En rottweiler kan vara så mycket olika saker och ofta ganska mycket. Det är ju ”mycket hund” på många sätt. Rasen i sig är inte ”halvdan” i något. Den här särskilda händelsen som jag vill berätta om kändes så otroligt stor och glädjefylld för mig som matte, på Gunvalds ”andraplats”.
I förrgår natt när vi skulle sova, då hade lilla Vilja inte en chans mot vår rottis Gunvalds kärlekstörst utan fick för en gångs skull maka på sig. Under 1,5 timma var jag hans enda fokus då han visade på alla sätt att han behövde hela min uppmärksamhet. Behövde säkert ta igen lite närhet med sin ”mamma”.
Kelar och pratar här med Gunvald och han uppsöker mig med sitt huvud för att bekräfta med att slicka. Det lönar sig ALDRIG att tränga sig på. Ynnesten blir desto större..
Gunvald kröp upp i sängen mot mig och började slicka mig i ansiktet, knorrade till lite ibland och verkade aldrig ha få nog. Slutade jag att klia tog han tag i min handled för visa att jag skulle klia mer.. Han nafsade också superlätt i min näsa – nästan den största ömhetsbetygelse han kan ge, eftersom ingen får köra upp sitt ansikte rakt mot hans. Det finns ingen mening med det heller.
Utan han måste ta alla sådana närgångna initiativ och man ska ändå inte i en sådan situation själv ta initiativ till att pussa honom på nosen! Det sköter han så bra själv – om han har förtroende och situationen är rätt! Det handlar bara om en rottisintegritet som man får respektera.
Han vältrade sig under de nattimmarna i mina armar, tryckte sig mot mig och på rottisspråk murremorrade han av njutning och må brakänslor och ”mer mer-ljud”. Inte så högljudd som när han vill leka, med skall, utan bara bus och gos för hela slanten.
En gång mitt i så hoppade han upp och ställde sig mot sovrumsfönstret så där stiligt med lyfta öron för att han hörde något utanför. Han kontrollerade att vi i familjen var trygga. Sedan sa jag att ”nu är det bra” och han kom och lade sig på min andra sida och ville rulla runt ännu mer i min famn..
Tro inte att det var en lätt sak för mig att vinna Gunvalds och Seths då andra rottweiler, Adas förtroende – även om de var olika. Seth Guidade mig långsamt bit för bit. Den långa processen för att Gunvald skulle utse mig till mamma berättar jag om i inlägget:
Att plötsligt bli rottismatte
Självklart är alla individer olika. Det beror mycket på avel, vilka egenskaper man valt att para ihop – beroende på vilken hund man eftersträvar. Däremot kan man aldrig utesluta att farfars skarpa egenskaper överförs till en valp. Gunvald kommer från skarpare linjer och hade blivit förstörd om han inte fått rätt husse.
Rottweiler ingen förstagångshund
Klumpig kärlek från en rottweiler
Rottweiler en harmonisk, trogen – men misstolkad ras
Missförstå inte vår hund och oss
Nästan alla rottisinlägg i samling
Fotnot: Gunvald är ingen perfekt hund, även om det kan verka så på bloggen. Han kan också göra misstag, trots att han är vår älskling..
Mvh Victoria
Hundcoachen Seth Sjöblom 