Gästblogginlägg – nödrop och hjälp till Hercules

Hercules är en blandras mellan schäfer, rottis och amstaff. Vi båda har haft hund i föräldrarhemmet, men detta var vår första gemensamma hund. Han är idag 3,5 år och väger ca 44 kg.

Första året var en busig och skojig period med Hercules. Han är en väldigt energisk, glad och lekfull hund. Vi gick en valpkurs där vi fick lära oss grunderna som sitt ligg inkallning bla. Vid 1 års ålder så valde vi att kastrera Hercules.

Ungefär när han var 1,5 år, hade jag Hercules lös i skogen. Jag tror att han fick syn på något och sprang iväg. Helt plötsligt var han inte bakom mig.

Efter ca 45 minuters letande fann vi honom genom orienterarare som också befann sig i skogen. När vi skall hem så står vi utanför porten och runt hörnet kommer en granne som överraskar oss. Och där kom Hercules första utfall. Jag hann ej reagera först vad som hände, utan gick fram till damen som nästan föll omkull. Och då gjorde han ett till utfall.

Sen efter den gången har utfallen fortsatt. Han gjorde utfall mot okända människor, cyklar, allt som går på hjul. Utfallen innebar att han skällde och vill hoppa fram mot människan som attack.

Vi bestämde oss för att gå en lydnadskurs med Hercules, men där fick vi mer göra samma grej som på valpkursen. Efter att inte lydnadskursen gav så mycket för just utfallen, blev det mer och mer att vi undvek möten med människor, kunde inte ta med Hercules någonstans, gick promenader där folk inte befann sig osv. Utfallen kom ju tyvärr då och då vid dom tillfällena som inte gick att undvika.

Nu väntar vi bebis som är beräknat om 4 veckor. Bättre sent än aldrig tänkte vi när vi kontaktade Seth. Jag skrev ett mail där jag förklarade vårt problem, och Seth svarade väldigt fort och bad oss ringa. Efter ett samtal på en halvtimme bestämde vi oss för att låta Seth komma hem till oss för ett besök.

Veckan därpå var det dags och efter ett långt samtal inne så gick vi även ut en promenad. Seth konstaterade att Hercules var osäker och att det var brist i vår kommunikation och ledarskap. Utfallen var inte aggressiva, vilket för oss kändes väldigt skönt att höra eftersom vi har länge trott att han är aggressiv och kanske inte går att fixa.

Vi fick med oss lite verktyg att jobba med för att kunna stärka vår kommunikation och ledarskap. Allt börjar redan i hemmet, och vi fick tydliga verktyg att jobba med bara där.

Redan från efter första dagen med Seth så har vi kunnat sitta nere på stan där det är massor av folk och rörelser. Hercules tittar på folket som går förbi, höjer knappt öronen. Det känns som en stor klump som fallit från bröstet och vi känner oss så stolta över Hercules som vi trodde aldrig skulle kunna sluta med dessa utfall.

Vi kommer att fortsätta att utmana honom i olika miljöer. Vårt mål är att han till sommaren skall kunna vara med när husse spelar fotbollsmatch. Och vi ser väldigt ljust på Hercules framtid. Äntligen börjar det kännas som vi kan få en underbar, rolig och lycklig relation med vår hund.

Fortsättning följer 🙂