Inte, senare, snart – det förvirrar hunden

En hund reagerar på de värdeladdade orden. Resten finns inte. 

”Vi ska inte gå ut nu” – det förstår inte en hund. ”Du sa ju gå ut!” Prata inte människospråk och förvänta dig att hunden ska förstå. Ett barn börjar prata med ett ord, sedan två ord ihop. Någonstans där ligger hundens förståelse. Varför komplicera det?

– Säg inte heller kanske, kanske, kanske..
– Inte så!
– Dit ska vi inte gå.
– Ja, senare ska du få mat.

Småprat i all ära, men att med långa meningar prata om något som ska hända senare är taskigt. Som: ”Snart ska vi gå ut och leka med Frasse!”. Och sedan kanske få en tillsägelse för att man på fyra ben börjar hoppa runt i positiv förväntan? Det blir bara förvirrande.

Hunden lever i nuet! – se inlägget

Omvänd psykologi och positiva känslor – för barn?

Man kan också, om man behöver styra ett barn till att inte gå till den farliga dammen eller vägen vara lite klurig för att förekomma. Att ta bort ordet ”inte” är en god början. Sedan att tänka på att inte prata om dammen alls – för barnet påminns bara om den spännande dammen om man en nämner den. De förstår kanske ordet inte – men man kan omdirigera via att föreslå något annat, som frestar barnet. Leka affär eller vad som helst.

Man bör som regel inte ”belöna dåliga beteenden”. Men kommunikation handlar så mycket om tajming, så det goda direkt enkelt kopplas i hop med att ”göra rätt” och vise versa.

Men är det något viktigt gäller det självklart att vara tydlig. Använda korta kommandon, ”nej” för att stoppa från något farligt. Eller säga ”hit” till hunden med en röst som menar det – det är bra kommunikation mellan människa och hund. 

Tonläget i rösten är oerhört viktig så klart. Även kroppsspråk är kommunikation. Det är en stor byggsten i ömsesidig förståelse. Utan anpassning av språket är ju all kommunikation meningslös.

VOFF!
/V