick välja en sele och förklara varför den passade efter just deras hunds förutsättningar.

Seth och dragselen är inget obekant..

Seth var med hela tiden med eleven och hunden och nöp ihop och drog i remmar på selena och instruerade var det satt fel eller varför valet var rätt, utefter varje hunds personliga anatomi. Han gick också efter lektionen igenom varje hund med ägaren och förklarade närmare och svarade på frågor. Det tog tid, men Seth ville inte att någon gick därifrån utan att kunna ge sin hund skadefri träning. Andra stannade kvar och antecknade hela tiden för att lära sig mer.

Ett problem med att köpa sele i djuraffärer är att selföretag och distributörer utbildar affärspersonalen om sina egna selen som ska säljas. Och sortimentet är inte så brett, även om en helt annan sele passar bäst för att inte skada en viss hunds fysionomi. Några är säkert mer vetgiriga om selen på egen hand. Som en av kursdeltagarna som skulle börja dra med sin egen hund som arbetade i djuraffär och anmält sig till undervisningen.

Men eleven hade en rätt kaxig attityd kursen igenom. Som blockerad av det hon innan lärt sig om jobbets selen och lyssnade därför inte tillräckligt noga nu? Seth hanterar sånt bra och pedagogiskt, men de andra eleverna var mest intresserade av vad Seth kunde lära ut. Det är sunt att tvivla tills man förstått något nytt, men det är också klokt att lyssna. 

Det blev fel selval utav de många som Seth lagt fram på golvet, hon var nog inte den enda. Men Seth gav henne då att välja mellan två selen av olika typer, men hon förstod inte vilken som var lämplig. Seth visade då, gick igenom och förklarade pedagogiskt om varför den selen inte skulle skada hennes hund. Seth berättade för henne att hennes hunds springstil var i trav. Det är mer ovanligt, men en parameter som är väldigt viktig att se och förstå! Då får selen exempelvis inte ligga för hårt mot halsen och strypa flåset – och alla hundar ska inte ha samma sele, för de har inte samma funktioner! Ägaren blev ännu mer skeptisk eftersom inte Seth sett hunden springa.

Men han avgjorde det utefter att bedöma hundens anatomi, efter erfarenhet av sina 300 draghundar. Alla är inte samma, utan de behöver en helt anpassad justering av sina arbetsverktyg, det gäller ju också oss människor.

Sparat det gulligaste av den kursen som Seth berättade för mig om – till nu. En stor grand danois satt med sin ägare närmast Seths pulpet. Hunden gnydde och gnydde och ville fram till Seth. Ägaren tycke det var lite pinsamt och blev nästan arg på hunden. Men det tystade inte hunden, så Seth sa att han fick komma fram till honom. Seth fick den stora hundmulen i knät och kelade och gosade men sa sedan till ”kalvhunden” att ligga ned så lade sig på golvet. Men hundkillen ålade sig fram och lade sitt tunga huvud på en av Seths fötter och somnade tvärt där. Seth satt ju vid ett vanligt bord, så alla såg detta rörande och skrattade. Stämningen blev direkt på topp och ägaren sa att något liknande aldrig hade hänt.

Sedan fick grand danoisen väckas när det blev hans tur att med sin ägare ställa sig i centrum av de andra kursdeltagarna, för att välja rätt sele åt honom o.s.v. Seth fick gå ut och hämta ett stort och passande sele som han inte trott skulle behövas. Och gick igenom den stora hundens fysiska egenskaper, om skelett och tålighet m.m.

Områden som Seth hade ”klasser” i var hundens fysionomi, näringslära för högpresterande hundar, samt vad de ska äta under tränings-sommarvila. När och hur ska hundar i träning ha vatten? Hur förhindrar man livsfarliga tarmvred/magomvridning på hårt arbetande hundar? Lyckas förebygga träningsvärk hos hundarna – så de inte nästa dag inte vill dra. Träningsvärk blir en svår plåga hos hundar, och de förstår den inte intellektuellt.

– Hur ser just en hunds personliga fysionomi ut, det är jätteviktigt för att bedöma vad den ska för dragsele så den kan göra sitt bästa och inte skadas.
– Vad har hunden via sin fysionomiska kroppsuppbyggnad för springstil? Travar hunden, då kroppen kommer att guppa eller galopperar den då ryggen hålls rakare – det betyder olika seldon. Seth är ganska hästkunnig också, vilket säkert hjälpt till att träna hans öga.
– Drar hunden lite snett – hur drar man då ner påfrestningarna av hundens kropp för att förhindra skador?
– Är selen på en hund för stor i halsen eller skaver det under frambenen så hunden upplever obehag och då självklart presterar sämre – och dessutom lider.

Det finns mycket att tänka på. Hur börjar man milt nog med förträningen av en valp som ska dra när den vuxit klart? Där finns det mycket som är otroligt viktigt för att inte skada unghunden på något sätt och även motverka målet. Seth har fött upp ett stort antal valpar inom draghundverksamhet. Man kan inte kräva för mycket, för tidigt. Hundar är behöver sin egen tid i mognad då de är redo. Ingen kräver väl att en tremånaders bebis ska ställa sig upp och gå direkt? Det blir ingen unge ett geni av.

En arbetande hund måste vara lycklig för att prestera sitt bästa.

/Mvh V, som  skrivit ner vad Seth som berättat.

Fotnot: Är ni intresserade av att ta mer del av Seths kunskap är det lättast att ni redan har en lokal och helst intresserad grupp. Men hör av er till sethsjoblom@gmail.com