Gästinlägg – Hunden som inte ville gå på golv.


Vid 2 tillfällen har jag varit med Seth i hans arbete med Ebba (Hunden som inte gick på golv) en fallbeskrivning återfinns längre ner i bloggen. Tanken med detta inlägg är att jag, som utomstående novis, skall dela mina tankar kring detta, för de inblandade, mycket påfrestande problem.

När jag kom in i huset välkomnades jag glatt av en übersocial labradortik. Hon strök sig mot mig samtidigt som hennes svans gick likt en flygplanspropeller och hon och var just sådär go och glad som labbar gärna är.
Jag hade fått fallet beskrivet för mig innan samt läst om det här på bloggen, men hade ändå svårt att förstå probelmets djup. Men efter mitt glada möte med Ebba i hallen skulle jag få se en problematik så svår att jag knappt kan förstå det själv.

Framför mig låg en stor hall vars mörka parkettgolv numer pryddes av byggpapp som kreativt formats till gångmattor, så att Ebba skulle kunna ta sig fram i huset obehindrat. Mellan hall och vardagsrum hade hade dock Seth vid sitt tidigare möte med Ebba klippt bort cirkus 1 meter byggpapp. Detta för att sakta lukra upp det problem som ordagrant sopats under mattan.

När Ebba rörde sig över den otäckta parketten var det inget flanerande, tvärtom. Åsynen av hennes frammarch kan liknas med en människa som går på eld: Snabbt, målfokuserat och stressat. Min första tanke och reaktion kring problemet var hur detta beteende rotats. I mina ögon såg jag en fantastiskt social och glad hund som älskade att vara till lags. En glad hund vars svans i kombo med ögon och en skrattande mun framhävde ren lycka.

Hur kommer det sig då att en hund med denna glada och sociala livssyn har etablerat ett beteende som fått henne att ej kunna gå på golv. Hur har en hund, som alltid lever i nuet, helt plötsligt ”fått för sig” att golv ej går att gå på? Mina tankar kan inte låta bli att vandra till de mänskliga aspekterna och vår förmåga att komplicera hundars liv. Vi människor är ju kända för att vara notoriska problemlösare. Och i många fall ger vi våra (eller i detta fall hundens) problem simlektioner istället för att dränka dem. Dock har jag svårt att föreställa mig hur Ebbas sunda och godhjärtade människor är roten till detta problem. Men å andra sidan är det ofta våra godhjärtade och överbeskyddande handlingar som vi tror hjälper hunden som i själva verket stjälper…

Dessa människor som älskar sin hund över allt annat har uppdagat hundens rädsla och antagligen helt omedvetet förstärkt den. Vilket är fullt förståligt då man skyddar den man älskar, vad ägarna dock har gjort är att via deras ”överbeskyddande” sätt förvandlat golvet till en skräckinjagagnde plats. Och i samband med detta har också Ebbas rädsla bekräftats och fått hennes självförtroende och mod att sakta tyna bort.

Jag hade dock svårigheter att själv tro att det ej var möjligt att få Ebba att gå på golvet, så jag fick själv glatt försöka locka till mig hunden. Hon var överlycklig, vi lekte och livet var en fröjd – ända till dess att vi kom 2 centimeter från pappmattans slut… Då frös hunden. Hon var totalt blockerad och att tassa ut ett steg för att fortsätta vår glada lek utanför pappmattans kant gick bara inte. Ebba ville bara inte vistas på golvet.

För att inte stressa Ebba ytterligare satte vi oss ned för en liten prat- och frågestund kring Ebba. Vi språkade bl.a. om ägarnas ”önskemål” med sin hund, deras aktiviteter, hur de socialiserar henne, hur hennes relation med andra hundar såg ut. Via detta luckrades sakta bilden av Ebba och hennes husse och matte upp. Summa summarum: Ebba är en försynt och försiktig hund och behandlas därefter. Det är också detta som är så fascinerande att se med Seths arbetsmetoder då hans prio 1 är att arbeta med människorna och bena ut bakomliggande faktorer till hundens problembeteende. För att sedan finna metoder och tillvägagångsstt för att finna en passande problemlösningsmetod för ägarna. Detta är A och O då det är ägarna som skall bibehålla de goda resultat Seth uppnår och detta vidhålls enbart om ägarna får skräddarsydda arbetsmetoder med tillhörande verktygslåda.

Vid vårt andra besök möttes jag åter av samma glada hund samt ett fantastisk åsyn; Ebba sprang ut på parketten. Efter sin parkettvistelse kom hon tillbaka och hennes ögon var fyllda av lycka. Den lycka jag såg handlade dock inte om huruvida hon kunde gå på golvet eller ej, utan att hon fått ökat självförtroende och faktiskt vågat trotsa en djupt odlad rädsla.

Efter att ha sett detta framsteg samt fått höra om andra positiva förändringar i Ebbas beteende valde Seth att ytterligare minimera Ebbas trygghetszoner (läs: Hunden som inte gick på golv, del 2-3).

Till en början var allt frid och fröjd; jag fick själv satt mig på parketten och lekt med Ebba, som denna gången glatt lekte obehindrat på golvet. Efter en stunds lek gick vi människor in i vardagsrummet för att språka vidare. Då frös Ebba fast… Hon stod nu panikslagen på parketten mellan köket och vardagsrummet.

Hunden ville av hela sitt hjärta gå över golvet för att komma till oss. Hennes vilja krossades dock radikalt av den psykiska blockad hon gått in i. Hon stod nu fastfrusen på golvet mittemellan köket och vardagsrummet. Trots lek, godis och lockande tillrop kunde hon inte förflytta sig. Tillslut fick matte krypa fram på golvet och Ebbas blockering bröts och hon rusade till sin mattes famn.

Efter detta la sig Ebba totalt utslagen på mattan under vardagsrumsbordet. Hon var nu så stressad att hon hyperventlierade, men efter några minuters lugn och ro var hon framme och hälsade glatt innan hon somnade i en djup sömn. När Ebba somnat var det inte snack om hon skulle utsättas för ytterligare prövningar, så istället satt vi människor lugnt och talade mer kring Ebba. Vi kom efter samtalet fram till att nästa steg i Ebbas rehabilitering skulle ske via miljöträning. Dels för att se om det fanns ytterligare mönster i Ebbas blockeringar och dels för att läsa av hennes personlighet än mer.

Mvh Jessica Gustavsson

2 svar till “Gästinlägg – Hunden som inte ville gå på golv.

  1. Ping: Hunden som inte gick på golv – första mötet. | Seth Sjöblom

  2. Ping: Hunden som inte gick på golv. Forts möte 2-3. | Seth Sjöblom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s