Seth är aldrig rädd för hundar, även då han möter en mycket aggressiv hund. Den blir inte ens bekräftad när Seth kommer in genom dörren. Den får inget att hugga emot. Hunden viker bara undan, förvirrad.
Sedan uppsöker den Seth. Ofta sitter sedan den hunden eller andra efter en stund vid Seths fötter och vägrar vika av därifrån, trots att ägarna lockar. Seth förmedlar något som vissa levande varelser, individer verkar behöva?
Behövs det så lägger sig Seth ner på golvet för att förklara för hunden via att själv bete sig som en hund. Just pomeraniern på bilden slutade efter Seths konsultation att hugga efter mattes tappade disktrasor och när hon skulle ta av honom gnagben eller favoriten – grisöron.
Seth är en spelevink. Han kan ibland skämtsamt säga till hundägare som han lärt känna, att: ”Ska jag visa att jag äger er hund?” Ägarna som vet att deras hund enbart går till dem, de skrattar, men säger: ”Ja, försök du.
Sedan, efter att Seth snackat lite oförklarligt med hunden så sitter den uppmärksamt som klistrad vid Seths fötter. Hämtar och lägger fram sina käraste leksaker till Seth. Ni vet favoriterna som ingen någonsin, knappt ägarna får röra.
Inget jag tänker att ens försöka förklara, för det kan jag inte. Inte ens Seth kan alltid förklara vad som händer, eller vad han gör.
Mvh Victoria
Hundcoachen Seth Sjöblom 
Ping: Kommunikation – inkänning och strävan efter förståelse | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg