När Seths vuxna dotter Emelie en gång
beskrev sin pappa så sa hon så här:
”Pappa kan peppra ut nya företagsidéer som lyckas.
– Men främst är han som indianhövdingen
Sitting Bull- ”med tålamod ända ner till Kina”.”
Seth är en natur(lig)-överlevare. Även om han har en särskild förmåga att lätt överskåda ett företags ekonomi och sätta fingret på och se lösningar för att det ska gå bättre. Det har ju varit hans brödföda som han headhuntas för många gånger. Att anlitas för att få stora företag att gå plus. Som elektronikingenjör – hålla igång och felsöka avancerade datorsystem på stora industrier, som pappersbruk, där produktionsstopp kostade några miljoner per dygn. Han kan spontant ge formeln till ljusets hastighet, men vill inte prata om hur hög grad av matematik han läst.
Det är inte viktigt för honom. Seth är inte så kaxig som man kanske kan tro. Han pratar oavbrutet om idéer för att få ur sig all kreativitet som ständigt bubblar upp inom honom. Jag har lärt mig det nu. Men jag har upprepat att; ”du får inte säga någonting högt – för de flesta kan inte bolla mot framtidens möjligheter som du gör”.
När man lyckas och hjälper andra ekonomiskt, då har man många vänner. När man annars pratar och planerar att realisera drömmar, så är man en idiot. De flesta hoppar inte på, för de flesta saknar utforskarmodet. Utan väntar, ungefär mest som för att få säga: ”Vad var det jag sa?!”.
Seth hör inte hemma här. Jag är hans partner, men ibland undrar jag om han inte skulle vara lyckligare där det inte fanns en enda tvekan på vad som gäller? Rakt ute i ingenstans, där han skulle klara sig med bara sin hund som kompanjon. Äta vad som fanns, hare eller orm. Tills det tog stopp. Men det gör det ju också en dag i den här ännu grymmare, påhittade ”civilisationen”.
– Med all kärlek från oss som vet vem du verkligen är Seth. ❤
/Victoria