Man ska inte ha fördomar mot tikar över huvud taget, oavsett hundras eller en tiks storlek. Liten eller stor. De må vara mindre i kroppsmassa – men de vet att ta för sig och sätta sig i respekt.
”Det svagare täcka könet – det sköna och behagliga, osjälvständigt formbara som böjer sig för andras behov i själv(t)uppoffran?” Något som bland människor stämplats på kvinnan i många tider och kulturer och tyvärr ännu inte helt släppt. Annat är det bland hundar som är mer naturliga varelser än vi människor!
Visst tar en frisk tik hand om sina valpar. Men hon är ofta skittrött på dem efter att ha ammat och de börjar bli stora nog att ”flyga ur boet” efter c.a 6 veckor. Då kan hon vara irriterad och markera att valparna får vänta. Hon är trött och behöver vila. Både då när ungarna är redo för att söka sig utanför krubban – och innan kan en mamma låta andra hundar få vara valpvakter så hon får vara i fred.
Det är ett sunt flockbeteende som vi berättat om tidigare: Generationslevande polarhundar. Men det behöver inte vara släktingar, det handlar om tillitsfulla relationer. För hur trött en mamma än är skulle hon inte tillåta att något hände hennes avkomma.
De flesta hundar minns sin moders, ibland ganska stränga, tillrättvisningar. De kan bära med sig respekten för tikar resten av sina liv. Dessutom känner sunda hanhundar att det gäller att hålla sig väl med tikar. Fortplantningsinstinkten är så stark, att det strider mot sunda naturlagar om en hanhund går till attack mot en tik.
Seths rottweilertik Ada var måhända liten, men orädd. Seth smälte helt för henne när hon på kenneln utan problem traskade in till de skarpaste hundarna, de som inte accepterade någon annan. Ingen hundspekulant hade valt henne för att hon var så liten. Och hon var alltid så vänlig, men så bestämd om rangen när hon kom att fostra Gunvald, som aldrig utmanade Ada. Han lät henne helt naturligt dricka först och hennes plats i sängen ifrågasatte han aldrig.
Det var inget lätt beslut att ta bort Ada då Seth sammanbitet tog det svåra men rätta beslutet för flickan han åtagit sig allt ansvar för resten av hennes liv. Efter Adas död förändrades Gunvalds roll, då han blev ensamhund. Han ville så gärna äta apelsinklyftor när Ada levde, men vågade bara om hon visade sig godkänna det. När han blivit enda hunden visade det sig att han inte ens gillade apelsin, utan bara tagit det som en ynnest!
Han är rätt undergiven mot tikar men kan ta en pinne och springa runt och skojmurra för att han tycker det är roligt att bli jagad. Men inte för mycket, för sedan släpper han pinnen till tiken. Grannens lilla bitska terriertik skrämmer nästan livet ur Gunvald, om Seth stannat och pratar med hennes matte.
Lilla Ada och Gunvald i snön.
Tikar kan dels visa en stor bestämdhet som inger respekt – samt vara mycket ettriga, envisa och ha en – nästan för stor integritet för att det ska verka vettigt. 😉
Ada gav sig bara inte, då en gång en mycket större hanhund – som en praktikant tagit med sig – var väldigt aggressiv mot polarhundarna på gården. Vi hade sagt till att ägaren, praktikanten att inte skulle släppa sin hund lös. Men han hade gjort det ändå – vet inte vad han tänkte – och den lösspringande hunden var inte alls social, utan gick på och utmanade alla hundar han såg.
Den hanen fick så mycket ”stryk” av lilla Ada som på sina små ben kommit sättande till försvar för sin flock och vi kunde knappt bryta slagsmålet. Men hanen visade tydligt, efter han väl sluppit ur konfrontationen, att han förstått budskapet och stack till slut in under bilen och gnydde med svansen mellan benen. Underskatta aldrig en tik, oavsett storlek! Hennes bestämdhet kan vara helt obestridbar.
– Med vänlig hälsning både Seth och Victoria- som hoppas att texten inte blev för otydlig, eftersom vi pendlat mellan att skriva.
Hundcoachen Seth Sjöblom 