Seth – elevmentor utan pardon

”Den där Seth Sjöblom, mentor människa – hund” och hans mentorsgärningar? Ganska intressant och lärorik läsning faktiskt. Att vara mentor är oavsett vad man själv vill kalla sig, ett kall då man till slut kan förtjäna att kallas för mentor av andra.

När den här bloggen skapades diskuterade vi vad Seths gärningar innebar, vad han skulle kallas. Orden ”coach” och ”hundpsykolog” känns väldigt misshandlade och utslitna. Men Seths äkta roll är som mentor, nu oftast att medla mellan människa och hund, eller att peppa människor framåt. Eller allt samtidigt.

Som mentor för 300 elever på ett naturbruksgymnasium kom Seth in som en frisk fläkt och ommöblerade sådant som inte fungerat, med fullt förtroende från rektorn. Målet var att få mer ordning och att få de mest motsträviga eleverna att fullgöra sina studier. 

Seth hjälpte under den tiden också några extra utsatta ungdomar som inte hade det så bra hemma. Till Socialtjänst och BUP med dem som behövde och rättframma diskussioner med Vårdnadshavarna.

Eleverna älskade att Seth brydde sig så även om han ställde krav som ingen annan gjort. En engagerad mentor som inte tvekade inför att söka skolkande elever så de inte kunde hålla sig osynliga. 

Föräldrarna kontaktades direkt av honom och lärarna då någon inte kommit till skolan på morgonen, efter att Seth och lärarna infört ett system då morgonens lärare direkt rapporterade frånvaro till honom.

Seth kunde gå genom skolkorridorerna och när han hittade en elev sittande i en vrå, så körde han ibland igång en lektion i det ämnet som eleven hade smitit från. Det lönade sig inte att smita, och eleverna blev faktiskt mer motiverade av att bli så pass sedda.

Seth hade koll på närvaron, jagade elever tillsammans med lärarna och tog tag i om någon hade fått CSN-varning om bristande närvaro och försökte lösa sånt med eleven innan det gått för långt.

Utanför Seths kontorsrum köade eleverna för att komma in och berätta om helgen och kela med Gunvald som följde med varje dag och då var 1,5 år. Gunvald blev lite av en terapihund som fick eleverna att slappna av och öppna sig för Seth om sina problem, men när de själva var mogna. Vissa elever låg på borden på kontoret under sina besök, vilket inte var ett problem för Seth. Kravlösheten på ungdomarna inom hans kontorsväggar byggde upp förtroenden. 

Seth kunde ta tag i problem på uppseendeväckande sätt. Många av skolans lektioner var rent katastrofala tillställningar. Eleverna ledde hela showen och varken lärarna eller de som ville lära sig något fick en chans. Med rektorns fulla förtroende för Seths plan så gick han igenom klass för klass i samförstånd med lärarna och rektor.

Seth kom då in i klassrummet och läraren var där, men kunde inte ens påbörja sin lektion för ingen brydde sig. Ungdomarna stökade, knuffade runt skolbänkar, babblade och sysslade med allt annat än att lyssna på läraren. Seth ställde sig där framme och sa att nu skulle han ta över för en stund. Stöket fortsatte men Seth stod kvar tyst. Efter 30 minuter blev det lite lugnare och de började undra över varför han stod kvar och då tog Seth ordet, ungefär i ordalagen: 

”Nu ska jag prata med er om respekt. De som inte bråkat den här halvtimmen får ledigt och kan gå.” Halva klassen fick gå och ljudliga protester utbröt från de andra.

”Och ni som är kvar, ställ tillbaka bänkarna där de ska vara, i raka led.” Lite knorrande gjorde eleverna det och plockade upp papper som de kastat. Bra, sa Seth. Sedan vände han sig mot läraren och frågade de kvarvarande eleverna: ”Har vi fångat er uppmärksamhet? För NU börjar lektionen för en timme framåt. Den lektionen som nästan hade varit avklarad nu om ni inte sabbat den.”  Stora protester, men till ingen nytta. 

Sedan bättrade sig klass för klass, inte till helt perfekta, men några steg framåt så lektionerna blev genomförbara. Seth älskade sitt jobb, men hans svåra fraktur i högerfoten, med inopererade stålplåtar gjorde sig påmind efter han halkade till på en isfläck. Foten svullnade upp så han inte kunde gå på ett år.

Seth längtar ofta efter att jobba med ungdomar igen och hjälpa dem framåt över svårigheter. Men nu är det hundar och deras människor som gäller, vilket innefattar alla åldrar och hela familjer, inklusive barn och hundpassare/dagis. Att hjälpa och stötta som mentor människa – hund.

Seth är ödmjukt tacksam för allt hundarna i hans liv har gett honom som person och vill bidra till fina relationer då hundar får leva på sina villkor, får vara just hundar och bli förstådda. Att förmedla till hundägarna vad som behövs för att hundarna ska få chansen att förstå och kunna ge ett sant gensvar och det kan skapas harmoni, då kommunikationen människa – hund börjat fungera.

Mvh bloggred Victoria, som Seth berättat för och han har kontrollerat texten.

Relaterat om Seth som mentor för människor:
Att leda någon vidare – i karg vildmark
Att coacha ungdomar med dolda funktionsnedsättningar