Skrämda hundar reagerar förstås negativt

Hundar är inte människor, men mycket fungerar lika. Vi kan alla formas tidigt, men när hjärna och kropp är mogna för rimliga utmaningar. Man främjar utveckling med följsamhet, steg för steg och uppmuntran vid positiva beteenden, och det gäller att sätta regler som hunden förstår. Utan social fostran blir inget bra. Sedan nästa steg.

Men hundar som blivit kvästa med hårda skrikande, skrämmande eller våldsamma metoder brukar sluta visa sina personlighetsdrag. Egenskaperna dränks och hålls tillbaka av rädsla och osäkerhet.. Skrämda individer brukar uppvisa en briljant uppfattningsförmåga och ta till allt för att överleva. De är inte uppmuntrade och motiverade att arbeta för en ägare som tryckt ner dem till ”ingenting”. Lyda blint är en påtvingad överlevnadsstrategi. 

Ofta så börjar en sådan hund förr eller senare visa aggressivt beteende för att den inte kan hantera en förvirrande och svekfull behandling. Det är inte ovanligt att en sådan hund blir en bitare. Att ägaren tappar ”styrseln” – som egentligen aldrig funnits utan det ömsesidiga förtroendet i botten.

Först trygghet – sedan fostran!

Men det behöver inte bero på ägaren att en hund har olämpliga beteenden. Orsakerna bakom är lika många som det finns hundindivider. Det kan finnas ett tidigare trauma, en skrämmande situation utifrån som utlöst en försvarsmekanism.

De flesta vill sin hund väl och har hunden fostrats för hårt, betyder det ofta ändå okunskap med föreställningar om ”hur det ska vara”. Samspelet mellan människa och hund är viktig. Visa varma känslor, ja visst, men att bara gulla med en hund, utan att lära ut och sätta gränser är inte heller bra för någon. Harmoni uppnås via balanserad avvägning. Och att tänka och agera med positivt sinne.

Att när det inte fungerar som hundägare känna skuld det hjälper ingen. Även om hundens beteende påverkats av människan, så är det sällan utav ondska. Ibland förändras en hunds sinnesstämning om dess ägare fått en depression. Eller människan skadats så de fysiska förmågorna minskats. Vid skilsmässor och dödsfall. Hundar kan reagera med svårare beteenden av förändringar i sin närhet.

”Perfekt” finns inte. Inga perfekta individer, inga perfekta liv eller universallösningar på allt. Det krävs bara insikter om sig själv och förståelse för andra för att uppnå ett fungerande liv.

Man kan lära sig hantera sin hund för bättre omvärldsbeteende, även om man blivit sjuk. Man kan bygga upp en ökad trygghet hos osäkra omplaceringshundar. Man kan reparera lite i luckorna som finns. Men viktigast är då att jobba med sig själv och framföra en tydlig kommunikation som hunden förstår. Inget är ristat i sten. Så länge det finns liv finns det hopp.

Det finns personer att rådfråga och söka hjälp hos. Inga namn nämnda.

/V

Relaterade inlägg:
Våldsamma hundtränare och evighetskonsultationer
Hundar är inga saker
Rädda min dobermann
Seth räddar ofta ”omöjliga” hundar