Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth


Matte berättar med egna ord:

sveaMitt hjärta, en Rhodesian Ridgeback- och labradormix på 16 månader, kom till mig från sorgsna förhållanden för 1 år sen. Jag tog hand om henne, och hon dito. De skratt, den glädje och den kärlek hon fyllt mitt liv med är magisk… Hon är mitt allt och jag älskar henne av hela mitt hjärta!

Hennes nyfikenhet och äventyrslystna sätt förvandlade mitt liv till ett glatt äventyr.

Tillsammans tänjde vi gränser, gjorde det omöjliga möjligt och kompletterade varandra när det behövdes. Hon var mitt sjätte sinne…

MEN(!!), så blev hon könsmogen och över en natt förvandlades hon till ett monster. Ett monster som livnärde sig på att göra utfall mot andra hundar. Vårt tidigare aktiva och glädjefyllda liv förvandlades till en ren mardröm. Vilket ganska snabbt resulterade i att jag…

…Undvek hundtrafikerade områden, en fånig plan då jag bor granne med Slottsskogen.

…Förlorade mitt ledarskap, då jag själv blev nervös så fort jag såg en hund.

…Slutade att cykelträna med Svea, vilket sved då såväl hon som jag älskade att hoja.

…Lämnade henne hemma om jag t.ex. skulle fika med vänner.

…Började gå ut på vissa tider då jag visste att det var mindre vovvar ute.

…Övervägde att skaffa munkorg.

…Slutade åka kollektivt med henne.

…Inte litade på henne för 5 öre!

Ah, jag tror ni fattar poängen… Livet var ett rent helvete! Allt var planerat i minsta detalj. Vår isolering var ett faktum. Våra promenader innehöll 0% njutning, 100% ängslighet och femtioelva utfall.

Under detta mardrömsliknande halvår försökte jag hitta lämpliga kurser som skulle få bukt på eländet; valet föll på kurs i stresshantering. Via kursen fick jag tips och råd att arbeta utifrån. Jag fick även goda råd från hundkunniga och hjälpsamma människor i mitt kontaktnät. Trots alla dessa riktlinjer och hjälpmedel kände jag ändå att Sveas utfall eskalerade. Och jag började sakteliga undra om felet låg hos mig. Det kändes nämligen som att jag pluggade mer än under åren vid universitet samt tränade hårdare än under åren som elitidrottare. Det kändes dock som att jag konstant misslyckades med Svea. Utfallen blev värre… Och värre. Och värre!! Anledningen till att jag ej nådde några resultat under detta halvår kan jämföras med att plugga kemi när du har tenta i religion eller att träna pingis för att bli bättre i fotboll. Jag besatt alltså inte de verktyg och de träningsmetoder som var tvugna för att lyckas med Svea. Istället sprang jag hysteriskt omkring med hundgodis, bacontuber, lick and treat-roll on… You name it! Detta för att “belöna” bort ett avskyvärt beteende. Detta kanske funkar för några lyckliga få, men i vårt fall var detta som att hälla bensin på eld. Det hade det inte ens funkat att hänga ett kadaver framför nosen på henne. I vårt fall handlade lösningen om korrigering.

När jag inte ägnade tid åt träning i alla dess former, läste på, bakade hundgodis… Ja, då grät jag blod! För tro mig, det gör man i en sits som denna. Ju värre hennes beteende blev desto sämre mådde jag. Och ju sämre jag mådde desto värre blev hennes beteende. Snacka om moment 22! Snacka om att vara på väg utför branten…

Tillslut kände jag mig maktlös och pallade inte mer utan behövde professionell hjälp, så jag plockade upp luren och ringde Seth. Jag hade nämligen några månader tidigare fått honom rekommenderad. Efter att ha pratat med Seth i ca. 1h bestämde vi träff redan 2 dagar senare. Seth kom hem till mig ihop med Tatjana (som är extremt duktig på lydnads- och träningsbiten). Vi satt ner och talade i cirka 2h, dels för att ge en bild av Svea, dels för att “analysera” mig som hundförare. Efter sessionen var det dags att gå till Slottsskogen för att se oss “in action”. Vid första hundmötet gick Seth bredvid för att kunna bryta och korrigera samt analysera Sveas beteende/blockering. Till min lycka (och stora förvåning) kunde Seth nå Svea och via rösten korrigera henne. Utfallet hann alltså ej att bli ett utfall, vilket i min värld inte fanns på kartan.

Vi fortsatte vår promenad in i Slottskogen, som under söndag förmiddag är hundägarnas mekka. Seth hade instruerat mig att fokusera på Svea till 120% och höll sig efter att ha sagt detta cirka 10 meter bakom oss för att beskåda. Första mötet kom och då jag kan Sveas kroppsspråk väl blev det därför en enkel match att bryta första utfallsförsöket. Det blev alltså inget utfall denna gång heller! Vi fortsatte in mot hundrastgården för att möta fler hundar… Seth och Tatjana höll sig fortfarande på avstånd. Jag fick hundmöte efter hundmöte och Svea gjorda inga utfall. INGA UTFALL!! Jag förstod ingenting. Hur var detta ens möjligt!? Drömde jag?! Vad hade egentligen hänt?!

Jo, detta hade hänt: Seth gav mig de rätta verktygen för att tackla Sveas utfall och på kuppen växte mitt självförtroende. Jag fick tillbaka min tro. Tro som i sin tur födde hopp, som i sin tur födde kärleken på nytt. Kan låta luddigt och klichéartat, men tro mig; efter det jag och min hund varit med om så börjar man tro på mirakel och svamla som Di Leva.

Redan dag 1 efter vårt möte med Seth fick jag tillbaka min gamla goa Svea. Hon mår tusen gånger bättre, är betydligt lugnare och slipper sina utfall, dessutom har hon börjat äta ordentligt igen. Jag har tack vare Seth fått tillbaka mitt självförtroende som hundförare, tagit tillbaka ledarrollen och kan äntligen ge min hund den support och stöttning hon behöver. Jag behöver inte längre springa omkring med fickorna fyllda av godis eller ryta och stampa i marken, utan kan nu fokusera på oss; världens lyckligaste ekipage!

Vissa aktiva inom hundvärlden tror dock inte att det kan vara såhär enkelt att rehabilitera en hund, utan dömer ut det som en “quick fix”. Jag förstår faktiskt inte varför? Jag menar; om man kan lösa ett problem utan att krångla till det och förvirra såväl ägare som hund; why not?! Att vissa hundtränare, hundpsykologer m.fl. uttalar sig likt detta leder direkt till att hoppfulla ägare med “problemhundar” tappar tron och börjar tänka i hemska tankebanor kring sin hund. Anledningen till att jag sätter problemhundar inom inom citationstecken beror just på att vad den ene kallar för problemhund kallar den andre för drömhund. Allt direkt avgörande av vem du får hjälp av!

Att Svea tillfrisknat så snabbt har gett blodad tand. Nu tränar jag med henne cirka 5-6 timmar om dagen, inte för att jag måste, utan för att vi har så galet kul tillsammans. Jag utsätter oss för prövningar som inte varit möjliga under det senaste halvåret; Vi tränar hundmöten på smala gator, vi tränar att åka kollektivt. Apropå kollektivt så måste jag bara berätta om en makaber händelse: Vi stod på bussen och trängdes mitt under “Rush hour” när det plötsligt kliver på två hundar, en liten och en större svart. Den svarta blänger på Svea och har såpass löst koppel att den når fram att nosa henne I rumpan. Detta sker mitt som bussen svänger och jag famlar efter något att hålla mig i samtidigt som jag försöker ta ett stadigt grepp om Svea, kort sagt: Jag har noll kontroll. Svetten dryper och jag inser att utfallet är ett faktum och att det kommer att smälla vilken sekund som helst. Men ingenting händer, Svea bryr sig inte ens, utan kollar bara upp på mig… Likt hon numer gör vid samtliga hundmöten! Det är inte klokt… Men lyckligtvis är det sant!!

Slutligen vill jag bara säga några ord till alla som känner igen er i min och Sveas problematik: Jag vet hur dåligt ni mår, jag förstår hur ni kämpar och jag lider med er av hela mitt hjärta, men GE INTE UPP! För exakt 1 vecka sen kände jag likadant. Men min hund var inget monster och jag var ingen misslyckad hundförare… Det är inte ni heller! Ni har bara inte fått rätt hjälp. Än. Så tveka inte 1 sekund över att kontakta Seth! Han räddade oss när ingen annan tycktes kunna göra detsamma.

Så tack Seth! Utan din hjälp vet jag faktiskt inte vad jag hade tagit mig till…

9 svar till “Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth

  1. Ping: Gästblogginlägg – om när Sveas matte fick tillbaka sin underbara hund efter ett möte med Seth | Hundcoachen Seth Sjöblom

  2. Reblogga detta på Hundcoachen Seth Sjöblom och kommenterade:

    Ett tack till Seth som gav hopp och rätt verktyg – och ägaren tog sig an problemen på ett fungerande sätt med verktygen från Seth

    Gilla

  3. Ping: Seth återsåg ett kärt räddningsfall | Hundcoachen Seth Sjöblom

  4. Känner så väl igen detta du skriver o sitter o läser i hopp om att få något tips att prova på, men det tipset uteblir….tyvärr. Om det nu gick så fort att ordna borde det väl inte vara svårt att beskriva i text. Jag hade mer än gärna velat ha denna hjälpen, kanske svårt då jag bor i Skåne. Men min hund hatar andra hundar, förklaringen är att han blivit påhoppad sju ggr. i sitt sjuåriga liv o illa biten tre av gångerna. Hans aggression har nu eskalerat o han kör med felriktad aggressivitet så jag kan inte ta i honom för då hugger han efter mig. Jag vet snart inte längre hur jag ska reda ut situationen. Det är en Whippet jag har nu efter att ha haft tre schäfrar, de har alla varit underbara….så går jag ”bet” på en Whippet??

    Gilla

    • Nu är Seth ute och långkör efter släktbesök och kan nu inte personligen svara direkt.
      Men jag (sambo & bloggansvarig) vet att Seth skulle tycka det vore oseriöst att efter ett mail/inlägg ge ”diagnos” utan att ha träffat hund och ägare och med egna ögon sett hur ni betér er ihop. Däremot är du välkommen att ringa Seth på 0707913097 (dagtid) och diskutera mer nyanserat.
      PS: Du undrar: ”Om det nu gick så fort att ordna borde det väl inte vara svårt att beskriva i text.” Det är just därför det inte går att ge en manual, den finns inte i några böcker, utan sitter inom Seth, som en medfödd förmåga, om jag får säga mitt. 🙂
      Med vänlig hälsning Victoria. Ring Seth imorgon!!

      Gilla

  5. Neria Mountgrove

    Glad att det ordnat sig till belåtenhet för matte och hund.
    Passar på att fråga här eftersom jag inte kan hitta svaret i bloggen. Vilka är de där verktygen? Rent konkret alltså.

    Gilla

  6. Annette Lucia Hellman

    Hejsan!
    Jag vill av hela mitt hjärta gratulera dig för att allt ordnat sej för dej och din hund Svea.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s