Vid rasthagen med Gunvald träffade Seth en kvinna med en ung schäferkille. Han var ståtlig och fin och lika stor som Gunvald. Kvinnan tittade lite på Gunvald och frågade sedan, om hon kunde släppa in sin ”lillkille” till Gunvald? Hon berättade att han befann sig i sin värsta tonårsperiod, men Seth sa att det var OK. Att hunden skulle få motstånd, men inte skadas. Ägaren blev positivt inställd eftersom han ännu inte fått veta hut av en annan hund. Mer som; ”flutit omkring på Avenyn och nonchalant muckat med allt och alla” – som Göteborgsungdomar kan göra.. (Redaktionens tolkning.)
Mycket riktigt var schäferhanen ganska tonårskaxig. Flög på Gunvald direkt.
Eftersom schäfern var så stor satte Gunvald både tassen på övre delen av ryggen, på skuldrorna och lade sin nacke över schäferns nacke och tryckte honom neråt med sin muskelstyrka och tyngd.
Gunvald och amstaffen Harry lär känna varandra och hundpratar om reglerna
(Gunvald reagerade likadant på schäfern som när han träffade Harry – en välväxt amstaffkille när han var i sin värsta ålder. Om det mötet: Rottis korrigerar 14-månader amstaff, med beteendeträning.)
Schäferkillen vred om för att komma loss så han hamnade på rygg men utan att komma någonstans. Gunvald släppte upp när schäfern slutat streta emot och då tyckte Gunvald att hans markering räckte. Killen höll sig lugn en stund efteråt. Detta är något hundar får göra sinsemellan för att göra upp. Att människor hela tiden lägger hundar på rygg är inget att förorda! Det finns helt andra metoder för människor.
Schäferns ägare sa att hon var jätteglad, eftersom hennes hund tidigare inte kunnat bli tillsagd av en annan hund, för att han själv var så stor och hans hormoner bara dundrat på utan misslyckanden.
Men skam den som ger sig! Det kunde väl inte vara sant det som just hände, att tonårshunden just gått på en nit? En andra attack. Men då sa Gunvald ifrån skarpare och det gör han med ljudliga varningsmorr och öppen käft för att hålla bort en ettrig angripare. Han kommer långt med sin pondus. Han har aldrig bitit.
Schäfern lade sig då frivilligt på rygg och visade strupen. Gunvald tog in, visade sig vänligt sinnad och återgick till sitt. Sedan backade den uppsläppta tonåringen undan ett tag – för att sedan nästan åla sig fram till Gunvald, som tillät fredssignalen.
Sedan svansade schäferhanen lycklig runt Gunvald, slickade honom i mungipan och fjäskade. Gunvald accepterade men ignorerade lite för att han hade annat att göra. Han ville sniffa klart.
Det här vill jag, matte, berätta för att beskriva hur en sund balanserad och säker hund fungerar. Gunvald är ingen ängel utan ganska ouppfostrad ibland. Vi tycker det är mysigt när han visar sin busiga sida, så länge han inte jagar bilar o.s.v.
Men Gunvald är stabil och har också visat sig vara pålitlig som rottweiler när det gäller. Han går t.ex emellan om vår lilla hund Ill-Vilja gett mothugg till en större hund som trängt sig på för nära. Då parerar Gunvald med kroppen för att skydda henne. Han har säkra signaler på vad som är OK, men har ingen aggressivitet att leva ut, även om hans varningar om att någon kommer för nära kan skrämma någon. Vilket är avsikten.
Hittar just nu inte blogginlägget om när en full kille i full fart rusade fram mot Seth och Gunvald och killen fälldes på rygg av Gunvald som sedan stod med tassarna på killens axlar och råmorrade – och förhoppningsvis dreglade – över killens ansikte. En så säker hund som Gunvald är vi och säkert killen i efterhand, tacksamma för.
Mantrat: ”Är man stor ska man vara snäll” hade kanske inte fungerat om Gunvald inte fått Seth som snäll men rättvisande husse, som inte tillåtit Gunvald att ta över.
Försoningen mellan Gunvald och Harry blev jättebra. Även fångat på film här.
Hundcoachen Seth Sjöblom 
Ping: Gunvald hjälper andra hundar med socialisering | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg
Ping: Kommunikation – inkänning och strävan efter förståelse | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg