Rottisen Gunvald – The Nanny

När Gunvald min rottishane var dryga ett år så hade vi en valpkull med Siberian huskies i en valpningslada som var mer ombonad med hö och värme och i lugn omgivning. Det fanns små hål som ingång, så tiken fick komma ut i en rastgård och rasta sig själv från valparna.

Varje dag släppte jag in Gunvald i hennes hundgård. Han var då dryga året och tiken och Gunvald fick vara tillsammans en stund , valparna låg inne i baracken nerbäddade i halm av mamman.

En dag när jag en stund senare gick och tittade i den inhägnaden efter att ha släppt in Gunvald dit så var tiken borta, inget konstigt med det. Men lille Gunvald var också borta! Panik! Vart hade han tagit vägen, hade han grävt sig ut från hundgården, hade någon släppt ut honom? Vad hade hänt?

Jag gick först in i baracken för att först titta till tiken och valparna. Där möttes jag av en otrolig syn! I halmen med  dom små valparna som inte ens öppnat ögonen så ligger Gunvald tätt ihop med huskietiken med valparna inklämda mellan varandra.

Gunvald hade på något sätt klämt in sig genom det lilla hålet i baracken och var med och tog hand om valparna.

Han fortsatte med  detta varje dag efter det och tiken accepterade helt att han var med.

Han fortsatte att ta hand om dem och de såg honom sin pappa.
Hundar är underbara, det gäller att ge dom rätt fostran och att dom har rätt mentalitet, speciellt så här.

Det är inte vanligt att en tik accepterar att en könsmogen hanhund kommer nära hennes valpar. Tiken har naturligt en tuff försvarsattityd mot andra hundar, i första hand andra tikar som kan bita ihjäl andras valpar.

Men mammorna brukar inte heller acceptera hanar när valparna är så små så att dom inte öppnat ögonen – och speciellt inte från en annan ras.

Gunvald har än idag en förkärlek till små hundar – och gnyr som igenkännande, i saknad när han ser en Huskie. De var ju hans familj och flock.

/Seth