Alla vet väl att det blir en stor omställning till något nytt och ibland tidskrävande med en ny familjemedlem?
Men det verkar ändå som att vissa inte resonerar ur särskilt många aspekter innan hund -och kattköp? Det tycker jag att många annonser om omplacering skvallrar om – eller iaf kan antyda. ”Vi blev allergiska” betyder i själva verket ”vi tröttnade”.
OK, det går inte att veta hur ens liv kommer att se ut de kommande 10-15 åren. Men man kan gissa lite och fråga sig om man är beredd på åtagandet att ansvara under lång tid för en annan individs liv?
Är man hundvan innan kanske från barndomen vet man lite mer om att det krävs mycket av en. Som att det fösta och sista man gör varje dag, sol eller snöstorm är att gå ut med hunden. Att det alltid är de vuxna som ansvaret vilar på.
Känslan att bara falla för frestelsen att komma hem med en gullig hund till barnen och se glada miner och bli kvällens idol – det är självklart en skön känsla för stunden.
Kanske var valpen t.o.m ett oemotståndligt REA-fynd – om än insmugglad, det spelar väl ingen roll?
Shoppa hundgrejer till den lilla valpen och 14 leksaker – så spännande att välja ut! Men ingen som hinner med att ta hand om valpens behov av träning, anknytning och närhetsbehov? Att den skulle ta sån tid att ta hand om?! Kommer de små inte färdiga, va´ – måste man gå ut en gång i timmen för att få en valp rumsren?
Jag kanske är orättvis, men jag tror att det ofta skylls på ”allergi” när folk helt enkelt ångrat sitt hundköp. Menar – man kan ta allergitest innan eller helt enkelt umgås riktigt nära hundar hos vänner. Visst kan man utveckla allergi när man exponeras för något och viss överkänslighet syns inte på allergiprov.
Men ”allergi-epidemin” vid så många husdjursköp som det verkar, den tror jag inte riktigt på. Kanske är jag cynisk, men jag tror inte det är jag som är den värsta cynikern här.
Det finns ”sommarhundar” likväl som det finns ”sommarkatter”. Och att kalla det ”allergi” är ett bra alibi för att framstå som oskyldig för sin oansvarighet.
Jag är totalallergisk mot sånt! Och det finns inget som mildrar eller botar mig där.
Mvh Victoria
Hundcoachen Seth Sjöblom 
Jag håller helt och hållet med! JAG avskyr folk som säljer sina unghundar pga av allergi, jag själv som efter 3 år med min hund har utvecklat en allergi skulle inte i min vildaste fantasi sälja honom. Så fort han pussar på mig får jag allergiska reaktioner, myser jag med honom så nyser jag men jag har tagit ett beslut när jag skaffade hund, att det skulle vara vi två. Idag kan jag med hjälp av mera duschning av hunden och tänka mig för att inte borra in hela ansiktet i pälsen med allergi medicin ha en UNDERBAR vardag med min amstaff trots allergi!
Allergi är en mycket dålig ursäkt!
GillaGilla