Vårt bostadskvarter är väldigt hundbefolkat och varje dag är ett nytt äventyr. Lugna goldentiken Blues, gamla schäferfröken Jalka ovanpå vars husse varit väldigt aktiv inom brukshund, sedan vittussiga ”Milouliknande” Tina, chihuahua-tiken Kakan och några till..
Grannarna med store dalmantinerhanen Ozzy (Osborn?) som – hipp hipp hurra – just fyllde tio – de skaffade för ett tag sedan en prickig kille till. Den helt oemotståndlige valpen Alex. Det ser man ju på Vilja, hur het han är!
Alex med sina förhållandevis rätt stora tassar kan hoppa fram för att leka med småtjejerna, men ibland går det lite över styr. Fast tjejerna markerar och biter ifrån, men kan Alex hjälpa att han bara är en glad, men lite klumpig lillkille?
PS: Vi är väldigt glada att Alex mår bra nu efter att för några dagar sedan ha svalt(!?) ett rep med knut från en leksak och veterinären fick operera, då repsnutten kommit ner i tarmen, men knuten fastnat.
Hundcoachen Seth Sjöblom 