Hundmöten som jag upplever det.


Jag har träffat och hjälpt otaliga personer och hund i hundmöten och det jag tycker är intressant är att problematiken i själva mötet är så olika från hund till hund, från ägare till ägare och den miljö där mötet äger rum.

Jag vill bara ge några exempel varför det kan bli problem.
– Möten på hemmaplan är extra svårt.
– Möten på bortaplan blir lättare.
– Hunden har aldrig blivit korrigerad i ett hundmöte.
– Hunden vill jobba för dig, men du vet inte hur, slutar med dåligt möte.
– Du själv har byggt upp en tanke där det är omöjligt att möta en annan hund.
– Mötet sker i en trängd och stressad miljö.
– Du är inte fokuserad för att du, pratar i mobil, pratar med en medföljande kompis, eller distraheras av något som tar bort fokusen mellan dig och hunden.

Jag har en grundregel och det är att vid ett hundmöte så skall du fokusera på din egen hund och inte den ni möter.

Läs av din hund och då den signalerar att nu blir det ett möte, te.x. öronen spänns upp och kroppshållningen förändras, det är då du måste bryta kontakten med den andra hunden.

Håll sedan full kontakt med din egen hund, agera och se till att du kan genomföra mötet, bry dig inte om den andra hunden, det får dom fixa.

Och..visst kan du få din hund att genomföra ett hundmöte utan problem, men håll fokus på vad du och din hund skall göra.
Som man brukar säga ”Sköt dig själv och skit i andra” 🙂

mvh
/Seth

3 responses to “Hundmöten som jag upplever det.

  1. Annette Lucia Hellman

    Hej Seth!
    Hm, det verkar vara lättare sagt än gjort. Nej, jag vet att jag gör alla fel man kan göra med hundmöten. Alfons är nu fyra år och det är fortfarande ett problem för mej med hundmöten. Detta på grund av att vi tyvärr bor på landet där vi knappt möter några hundar, ”faktiskt”.
    Nu har det ju för mej äntligen börjat hända positiva saker ändå, då en granne till mej har skaffat en golden retriver. Hennes Arrack är nu 1 år, nästan exakt tre år yngre än Alfons. Vi träffas nu en gång i veckan onsdagsförmiddagar och tränar våra hundar följande: vi går en bit i från varandra på vägen och vänder går tillbaka och förbi varandra,- hundarna får sitta lungt och vi språkar lite med varandra övar igen och hundar ska ligga plats bredvid oss då vi står stilla bredvid varandra. Som avslutning får då leka med varandra. Övningarna har gått relativt bra. Nu har vi haft ett uppehåll på en månad för Arrack (grannens hund sprang in i mitt ben och jag skadade båda ledbanden plus menisken (jag var inte uppmärksam).
    men efter uppehållet är Alfons lite tillbakagång men det kommer märker jag efter andra mötet vi haft. Det största problemet som jag har med Alfons är när dom ska leka som avslutning är han så tråkig tycker jag. Ja, Alfons är väldigt snäll labrador på 4 år och han brukar bara vilja alla väl och alla är hans kompisar, men problemet är att när han är med sina golden retriverkompisar så tycker jag han visar väldig dominans, svanens rakt upp och så hela tiden jagar han kompisen för att rida, jag blir arg på honom och säger fy tar honom till mej och han får sätta sej en stund och lugna ner sej ,
    men när jag sedan släpper honom fortsätter han med samma stil. Till slut blir han så exalterad att han inte lyssnar på mej för fem öre.
    ag har valt att inte kastrera honom göt han blir så enormt sjuk när han sövs ner och jag vill inte ha en rund labrador . Finns det någon bot på detta tro.
    Vänliga hälsningar
    och
    Glad Påsk
    Annette Hellman/Alfons

    Gilla

    • Hej
      Jag förstår ditt problem och jag tycker inte att den träning i hundmöten som ni har kommer att ge er någon framgång då det är en repetition av ett invant hundmöte. Ett möte är vad jag kallar situationsbundet och med det menar jag att det är det oförutsedda mötet som gäller, miljön, ny förare och hund i mötet, mm.
      Att han blir exalterad med sina kompisar kan vara att han känner sig kaxig med dom som han träffar då dom kanske inte är dom tuffaste killarna på gatan och då utnyttjar han det med att spela stor och stark, som han egentligen inte är.
      Att kastrera honom tror jag inte på utifrån det du berättar, jag tror mer på att skapa en kontakt med honom med respekt och glädje där han börjar att förstå att han inte är ”superman” 🙂 Hundmöten är inga problem att få till med en sån här go kille, men det måste göras med rätt tajming, fokus och korrigering/avledning.
      Med vänlig hälsning
      /Seth

      Gilla

    • Annette Lucia Hellman

      Hej Seth!
      Tack för att du var snäll och svarade.
      Märker att du har samma uppfattning som mej.
      Vill önska dej en fortsatt Glad Påsk

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s