Hunden som inte gick på golv – första mötet.


För ca en vecka sedan vart jag kontaktad av en hundägare som berättade om ett väldigt unikt problem med sin hund via mejl. När hon berättade så trodde jag först nästan att det var någon jag kände som ville skämta med mig och sätta mig på prov, men efter ett tag förstod jag att det inte var påhittat. Så här skrev ägaren i mejlet till mig:

”Hej! 
 Jag blev tipsad om att höra av mig till dig av min vän X. Du hade hjälpt dom med deras hund Y.
 
Jag har en tik på 3 1/2 år. Hon har jätte stora problem med att gå på vissa golv. Det började med att vi flyttade och från början var allt som vanligt men efter ett tag så ville hon inte gå på vissa delar av golvet. Jag tror detta uppkom då hon hade halkat på golvet flera gånger. I början var det som sagt bara på vissa ställen men det har nu bara blivit värre och värre. Nu vill hon inte gå alls. Vi har provat att gå med henne i koppel inomhus och då går det ganska bra, men så fort vi tar av halsbandet vägrar hon att gå. Innan var det bara parkettgolv hon var rädd för men nu vill hon knappt gå på något golv alls. Det är jätte frustrerande och ställer till väldigt stora problem då vi inte kan ta med henne någonstans och så fort vi skall åka iväg måste vi bland annat flytta vattenskålen då hon inte vågar gå att dricka ens. Jag vill att min hund skall kunna röra sig fritt och kunna leka hemma. Just nu har vi lagt byggpapp i hela huset bara för att hon skall kunna gå runt. Just nu är det värt att ha det så bara för att hon skall kunna gå runt hemma men är ohållbart i längden.. Jag undrar om detta är något du kan hjälpa mig med?”

Detta är nog ett av det mest tragiska, märkligaste och komplexa problem som jag har stött på, någonsin och samtidigt ett väldigt intressant beteende som jag fått chansen att studera. Plus att jag än en gång får träffa mäniskor som har ett stort hjärta och gör allt för att hjälpa sin hund, fantastiskt !

Dom har tidigare pratat med ca 5 ”hundpsykologer och hundvana personer och fått ett och samma svar ”lägg ut mattor på golvet så löser det sig” Visst, det kan man göra om man vill gömma problemet under en kort tid och sen får man räkna med att det dyker upp nya problem. Samt att dom har samma problem så fort dom åker hem till någon annan med henne och hon vågar inte ens gå in i huset för rädslan att behöva gå på ett golv och blir sittande på en matta.

När jag kom hem till dem så var detta det första jag såg och ärligt talat så tycker jag att dom varit väldigt kreativa och faktiskt själva löst det akuta problemet, men att dom förstod att det inte var hållbart i längden.

20140131_1

Dom berättade att om det uppstod en glipa i pappersgången på några millimeter så vägrade hon att kliva över, samt att hon inte ville gå i trånga passager eller för nära hörn av möbler, väggar, mm.

Dom hade provat nästan allt och mer eller mindre gett upp hoppet som är fullt förståeligt.

Tiken är väldigt undergiven och mjuk så för att kunna hjälpa henne så måste jag tänka på att få henne att själv vilja ta steget att gå på ett golv. Så hur gick jag då tillväga ?

Jag öppnade upp en 10 centimeters glipa i pappen och sen gick jag och ägarna över den in till nästa rum och lämnade kvar hunden på andra sidan.
Viktigt var också att förklara att man inte fick komunicera med hunden under tiden, inte titta eller beröra eller vända sig om och se vad hon gjorde.

Sen satt vi ner i soffan och pratade om allt möjligt annat och jag ville att vi skulle förmedla till hunden att vi inte brydde oss om henne och att hon själv fick bestämma om hon ville ta steget över efter en enkel inkallning.

Ville hon inte så var det hennes bekymmer och att vi inte brydde oss om ifall hon stannade kvar där hon var.

Men vid inkallningen så gjorde hunden det jag förväntade, men inte vad ägarna vågade tro på, hon klev över på golvet och sprang vidare och lade sig under soffan hos oss, utan beröm eller uppmärksamhet från oss.
Det innebar att hunden tagit det stora mentala steget och vunnit en stor seger över sin egna rädsla.

Sedan ökade vi glipan i steg med samma strategi ända upp till ca 1-1.5 meters stor glipa och för varje gång jag ökade glipan så sa ägarna att ”Nu är det kört och hon kommer inte att gå över på golvet. Och det var just det jag ville se, hur långt kunde vi gå, var var det stopp? Dom hade t.o.m provat att ta ut henne med koppel på golvet och då följde hon med en liten bit men om dom släppte kopplet så vart hon stående kvar på golvet, fryst och flyttade sig inte en millimeter oavsett hur länge dom lämnade henne.

20140131_170642

Men innan vi öppnat upp hela den biten av papper som vi tog bort så ville jag klippa klorna på henne och jag fick reda på att hon inte gillade det och det ville jag ta nytta av genom att jag var en okänd person som tillförde obehaget i form av kloklippning.

Så när hon tvekade att kliva över så gick jag fram till henne när ägarna kallade på henne.
Jag tog klosaxen , lyfte hennes tass, stötte försiktigt på tassen och sa att nu skall vi klippa lite klor och hon gick över golvet till andra sidan.

Självklart är inte tanken att få henne att bli rädd för att få sina klor klippta som en del kan tänka.

Det kanske kan kännas taskigt att uttnyttja henes vekhet så att hon gick över som hon nu gjorde, men det var tvunget för att hjälpa henne till självhjälp och inte försöka att använda tvång.

Jag gjorde även en landgång som jag ville se om den räckte för att hon skulle gå över och det gjorde det och när jag skulle åka och sade hejdå då gick hon över bredvidd landgången, på golvet och ville följa med ut.

20140131_181518

20140131_180259

Summering:
Tiken är egentligen inte rädd för ett specifikt golvmaterial utan har skapat en fobi för att halka på ett glatt golv. Vanligt är att hundar blir rädd för ett typ av golv, som ett uppbyggt utställningsgolv, ett glatt parkettgolv, mm men har var egentligen inte golvmaterialet det stora problemet, utan golv i huvudsak som skrämde.

Genom att kognitivt utsätta henne för sitt problem så fick hon själv konfrontera sin egen rädsla och ta steget och få en bättre självkänsla att hon klarade av sitt problem.

I stället för att tillföra en massa olika grejer som skall hjälpa henne så har vi nu i stället minimerat hennes trygga område genom att sakta minimerat ytan med papper på golvet.

Detta måste göras stegvis och det kommer att ta ett tag för att hon till slut skall kunna röra sig fritt på golvet och jag skall nu besöka och varje dag följa upp vilka motgångar och framsteg som hon gör.

Jag hoppas att vi skall lyckas helt och hållet med detta men det finns ingen garanti då det kan komma ett bakslag och man får börja om och även kanske byta strategi.

Men helt säkert är att tiken idag har tagit ett kliv på ca 80% av problematiken som hon plågats av.

Fortsättning följer  här – konsultation 2-3.

mvh
Seth

2 responses to “Hunden som inte gick på golv – första mötet.

  1. Pingback: Gästinlägg-Hunden som inte ville gå på golv. | Seth Sjöblom

  2. Pingback: Hunden som inte gick på golv-fortsättning del 2-3. | Seth Sjöblom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s