Vi hade en trevlig liten jul med tre personer som står oss nära. Min mamma/”mum”/mormor/svärmor. Käraste tonårsdottern och hennes biologiska ”Pappa1” Jan och ”Pappa2” – Seth som stått i köket i 1,5 dag innan jullunchen. Och han trivdes storartat med det.
På julbuffén fanns Seths kalkon-special, hans Janssons to die for – den första maten han lagade till mig när vi just hade träffats.. 😉 Det fanns också hemgriljerad skinka, kallrökt lax och sill med tillbehör. Och främst så var julen helt avslappnad, utan fet dessert och utan vuxenjulklappar, precis som vi hade drömt om!
Grattis – nu är julen ”för bi”
Gunvald, vår rottis fick alla resterna från mattallrikarna till middag. Gav honom också några köttbullar då och då under mellandagarna, när han varit duktig. Vilja fick äta hela måltider med kalkon och skinka – hon är ju inte så stor i maten annars, men åt ordentligt av människomaten. OK, jag vet.. det gör nog alla hundar.. Var lite orolig för att hon aldrig skulle äta hundmat igen, men det har ordnat sig. Det blev också några prinskorvar till båda ibland..
När Viljas lilla mage säger stopp så springer hon och gömmer maten. Alltså, prinskorvar mellan soffkuddarna hade kunnat bli en oro om de fått ligga där flera dygn. Men tack och lov – så har vi ju Gunvald med sin utmärkta korv -och matradar.
Ser Vilja att han har hittat hennes gömställen så skyndar hon sig dit och mumsar i sig, precis bredvid store Gunvald som respekterar henne och inte använder sin storlek för att sno maten precis framför hennes nos. Han är så snäll..
De är verkligen rörande fina ihop!
Vi delar med oss lite av det goda vi äter, berömmer, gullar med våra hundar – tills vi verkligen behöver ha disciplin på dem, då det i vissa situationer är viktigt. Inte bara för att markera något maktläge.
Och att det finns en skillnad mellan olika situationer, det förstår hundarna, utan att förlora respekten för oss och tvivla om att det är vi som leder dem när det betyder något. Trots korvbitar och köttbullar vid mystillfällen hemma.
Men nu blir det kostförändringar här hemma, för oss alla.
God fortsättning, alla hundvänner!
Mvh V och S
PS/SOS: Någon annan som med bara nöd och näppe överlevde ”fläderöverraskningen” i Alladin-asken? 😛
Hundcoachen Seth Sjöblom 