Satt och bläddrade och hittade så fina foton på en mycket saknad familjemedlem. En kille av rasen fransk bulldog vid namn Tiger – med flera andra smeknamn. Kärt barn ni vet.
Tiger flyttade som valp hem till dottern hos hennes pappa och deras familj. Men frallungen Tiger började ”slinka med” när dottern var hos mig sina veckor, för dottern älskade sin hund över allt annat! Och snart var jag också såld och hade Tiger här så mycket det gick, eller när det behövdes. ”Styvfamilj” är inget ord som passar för oss som vill vara en samarbetande enhet främst ur barnperspektivet.
Jag och Tiger var under MyDog 2012 med i ett reportage i GP/Två Dagar i Göteborgsposten ”om grejen med att ha hund” med tre andra göteborgare med hundar. Jag som okändis och som”den ofrivilliga hundägaren”. För så var det i början, ”den förvånade plastmatten”. Spana in reportagets foton på den ultrasociala lilla kompakta Tigern som aldrig missade en chans att vara med, ens när jag satt och arbetade hemma.
Alltid efter att Tiger hade kvällsgosat i dotterns säng och han liksom nattat och sovit med henne en stund så stod han nedanför min säng och gnällde för att han ville upp. När han kvällstid var trött så behövde han alltid ett litet hjälplyft i rumpan. Men aldrig dagtid.
Han sov sedan natten igenom på min arm och jag höll om honom. Hade alltid några små kära blåmärkesprickar på min överarm efter hans klor. Tiger visste också precis vad som tog vår uppmärksamhet från honom och visade det tydligt, som ni kommer få se nu.
Vår dotter Ella vid sin dator samt en frallblick som inte går att missförstå
I väntan på mig en kväll och Tiger tyckte det var sängdags somnade han mot den varma datorn
En kväll efter jag varit på toa
Gôtt att mysa och softa mjukast möjligt
En Tigergömma
Dottern Ella kärlekar med sin Tiger
De sötaste två vid datorn och Tiger som hängde med på allt som hände
Det kanske blir en brun Tiger-hund?
Platt fralla med tuggben
Svalkande vila i Tigerstil
Lite översikt för att kolla av läget minsann
Frukost – jag då?
SKA ta den
Ertappad halvvägs in i sin påse med leksaker och tuggben
Jag hade väldigt svårt i början för att lära mig att: ”Den kofläckiga hunden
som snarkade som en liten gris hette något som var randigt..”.
Tyvärr blev till slut Tigers öde att få hjärnskador utav sina andningssvårigheter som är en risk vid dålig avel med trubbnosade hundar.
Ingen av oss i Tigers breda familj har glömt eller kommer att glömma vår älskade lille Tiger som satte så många små djupa tassavtryck i våra liv. Han är smärtsamt saknad sedan strax ett år.
/Mvh Victoria, bloggredaktör
© Jag och dottern Ella har fotograferat och vill inte att någon annan använder våra familjefoton och minnen av Tiger.
Pingback: Fransk bulldog – hjärnskador av andnöd | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg
Pingback: Andningsproblem och cancer hos trubbnosar | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg
Hej o god fortsättning på det nya året! När jag tittade på bilderna på Er underbara fralla, så såg jag min lilla älskade tjej i dom. Hon var lika härlig o tokig, som Viktor verkat varit:-). Fick tyvärr ta bort henne för 4 mån.sedan, pga en tragisk olycka. Hon var en dvärgpinscher/jackrussell-mix som fick 3,5 härliga år, av sina 9 med mig. Har börjat titta efter en ny livskamrat nu, som man kan ta härliga turer i skog o mark med. (så har man ju nån man kan prata med:) )Mvh Gittan
GillaGilla
Det är en stor förlust att mista en hund, särskilt så oväntat som p.g.a en olycka. 😦
Du kommer nog att hitta en ny vän, även om saknaden alltid finns kvar. Men en ny individ att lära känna och prata med 😉 kan också skingra tankarna mycket!
Du får självklart också skicka ett foto på din gamla vän och berätta som läsarfoto/gästbloggare! Maila då till redaktören Victoria victoria.q@live.com Berätta om du vill vara anonym! Eller berätta om din nya hundresa, när det är dags.
Lycka till!
Mvh Victoria
GillaGilla