Häromdagen träffade vi Tove och Jonas och deras tik. När de pluggade i Australien ville de adoptera en hemlös hund. I burarna på hundstallet stod nyfikna hundar av alla de sorter vid gallret och hoppade och skällde. I sista buren i raden var det helt tyst. Längst in låg en hund stilla på sin dyna. Det var Jessie, en austalisk cattledog. Tove och Jonas kände att hon var rätt hund att ta med sig hem.
Rasen är en vallhund för får eller nötboskap, en tuff och robust hund i mellanstorlek ca.45-50 cm i mankhöjd. Mycket sällsynt i Sverige.
Jessies historia är bara känd från det att hon räddades från ett avsides liggande och öde skrotupplag. Där fanns bara Jessie som blivit inlåst och lämnad åt sitt öde. Det gick inte att ta sig ut på något ställe. Det var nog svårt för henne att få tag på vatten och maten måste hon ha fångat själv, som en råtta, kanin eller kanske en fågel och då fått i sig lite vätska. Hon uppskattas vara 8 år och ingen vet hur lång tid av sina 6 år på skroten som hon överlevt ensam. Men mager var hon.
Jessie hade trots sin hemska bakgrund från början inte beteendeproblem förutom en viss skygghet, vilket man kan förstå. Men efter några olyckliga hundmöten då hon blivit attackerad och biten blev återgången till ett socialt hundliv svårt. Hon visade efter bettincidenterna misstro mot andra hundar och gjorde utfall.
Med vissa lugna och trygga hundar som ignorerar henne fungerar dock hundmöten utan krångel. Jessie lever nu i ett tryggt hem i Sverige ihop med Tove och Jonas och hon vaktar på dem, men vi fick komma in i bostaden för fika och höra mer om Jessie. Jag tog några foton från sessionen med Seth och på Jessie själv, var så goda/Victoria
Förföljda av observatör.
Lite prat inför vidare promenad.
Iscensatt hundmöte med hjälp av fransk bulldog – tack för hjälpen!
Rådslag mellan Seth, Jonas och Tove efter hundmötesträningen.
Åh, husse har godis.
Titta vad jag kan! Det är så roligt att mina människor tränar så mycket med mig.
Visst är jag ett charmtroll..
.. med ett underbart leende! Men mina undertänder fram har blivit väldigt slitna 😦
Det får bli tanddoktorn för mig, hoppas bara det inte blir för dyrt.
Men i.s.f så hoppas vi på hjälp från djurvänner!
/Jessie
Hundcoachen Seth Sjöblom 