Rottweiler – en harmonisk, trogen men misstolkad ras.

Det kom ett mail med några frågor från en bloggläsarmatte som också har en rottishane. Matten hade blivit speciellt glad av några av våra rottweilerinlägg och då äntligen kände sig mer synliggjord med sin hund.

Det tackar vi för! Den fina återkopplingen får oss att känna att det är något gott vi gör för vissa kraftfullare hundraser för att det behövs mer information än skräckscenarierna som publiceras i pressen då hundarna får bära hundhuvudet för ägarnas skuld genom misskötsel av hundarna som enbart människorna bär ansvaret för.

 Belåten 55-kilo+ rottis Gunvald i sin ”mammas” famn.

Mailaren uppskattade mycket bl.a inlägget om att plötsligt bli rottismatte – som är starkt personligt med klara råd från Seth om tillvänjningen för att bygga upp förtroende med tjuriga rottisar. Inte alls självklart från första stund.

Den mailande rottisägaren skrev:
”Vad säger du till människor som inte är hundvana? Stöter du på människor, precis som jag gör, som klappar och lutar huvudet tätt intill hunden osv?

Låter du alla klappa din rottis? Eller säger du nåt när de kommer?

Som sagt visar min hane inte något tecken på ogillande nu, mer än åt två personer som har gjort tokigt från början. Den ena drog i hans svans – det var ett barn som hade träffat min rottiskille två gånger. Andra satte sig ner och kramade om honom. Det var en vuxen man som inte träffat vår rottis mer en en gång när han var valp.

När människor gör nåt som för mig (och för min hund) är ett lite tokigt beteende så har vår hund tittat bedjande på mig och så ser jag på hela honom att han känner sig obekväm.

Har du i din blogg skrivit om mötet mellan hund/rottweiler och nya människor? Om man ska förbereda sig osv? Hade vart superintressant! Skulle vilja ha lite mer kött på bena om de. Endel människor verkar ha svårt att hantera hundar på ett bra sätt. De ska ruska, klappa hårt, krama, hålla fast, gulligulla tätt. Min rottweiler blir bara obekväm av sånt, även med mina nära.”

– Nej, vem som helst får verkligen inte komma fram och klappa på min rottiskille Gunvald, är Seths svar.

Gunvald är den säkraste hunden med andra hundar, som i hundrastgården, för de talar hans språk. Men han har en rottis stämningskänslighet med människor också. Det är sånt som han läser av direkt.

Vad är den som vill klappa i för stämningsläge? Hur vet en hundägare det på förhand? Vad är det för avsikt i att gå fram till din hund – ibland kan det vara att tuffa upp sig mot en stor hund. Impa på kompisar. Drogpåverkad eller bara en genomsnittlig idiot som kastar sig fram? Men, det kan ju vara en bra människa som älskar rottisar.

Men det är viktigt att inte ens vara med om något som kan skada hunden psykiskt eller triggar honom till att svara upp. Han har aldrig bitit någon anfallande människa eller hund. Och det ska han aldrig behöva heller. Är faktiskt rädd för att han skulle bli avlivad om han behövde gå upp i fullt försvar? Det får verkligen inte riskera att hända ens. Så ”min hund är min” som ska ledas och skyddas klokt. Vi måste vårda honom ömt, precis  så som han vårdar hela vår familj.

-Använd din röst som hundägare, för du bestämmer! Vem låter en slumpvist framrusande människa sticka in huvudet i ett spädbarns vagn? Säg stopp – det är din rätt och din roll. Du rottisägare måste säga till direkt så att inte hunden drabbas av något den känner sig obekväm med.

Säg till direkt, att ”nej, och stanna” direkt någon närmar sig er på hundpromenaden. För att inte okunniga ska börja sprida dåliga rykten om din hund så säg bara att; hunden är under träning.

Vill du ändå att hunden ska få hälsa på mer ”säkra kort” så fråga och lyssna in svaren. Är personerna lite  äldre, då förr rottisarna över lag var skarpare och de säger att de är rottisvana, så är det mer troligt att de kan hantera rasen rätt. Min Gunvald gick direkt fram och satte sig vid en gammal dam med rullator – för att han kände att hon hade den rätta mentala kontrollen. Ett minnesvärt möte. Gunvald känner av och agerar därefter. Damen berättade att hon och hennes bortgågne man hade haft flera rottisar för 20-talet år sedan.

Seth har, som många bloggläsare nog nu förstått, en stor rottweilerhane som heter Gunvald. Han är en säker och snäll hund, men rasen i sig har i sitt esse vissa dominanta nedärvda egenskaper. Hans ras är lika missförstådd som andra. T.ex så sprider en grannkvinna helt omotiverat ut att vår hund biter alla! Det har aldrig hänt. Gunvald har aldrig bitit någon. Inte ens under överfall då han övermannat med sin vikt, morrat skrämmande eller bara dragit sin öppna mun förbi en arm. Vår hund är balanserad och fungerar som han ska. Men det finns så många okunniga idioter..

Tidigare på vår blogg: Rottwiler ingen förstagångshund och: Rottweiler en svår ras att komma nära och fostra

Alla hundar och deras ägare ska respekteras. Vilket allmänheten ibland inte förstår. Många hundägare vill inte att främmande människor kommer fram och klappar deras hund. Det kan ha olika orsaker. Som att hunden är under träning, att den betett sig aggressivt eller är skygg. Kanske att ägaren upprättat regler om att hunden måste få OK av ägaren innan den går fram och hälsar och blir helt förvirrad om den själv och ägaren överrumplas. Det skapades en kampanj – som SKK inte stödjer – om att ettgult band på kopplet ska signalera ett hundekipage ska lämnas i fred. SKK har istället andra råd, som jag stödjer helhjärtat.

De flesta föräldrar vill inte heller att en okänd människa spontant dyker rätt in i barnvagnen för att gulla med bebisen. Fråga först och ta ett nej på rätt sätt.

Relaterade inlägg:
Muskel- och ”kamphundar”

Happy dog joy!
/V