Plötsligt flög en hund ut ur mörkret i full attack

Seth och en vän till oss var ute på hundrastning en mörk kväll med vår rottis Gunvald och en tik vi passade. Seth brukar kvällstid ha en ficklampa och rasta i den obelysta skogsdungen. Plötsligt hörde jag rent ut sagt ett jäkla liv borta i dungen och sprang dit.

Där såg jag en kille som höll i halsbandet på sin hund och försökte koppla honom och lugna ner. ”Våra” hundar stod i koppel för de hade haft koppel på hela tiden. Hundarna verkade lite uppjagade men allt verkade vara under kontroll. Jag visste inte riktigt vad som hänt, men skulle ju snart få veta.

Strax efter jag anlänt så tog Seth och väninnan ”våra” hundar och vände hemåt medan den andre hundägaren stod kvar.

Då fick Gunvald syn på en padda som han ville fram till, men jag hindrade honom. Rädd att han skulle bita i den.

Puttade bort honom från paddan ett par gånger och stack till och med ner händerna – vilket man aldrig ska göra om hunden är upphetsad, speciellt om den är upprörd efter en attack. Men Gunvald var cool.

Sedan fick jag reda på vad tumultet handlat om:

Den andre hanhunden hade okopplad plötsligt kommit rusande ut ur mörkret i en attack mot tiken vi passade, men vår väninna som stod närmast, hon hann sätta benet emellan så tiken inte blev skadad, men hjältinnan fick en blödande skråma. Hanhunden gav sig dock inte utan gick till attack mot tiken igen. Honan var mycket mindre än anfallaren, men han skulle bara ta henne! Ovanligt att hanhundar attackerar tikar dessutom. Inte sunt alls, oavsett mörker. Deras luktsinne vet och det är stört när hanar attackerar honor. eftersom det krockar med naturliga instinkter om förökning.

Den andra attacken parerade Gunvald – tog ett grepp om amstaffhanens nacke och slängde iväg honom. Allt gick så snabbt och Gunvald ställde sig direkt beredd mellan – framför tiken och vår vän som nu blödde. Den andre försökte gå till attack igen men vek sig av åsynen av den skarpt uppställda Gunvald.

Ägaren hade då kommit springande genom skogen och ursäktade sig sedan med att hans hund var ”mörkrädd”. Lite puckat att släppa sin hund lös om man anser att den är mörkrädd hund – och inte ens ha ficklampa med sig? Men alla var efteråt sansade i bra samtalston och Seth erbjöd sig att för grannsämjans skull hjälpa grannkillen och hunden med problemen. Killen hörde aldrig av sig. Synd. Han gick efteråt en annan väg med sin hund när han såg oss, tills vi inte såg till hunden längre.

Det jag tycker är fantastiskt i den här historien är att Gunvald så snabbt efteråt kopplade bort det uppjagade läget. Jag hade stuckit ner händerna – men det ska man aldrig göra! Hunden kanske inte vet vad den hugger mot. Hade puttat på hans breda huvud och nosen med handen och ställt benet emellan för att rädda paddan. Jag vann den lilla dusten med Gunvald. Hans beteende visade bara nyfikenhet och han blev inte ens irriterad på mig, trots att jag faktiskt också drog honom i munnen.

Gunvalds sätt är antagligen normalt för en säker hund – men jag tyckte att det var fantastiskt av Gunvald att bete sig så ”belevat” när han precis varit med om en dramatisk situation.

/Mvh matte Victoria

Vill tillägga att Gunvald absolut inte är en perfekt hund!
– Men han har aldrig använt mer av sin kraft än absolut nödvändigt och inte attackerat tillbaka trots attacker, ens när en påverkad kille flög på hans husse en gång. Gunvald bara fällde killen och stod morrande på honom.

Senare skulle han komma att rädda lilla Viljas liv i en annan hundattack.