I för några dagar sedan fick Gunvald och leka med två tikar i rastgården. En fin schäferhona och en liten rottis på väg till sitt första löp.
Vi tvingades tyvärr att kastrera Gunvald för 1,5 år sedan efter att fem tikar i kvarteret löpt, den ena efter den andra och Gunvald satt vid dörren och ylade eller hela tiden stressade runt.
Men han blev kanonkär i den lilla rottisen och uppvaktade. Sträckte upp sig för att visa hur fin han var – och ville övertyga om de skulle få(tt) jättefina valpar!
Schäfertiken Ina blev lite svartsjuk och försökte gå emellan, för det var ju hennes kompis! Ina ville absolut inte att en kille skulle komma emellan dem.
Och fick hennes unga väninna till slut nog av Gunvalds envishet.
OK. Vi får nog bara vara vänner..
Och vad passar då bättre än bäste Jakob till tröst!