Rottisen Gunvald lugnade ner vår diagnosfamilj

Att ha djur är positivt på många olika sätt. Kärlek, tröst, en familjekänsla med hund som en aktiv medlem, motion av hund och annan positiv påverkan på hälsan, som blodtryckssänkning m.m. Men detta som hände var helt fantastiskt för just oss! Gunvalds personlighet har påverkat mig och min dotter till det bättre och tagit udden av sådant i våra personligheter som faktiskt varit påfrestande för oss.

När jag träffade min sambo Seth fick jag och min dotter två rottweiler på köpet, men nu har vi bara Gunvald kvar. Och Seth fick en tonårsdotter, som idag är 15,5. När vi flyttade ihop började en helt oväntad förändring.

Jag har ADHD precis som min dotter. Som bäddat för konflikter ibland. Men det gillar inte Gunvald. Rottisen Gunvald snappade direkt upp stämningen och kom och skällde på oss. Hoppade upp på oss som för att säga; nu lugnar ni ner er. Ofta ställde han sig på min sida och skällde på min dotter. Det blev ohållbart och inte så trevligt. Så vi lugnade ner oss. Eller rättare sagt – han lugnade ner oss. Vi var tvingade utav vår store fyrbenta familjemedlem som inte gav sig. 

Han vaktar över oss både utåt mot omvärlden och inåt i familjen, så att inga konflikter eller disharmoni finns i hans flock. Lade också märke till att Gunvald reste sig upp och spanade varje gång jag ångade förbi i samma snabba takt som alltid. Så jag började t-ä-n-k-a på varje steg jag tog.

Sådana här anpassningar till omvärlden går inte lätt, eller ens alltid när man har NPF. Man blir otroligt trött av att tänka på att ändra beteende i vardagligt smått som stort man gör, sånt som andra gör automatiskt. Men jag blir ju fortfarande påmind varje gång jag ilar igenom lägenheten.

Andra rottisfamiljer har också berättat att deras barn fått anpassa sig och inte rusa runt och skrika och fått lära sina kompisar att också bete sig lugnt.

När jag en gång blev lite högljudd för att Seth retade mig så tröttsamt så kom Gunvald sättande och satte mig emellan oss. Men oväntat med ryggen mot mig och skällde intensivt på sin husse Seth! Som om han kritiserade att flockledaren inte höll lugn i familjen! Kramar kan Gunvald tolka som att vi utmanar varandra och hoppar upp på oss inom 15-20 sekunder – så det gäller att kramas snabbt.

Gunvald är en kille med stor integritet. Alla vakthundsdrag. Det kanske inte våra foton övertygar om, men Seth var detaljerad med sina instruktioner till mig i början och vi såg sedan båda till att gosiga dottern inte förde ner ansiktet mot honom för att pussa denna söta nallebjörns-gorillan på nosen. Dottern och jag är stora djurvänner och har efter att ha byggt upp förtroendet en lång tid fått en otroligt god kontakt med 54 kilo Gunvald som efter knappt ett år blev vår gosebjörn som söker upp oss på alla sätt, men fortfarande en äkta rottiskille med sina gränser. Han måste få ta initiativet. Ingen annan kan drömma om att få komma lika nära.

Fast dottern glömmer sig fortfarande och kan av överväldigande känslor pussa Gunvald på nosen. Jag har spontant utan att tänka så mycket tagit fästingar mellan hans ögon och min gamla mamma har fört ner ansiktet mot hans samtidigt som hon kelsamt berättat vilken fin pojke han är. Men han har varit jättelugn mot oss då. Trots våra övertramp när vi glömmer av oss så har han överseende med oss.

Hund i familjen kan göra så mycket gott och bidra med precis vad man behöver. Vad det än är. Att börja gå ut. En kompis. Och allt annat. Ibland väldigt oväntat – som för oss.

Sedan hade vi inte heller förväntat oss en stor kärleksfull rottweiler som alltid uppsöker oss och ibland även lägger sitt stora huvud på våra huvudkuddar – men på sina villkor.

Mvh bloggred Victoria

Relaterade inlägg:

 Att plötsligt bli rottismatte

Mvh Victoria