Det som oftast kommer upp i frågeställning till mig då jag skall hjälpa någon med en hund som har ett felbeteende, det är problematiken i möten med andra hundar och aggressiva utfall. Andra hundar kan rent av bete sig fientligt så att din hund naturligt vill gå in i försvar.
När jag hjälper ett hundekipage vill jag först observera hur ägaren och hunden samspelar så jag kan fylla på med information och berätta vad som går fel och hur det ska korrigeras.
Här är några av mina råd för att klara mötena och få en trevlig hundpromenad:
1. Studera din hund och dess kroppsspråk i alla tillfällen och lär, vid hur den beter sig vid det som den inte gillar och gillar. Titta på öronen, är dom framåtfällda, är raggen rest, hur är hållningen på svansen, rakt upp eller mellan benen, har hunden växlat kroppsspråk för denna stund, som när den ser en annan hund, blir den rädd, frustrerad eller vad är det som utlöser attacken?
2. Observera hundens signaler och beteende vid olika tillfällen och plugga in hundens kroppsspråk i alla olika situationer. Det är hundens språksignaler du måste lära dig för att kunna kommunicera.
3. Bryt ett felbeteende genast genom att korrigera eller genom att avleda innan hunden växlar från lugn till upphetsad. Du måste iaktta din hund vid möten och läsa av vad hunden signalerar – vad som är på gång – som att den kommer att göra ett utfall och vill attackera. Du måste agera direkt du ser att det är på gång – därför måste du har lärt känna din hunds signaler. Och agera innan svårigheten uppstår – annars är det för sent, för den gången. Bara att träna vidare tills du lär dig hantera situationen och få din hund att förstå vad du vill.
4. Stanna aldrig upp vid ett möte med en annan hund om någon av hundarna gör ett aggressivt utfall. Korrigera eller avled din egen hund. Om det funkar så beröm och fortsätt promenaden som inget har hänt. Prata inte med den andra hundägaren, utan lägg fokus på din egen hund så du kan hålla full kontroll över din korrigering hela vägen och gå bara vidare och visa hunden att du styr över situationen.
5. Mobiltelefon är absolut förbjudet att svara i på hundpromenader om du har en hund som inte klarar hundmöten, du tappar ju då kommunikationen med din hund som genast får fritt fram att göra vad den vill.
6. Halti/nosgrimma och halvstryp är inte bra under den period du skall få ordning på din hund och förändra beteendet i grunden. Halti ger bara en typ av quickfix där du inte kommer åt problemet och bara drar bort hunden med tvång – utan att hjälpa den förändra sitt beteende mentalt.
Använd ett strypkoppel/stryphalsband under träning för att hunden mycket lättare känner av en liten gest då du korrigerar med handleden samtidigt som du säger ett skarpt nej. Metall löper också med mindre friktion än nylonstryp. Se nedan och använd det med balans! Aldrig med aggressivitet. Då ska du inte ha hund. Hundens halsmuskler är också mycket starkare än som omtalas, så med rätt användning skadas inte hunden.
Men – och det är mycket viktigt – sätt på ett strypkoppel rätt så det inte fastnar om hunden dragit! Det gäller att använda ett stryphalsband snabba signaler till hunden i rätt situation, och påsatt på rätt sätt så att kedjan löper friktionsfritt utan att haka upp sig. OBS – missbruka aldrig, aldrig strypet.
Bilderna nedan förutsätter att du har din hund på din vänstra sida.
Kedjan ska löpa uppfrån in genom ringen!.
7. Ditt eget självförtroende om att det är du som bestämmer är det viktigaste i hundmöten. Du måste ta kontroll över situationen och förmedla att ”nu är det nog” och det kan du göra med ditt kroppsspråk, attityd, korrigering, genom att avleda och senare berömma. Men du får aldrig använda våld, det förstår inte hunden.
8. Olämpligt i ett aggressivt hundmöte är att beordra din hund att sätta sig ner, ge den godis eller klappa och smeka på den och tala om att ”det är lugnt, det är inget farligt”. Det kan utsätta både dig och din hund för fara. Gå bara vidare som ingenting med att säga nej om den börjar reagera.
En tik fostrar inte sina valpar genom att slicka på dem och gulla med dem när de gjort fel. Då skulle de inte förstå och lära, utan deras negativa beteenden skulle förstärkas. Det vet uppfödare att det är hundars naturliga beteende som vi måste lära av. Det kan tyckas hårt för oss när en tik korrigerar en valp, men hon vet vad hennes valpar tål och skadar inte. Hon vet precis, av instinkt – om hon är frisk.
Däremot ska en människa aldrig använda våld- då kuvas hunden, blir osäker, olycklig och opålitlig. Men det behöver jag nog inte förklara.
Jag är mjuk i min fostran och kräver inget i onödan bara för sakens skull. Men jag försöker fostra hundar så de förstår och blir balanserade hundar. Det blir helt fel när man förmänskligar en hund. Först när man kan kommunicera så hundens och människans signaler möts kan man leva i bra samspel – när man låter hunden vara hund och få möjlighet förstå på hundars naturliga sätt.
Sist men inte minst – fortsätt träningen konsekvent. Och man måste alltså också i framtiden fortsätta tyda hundens signaler och kommunicera med den och låt det vara ert nya liv ihop.
Tyck till här om du vill!
Mvh /Seth
Hundcoachen Seth Sjöblom 
Ping: Problematiska hundar – era problem | Hundcoachen Seth Sjöblom
Reblogga detta på Victorias ADHD – autism – blogg om NP-diagnoser och kommenterade:
Och så mobiltelefonen av.. Resten av texten klickar du längst ner för att se.
GillaGilla
Ping: Publikens frågor som breddade föreläsningen | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg
Hej!
I need help!
Jag har precis hämtat en 1 1/2årig St Benard hund. Han är kastrerad men inte uppfostrad. Han är absolut inte van vid möte med andra hundar el folk. När jag skulle hämta honom sade ägaren att de absolut inte var en stadshund,jag tänkte inte så mycket på vad hon menade med de. Men fick ganska så snart erfarenheten vad hon menade.
När vi möttes upp så kom de en rullator och hunden gör utfall och morrar men de gör inget åt de. Jag fick förklarat för mig att hon inte kunde hålla honom om hon inte hade haltı på sig. Och f8lk funderade hela tiden om han var aggressiv då han dels lät som en gris med den på sen genom att de ser ut som munkorg.
Nåja tänkte jag vi får se vars de här bär.
Väl hemma så fick vi se konsekvenserna av att de inte fostratt honom.
Han väger ju en massa kilon van att få dra i strypkoppel… så vad gör jag?
jag tränade hundmöten med en kompis och har väl aldrig fått kämpat så mycket.
Dagen efter sliter han sönder linan han sitter i när en kompis kommer med sin hund.
Nu har vi haft honom lite mer en el vecka och har kommit långt i uppfostran men känslan av att möta andra hundar med hans beteende gör mig matt. Hur gör jag?
GillaGilla
Hej! Jag har mailat dig.
Mvh Seth
GillaGilla
Hej jag har en Jack russell som jag upplever mer osäker en aggressiv men kommer en hund for när då biter han hunden. jag har stora problem med att gå med han ute för han ser hundar långt innan jag ens hunnit upptäcka den och då skäller han och drar och kan även gå upp på bakbenen och han reser ragg. vi har träffat små hundar där det har gått lättare en med stora hundar men jag litar inte ändå 100% att han skulle göra ett utfall mot sin hund kompis. hur ska jag göra med honom där jag bor nu undviker alla hundfolk oss på promenaderna och dom gånger jag ser hundar försöker jag ta en annan väg innan min hund får syn på mötande hunden. han är 5 år och kastrerad
GillaGilla
Hej! Om du mailar Seth på sethsjoblom@gmail.com så kommer hans meddelanden på rätt plats. Samma text som här och ditt telefonnummer!
Mvh redaktionen
GillaGilla
Ping: Kommunikation – inkänning och strävan efter förståelse | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg
Björn!! Hur får man kontakt med dig? Du är otroligt kunnig och har den absolut bästa inställningen till hundar. Du behövs på alla sätt med din fantastiska kunskap!!
GillaGilla
Hej! Vi på administratörsidan av bloggen ser ju mailadresser men kan inte lämna ut dem. Om du hör av dig igen Björn och vill godkänna/lämna kontaktuppgifter så kanske vi kan förmedla dem till kommentatorn ovan? Om hen tycker det är OK att vi mailar hen?
Mvh Victoria och Seth
GillaGilla
Ping: Viktigt sätta stryphalsbandet rätt | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg
Ping: Det BÄSTA skrivna av och om Seth. | Seth Sjöblom
Hej!
Jag har en blandis på 9 månader. hon har av tidigare ägare blivit slagen och är därför väldigt osäker. men hon är läskigt stark. och vid ett hundmöte reser hon ragg, reser öron och svans och skäller och sliter åt alla håll. hon bits aldrig men känns så fånigt att sätta sig platt å backen och slita för att få henne att inte hoppa. och dra, vad ska jag göra? höjer jag rösten blir hon rädd i tron om att hon ska bli slagen av mig. och det blir ju fel det också.vad gör jag?
GillaGilla
Hej. Jag har en bichon frise tik på 2 år. Hon har varit rädd o osäker för nytt folk o nya hundar sedan jag köpte henne vid 8 veckors ålder.
O nu håller jag på att bli tokig vid möten av andra hundar.
Hon gör utfall o varken ser eller hör mig. Hon blir som tokig.
Jag är rullstolsburen så det är ju inte så enkelt att bara försöka fortsätta promenaden när hon börjar så.
Jag skulle va så otroligt tacksam för tips hur jag ska få henne att sluta ned dessa dumheter.
Tack på förhand.
GillaGilla
Hej
Det du beskriver är att hon är osäker och det kan bli att hon blir lite beskyddande mot dig och vet inte riktigt hur hon skall hantera situationen.
Jag vill jättegärna hjälpa dig, men det är oerhört svårt att göra det på distans, utan jag skulle behöva träffa er och även själv låna rullstolen och lära henne hur hon skall hantera situationen. Samt att jag måste få en helhetsbild av erat förhållande. Var bor du ? Jag finns i Göteborg och jag tror att med rätt träning och verktyg så kan du få henne att fungera och lägga över tilliten på dig.
Med vänlig hälsning
Seth
GillaGilla
Björn jag måste bara säga att jag tycker det är så oerhört skönt med att en veterinär som stöttar etologiskt baserad träning vågar skriva sin mening och är tydlig med hur skadliga stryphalsband är! Rikligt med creds till dig och jag hoppas verkligen att du fortsätter sprida budskapet och att jag får se mer av dig i framtiden!
GillaGilla
Hej igen!
Det gick inte att svara på dina senaste svar så jag postar såhär istället. Jag svarar på båda kommentarerna så att det blir lite mer lättöverskådligt (för mig), hoppas att det går bra!
Jag tror att vi har olika definitioner av vad som är straff och vad som är mjukt. När jag pratar om bestraffningar så pratar jag i psykologiska termer, dvs att straff minskar ett beteende. Det behöver alltså inte innebära en bestraffning i form av smärta eller obehag (även om det oftast gör det i praktiken). När jag säger att du jobbar med bestraffningar och att vi har varit på samma ställe träningsmässigt så syftar jag alltså till att du, med korrigeringar, vill få bort hundens beteende att göra utfall. Själv jobbar jag med förstärkning av ett annat beteende, det vill säga att jag byter ut utfallet mot någonting annat – till exempel ögonkontakt. Jag ska inte gå in för mycket på det men jag ville förtydliga mig så att du förstår mer hur jag menar.
Min personliga, såväl som professionella, åsikt är att en metod inte kan vara mjuk så länge som den innehåller bestraffningar. Oavsett om bestraffningen innebär ett koppelryck eller ett skarpt ”nej”. Inom etologin, som jag anser att all hundträning ska utgå från, har man sedan länge släppt den typen av träning och dömt ut den som oetisk och – i längden – mindre effektiv för att lösa problem. Om du, som exempel, får en hund att sluta göra utfall med hjälp av dessa metoder så ligger ju fortfarande grundproblemet kvar. Symptomen är visserligen borta men den grundläggande orsaken till utfallet försvinner inte för att det görs en korrigering eller liknande.
Angående mitt yrke så är det faktiskt sant, jag är veterinär sedan 15 år tillbaka – förhoppningsvis en bra sådan också! Jag påstår heller inte att du slår dina hundar, det är jag övertygad om att du inte gör. Dock så är jag lika övertygad om att dina hundar skulle må bättre om du jobbade med enbart belöningsbaserad träning.
Stryphalsband är skadliga och ja, skadorna är självklart kopplade till hur halsbandet används. Dock så krävs det förvånansvärt ”lätt” användning för att skadorna ska uppstå. Ett koppelryck som, för ägaren, känns lätt kan ge skador liknande lättare diskbråck. Ett hårdare kan ge frakturer eller skador på mjukdelar och annat känsligt. Poängen här är att ett stryåhalsband egentligen aldrig kan användas på ett sätt som inte riskerar skador. Det skulle kräva en ägare som aldrig rycker i det, en hund som aldrig flyger ut i kopplet efter hundar/harar/katter, en hund som aldrig tvärstannar för att lukta på något och så vidare. Jag har själv behandlat en hund med nackskador som (med största sannolikhet, säker kan man aldrig vara) uppstått efter att kopplet fastnat i en rot. Så ja, det beror på använding – problemet är att all använding innebär en risk.
Tyvärr så har jag ingen statistik i form av forskning och rapporter. Jag vet att det finns några undersökningar som har gjorts på området men jag har inga tillgängliga just nu, dessutom så har jag för mig att det statistiska underlaget var lite för dåligt för att det ska kunna användas som ”bevis”. Jag talar bara i form av min erfarenhet som veterinär, de allra flesta veterinärer skulle hålla med mig i den här frågan.
Jag håller helt med dig i att ett aggressivt beteende är ett symptom – ingen tvekan om saken! Dock så sätter jag mig helt och hållet mot din åsikt att det skulle ha något som helst med ledarskap att göra. Jag tycker inte att det är bra att korrigera bort ett beteende, jag tycker att det är dåligt för relationen hund-människa och jag tycker att det är direkt skadligt för de problem som man är ute efter att lösa. Jag får intrycket (rätta mig om jag har fel) att du ser orsaken till osäkerheten som ett otydligt ledarskap – själv anser jag att orsaken är något helt annat. Det kan bero på smärta, dåliga erfarenheter av hundmöten eller så kan det helt enkelt bero på att ägaren rycker i kopplet när man passerar en hund.
Jag tycker absolut inte att belöning är ett osäkert sätt, jag tror att du missförstod mig när jag skrev om det. Jag tycker inte att man ska låta hunden göra ett utfall för att sedan plocka fram en godisbit – absolut inte. Jag tycker att hunden ska få godisbiten redan när den andra hunden kommer inom synhåll. Målet med det är att ändra bilden som hunden får av ett hundmöte. Istället för att hundmötet sker med inställningen att ”jag måste skälla åt den här hunden” så sker det med inställningen att ”den här hunden innebär att jag får godis”. Förstår du hur jag menar? För att ta ditt exempel med dagisbarnet så skulle det innebära att ett bråkigt barn får en belöning när den sköter sig istället för en åthutning när den missköter sig – och det tycker jag är en optimal metod för inlärning. För att den här metoden ska fungera så kräver det att man börjar på ett längre avstånd och är uppmärksam på hunden för att se när man börjar komma för nära. Gradvis minskar man avståndet tills man stutligen kan passera smärtfritt. Om hunden skulle misslyckas och göra ett utfall så har man gått för fort fram och får helt enkelt byta håll och försöka igen vid ett senare tillfälle.
Angående Haltianvändning så förstår jag inte riktigt vad du vill ha källfakta om? Jag har sett exakt samma fenomen med halti som du nämner och det är fullkomligt fruktansvärt. Jag skulle aldrig rekommendera halti till någon av just den anledningen – att det, precis som stryphalsband, är för lätt att missbruka. Istället skulle jag rekommendera en frontkopplad hundsele. Min poäng var alltså att stryphalsband är lika mycket quickfix som halti.
Tack för inbjudan! Dock så tror jag att du skulle ångra dig ganska snabbt då våra åsikter verkar skilja sig en aning. 🙂
GillaGilla
Hej Björn
Jag tycker att det är dax att runda av vår konversation med att vi säkert har kompetens inom våra båda områden och jag tror att om vi alla hjälps åt så är det grejen för att komma vidare med lösningen med hundar och ägarens problem, professionell eller amatör kan nog bidra lika mycket till att vi alla skall nå samma mål i slutänden. Tryggare hundar och hundägare. Jag jobbar med min grej och du jobbar med din och en dag så kanske vi kan enas om att vi gjort nytta för samma ändamål. Lycka till med ditt arbete i framtiden.
mvh
/Seth
GillaGilla
Det här var bland det dummaste jag har läst. Har du någon som helst utbildning (riktig utbildning, att din mamma har haft schäfer i 30 år eller liknande räknas inte) eller är detta bara något du har ”dragit ur hatten”? Oavsett så är det skrämmande, verklighetsfrånvänt och totalt bortom allt som forskningen kring hundar och hundars beteenden visar på. Men det spelar förstås ingen roll för dig. Du kommer fortsätta i samma spår oavsett vad människor med utbildning kommer säga om dina metoder. Det är det som är så läskigt med människor som dig – ni kommer aldrig utvecklas. Ni kommer aldrig lyssna till forskningen. Ni kommer aldrig kunna se bortom er snäva världsbild där allt ser ut precis som ni vill ha det. Jag hoppas bara att ni inte lyckas dra med er allt för många i det hål av okunskap och mörker som ni hämtar er ”kunskap” från.
GillaGilla
Hej Björn
Nu har du nog missförstått Björn. Det är inte för att få examen från högskolan, eller för att alla ska gilla som jag delger av min praktiska erfarenhet av hundars beteende. För mig är det ingen tävling. Det jag arbetar för är att hjälpa. Mina examina är inte du eller någon annan bloggkommentar, en massa snack utan verkstad – utan det är hundar med ägare som blivit hjälpta av mina råd som är mina referenser. Jag tycker att det som fungerar betyder mer än teori i en bok. Att vara autodiakt via personlig erfarenhet kan tvärtom vara en fördel då man ser helheten och inte bara detaljer refererade till sidan 105 i en kurslitteraturbok.
Hur brukar du själv jobba, titta på hur det ser ut på pappret eller hur det ser ut i realiteten och vilka resultaten blir?
Jag är öppen för diskussion, men vill gärna hålla den på en nivå som är lite mindre personlig, utan otrevligheter och istället kan leda framåt. Fokusera på ämnet, om det är okej för dig?
Du får gärna beskriva för mig din metodik vad gäller hundmöten och det jag beskrivit är så klart inte uttömmande förrän man träffar ägaren och dess hund. Det här är skriven text, men det förstår nog de flesta?
Har du andra uppfattningar så beskriv gärna dessa så kan vi diskutera vidare för hundars bästa.
/Seth
GillaGilla
Hej!
Jag är ju tyvärr av en helt annan åsikt. Att som autodidakt lära ut vad som, i grunden, är dina personliga åsikter kommer aldrig leda till något gott. Inte så länge dina personliga åsikter går rakt emot vad den professionella anser. Det är att likna vid en självlärd ”läkare” och en utexaminerad läkare. Den självlärde kan säkert stoppa en blödning och spjälka ett benbrott men utan rätt behandling så kommer det uppstå infektioner och komplikationer som kanske inte kan ses av en lekman. I ditt fall så är både jag och världens samlade etologer (ja, jag är så kaxig – kolla gärna upp själv om jag har rätt) övertygade om att din träning medför komplikationer i form av fysiska och mentala skador.
Jag har själv varit där du är. Jag har försökt straffa bort beteenden och förskönat det med ord som ”korrigeringar” och ”hundars naturliga beteenden”. Som tur var så växte jag ur det ju mer jag läste om hundar. Idag så jobbar jag som veterinär och får, varje dag, träffa hundar som har lidit av träningsmetoderna som du (och tidigare även jag själv) förespråkar. Ofta handlar det om nack- och ryggskador som effekt av stryphalsband och korrigeringar (det handlar inte enbart om koppelryck utan även om utfall från hunden, koppel som fastnat i rötter och liknande. Jag är övertygad om att stryphalsband skulle förbjudas om människor visste hur lätt de kan orsaka skador) men ännu oftare handlar det om så enkla saker som osäkra hundar. Hundar som aldrig vet när nästa bestraffning kommer. Hundar som kopplar hundmöten till korrigeringar och arga ord. Dessa hundar hamnar ofta hos oss då ägaren vill att de ska avlivas när osäkerheten till slut har blivit för stor och någon har blivit biten.
Hur jag själv skulle jobba är svårt att säga. Det är lättare att säga hur jag inte skulle jobba och det är ju – som du säkert förstått – inte på sättet som står i ditt inlägg. Förmodligen hade jag jobbat med skvallerträning eller BAT, jag har hitills inte träffat en hund som det inte har fungerat på.
GillaGilla
Hej Björn
Du skriver:
Jag har själv varit där du är. Jag har försökt straffa bort beteenden och förskönat det med ord som ”korrigeringar” och ”hundars naturliga beteenden”.
Jag har aldrig varit där du varit och du har ingen aning om var jag är idag med hundars beteende.
Tidigare har jag berättat mycket mer tillbaka i bloggen om min syn på hundar och blev lite bestört över hur du uppfattat saker. Även om vi inte behöver vara överens i allt. Du ska ha väldigt klart för dig att jag aldrig straffar hundar eller är onödigt hård! Mina metoder är mjuka, men bestämda. Detta gör hundar trygga – de behöver inte ta kontrollen då, eftersom det är hundföraren som tar det ansvaret. Man bör också skapa en så nära positiv kontakt som leder fram till att hunden vill arbeta för en.
Vad gäller det du kritiserar angående mina teorier gör att jag faktiskt undrar om du verkligen är veterinär eller har någon som helst praktisk erfarenhet av hundar från valpålder till vuxen hund. Mina erfarenheter bygger på hundflockar på runt 75 hundar som har lärt mig mycket om vad hundbeteende handlat om och hur man går in och korrigerar. Mina hundar har aldrig blivit slagna eller kvästa, det har inte behövts för att de skulle se mig som ledare.
Vad gäller ditt påstående angående skador från strypkoppel så tar jag gärna del av den statistik som du säkert har i användandet av strypkoppel och andra typer av halsband, så kanske jag kan få ta del av den.
Eller är det kanske så att hur man använder ett strypkoppel har stor betydelse för hur en skada uppstår ?
/Seth
GillaGilla
Hej Björn
Glömde att skriva en sak till dig, men du skrev:
”Jag är ju tyvärr av en helt annan åsikt. Att som autodidakt lära ut vad som, i grunden, är dina personliga åsikter kommer aldrig leda till något gott. Inte så länge dina personliga åsikter går rakt emot vad den professionella anser.”
Jag vill bara fråga dig med ditt ovanstående påstående, vem/vilka är de professionella vad gäller hundens beteende ?
Hundars beteende är ingen exakt vetenskap där vare sig du eller jag eller andra hundexperter har en quickfixlösning, så där tycker jag att du skall förklara vad du menar. Om vi hade en exakt vetenskap om hundar och även människor så skulle vi inte behövas och världen skulle vara problemfri. Det kanske är så att om ni ”professionella och vi ”amatörer” samarbetar så kanske vi skulle komma längre i denna forskning på beteende och hundägare skulle inte behöva gå runt och ha ont i magen, då man går ut med sin hund.
/Seth
GillaGilla
Tillägg:
Jag ber uppriktigt om ursäkt för att jag var otrevlig först men jag vill gärna förklara varför jag reagerade på det viset.
Det är väldigt lätt att påverka hundar genom olika träningsmetoder. Det är väldigt lätt att få en hund att sluta skälla, att sluta dra i kopplet, att inte hoppa upp på främlingar och så vidare. Alla saker går att träna bort på olika vis. Problemet är att det händer saker i bakgrunden hos hunden när man tränar bort dessa beteenden. Saker som man inte alltid ser om man inte har en adekvat utbildning.
Vad jag reagerar på i ditt inlägg:
Du skriver om hundars aggressiva utfall. Det är ett väldigt stort och väldigt vanligt missförstånd att hundar som gör utfall av är aggressiva. Självklart så finns det aggressiva hundar men det är långt mycket vanligare att utfallet beror på osäkerhet eller (framför allt) smärta. Att ”korrigera” en hund som har ont någonstans är en fruktansvärt dålig idé som lätt kan leda till stora negativa konsekvenser.
Du rekommenderar läsaren att använda stryphalsband, visserligen med uppmaningen att inte missbruka det. Jag är dock av åsikten att allt bruk är missbruk. Stryphalsband leder väldigt lätt till nack- och ryggskador hos hundar. Den här typen av skador är lätta att missa då hunden oftast visar dem genom ökad ”aggressivitet” vilket leder till fler korrigeringar och ökade nackskador. Det blir alltså en ond cirkel där stryphalsbandet ökar sin egen användning. En sak jag reagerar på är även att du ser halti som quickfix men inte stryphalsband. Jag kan lova att ett stryphalsband inte förändrar hundens mentala upplevelse av situationen.
Du förbjuder läsaren från att ge hunden godis vid ett ”aggressivt hundmöte”. Jag förstår inte riktigt om du menar när hunden väl har börjat göra utfall eller så fort som själva hundmötet har börjat. Är det det förstämnda så håller jag med – annars så sätter jag mig tvärt mot det. Godis, eller annan belöning, är det mest kraftfulla och etiskt riktiga hjälpmedlet man kan ha i en problematisk hundmötessituation. Skulle hunden redan ha gjort utfallet så skulle jag dock vända därifrån, då har situationen redan gått för långt för att hunden ska lära sig något av den.
Du skriver om tikars fostran av valpar, att tikarna korrigerar valparna på ett sätt som kan verka hårt för oss. Jag menar inte detta som kritik men hur många kullar har du vari tmed och fött upp? Jag har varit med under de första 12 veckorna av över 100 olika kullar av olika raser – inte en enda gång har jag sett en hård korrigering från tiken. Om du har upplevt detta så låter det mer som att tiken bprde träffa en veterinär för att utreda om hon eventuellt har ont någonstans eller om det finns andra orsaker till beteendet.
Än en gång så ber jag om ursäkt för att jag var otrevlig men det är svårt för mig att se när dessa saker sprids som en absolut sanning. Som sagt så tvivlar jag inte för en sekund på att du kan träna bort utfall vid hundmöten men jag vågar garantera att det leder till konsekvenser hos hunden som du själv inte ser.
GillaGilla
Glad att du skrev tillbaka Björn! De flesta som skriver kritiska inlägg svarar aldrig. Det är synd tycker jag.
Du har helt rätt.
Aggressiva beteenden behöver inte alls betyda att hunden är arg. Du har helt rätt att osäkerhet, rädsla mm ligger bakom dessa utfall. Eller så är hunden störd, i väldigt udda fall. Men när deras agerande uppvisar ett beteende som är aggressivt är det ofta ett symptom. Ungefär som med osäkra ”värsting-ungdomar”. Det är ju skillnad på uppförande och känslan, orsaken bakom, eller hur? Kaxighet är ju ofta osäkerhet, oavsett vilken art vi än pratar om.
Detta har med ledarskap att göra. Men jag behöver inte slå eller straffa och jag lär inte ut en sån metod, det vore svagt av mig. Jag vinner mina hundar genom att leda, inte kväsa.
Aggressiva/osäkra hundbeteenden är min specialitet idag eftersom jag hanterat så många hundar med aggressiva beteende. Men oftast så är problemet en konstellation mellan hund och ägare, eller ett av hunden upplevt trauma eller fysisk sjukdom.
Hundmöten.
Alla hundägare bör lära sig att läsa sin hunds signaler så att de kan korrigera innan hunden gör utfall. Som människa måste man vara steget före hunden. Och reagera på hundens tidiga signaler innan. Hundarna visar enligt mig sina signaler redan när de är på väg att reagera på något. Se på öronställning, kroppshållning mm. Det att läsa av hundarnas signaler lär jag ut och det blir ofta en aha-upplevelse även för hundvana att se hela bilden, och få ord på vad de redan sett någonstans i periferin, men inte lagt någon vikt vid och inte kunnat tolka. Läsa hundsignaler det är det jag lärt mig helt utav erfarenhet och lär ut till andra.
Att ge en hund godis för att distrahera den från att avstå utfall anser jag vara ett osäkert sätt, men visst kan det fungera på vissa hundar. Man belönar sällan barn med godis när de dragit en dagiskompis i håret. Man säger ifrån så barnet förstår och belönar med uppmuntran när man märker att barnet förstått. Det riskerar verkligen annars att förstärka ett felbeteende. Avledningsmanövrar ska inte uppmuntra. Då lär sig ingen nåt.
I vissa fall så är en hund så blockerad att man faktiskt kan hänga en oxfilé framför nosen på den och hunden ser den inte för hunden är helt blockerad i sitt beteende. Du måste få hunden att bryta detta beteende och bli mer intresserad av en annan belöning – (utan våld) och det är det jag jobbar framgångsrikt med. Visst kan man initialt träna med en godis i handen, men det slutar man med snabbt.
I slutänden så skall hunden fokusera på dig, enbart belöningen av att vara uppmuntrad av dig. Det skall fungera naturligt i ett hundmöte och hunden bestämmer inte vem den ska hälsa på.
Man ska bli belönad när man agerat lämpligt. Detta kan vara lite svårt för många – att läsa av hunden på förhand när den är på väg att göra utfall. Man måste läsa av och stävja innan.
Angående valpkullar jag haft i min vård kan jag inte ens räkna dem ens längre. 75 polarhundar samtidigt, och 350 hundar totalt under åren. Förlöst tikar akut, sytt ihop hundar då veterinär inte hunnit dit ute i vildmarken. Jag har alltid haft full tilltro till tikarna. Och de är hårda, men inte så valparna skadas. Vi som människor kan tycka det verkar hårt när en valp tjuter av tikens korrigering. Men de kan det där bättre än vi. Naturens gång. Min store rottweilerhane må verka respektingivande, men kommer det en tik, så viker han sig direkt.
Återigen, vad gäller stryphalsband så har jag svårt att förstå vad du menar att du ser många skador genom användandet av det, halvstryp innebär för en oerfaren hundägare att dom måste använda betydlig större kraft för att få en effekt, vad gäller Halti ”nosgrimma” så har jag sett att hundägaren ser det som att man har ett strypkoppel , rycker till, så att hundens nacke vrids i en onaturlig vinkel och hunden gnäller av smärta.
Här får du gärna presentera källfakta angående användandet av strypkätting kontra halvstryp och Halti (nosgrimma). Jag tror att vi är på samma linje och jag har största respekt för din veterinärskunskap, men jag har också kunskap, men den använder jag på hundens och ägarens beteende, samt att jag alltid vill att hunden först skall ha genomgått en veterinärsbesiktning för att det inte skall finnas risk för fysiska problem.
Jag bjuder därför in dig till mina möten med människor och hundar som har gett upp där man tidigare lagt ner mycket pengar hos utbildade specialister för att få ordning på sin hund och sen kommer till mig.
Jag skulle uppskatta att ha en veterinär med vid dessa möten.
/Seth
GillaGilla
Undrar vad det finns för insyn i fonden och hur vet man att pengarna används enligt vad som sägs. Personligen är jag lite rädd för såna här fristående privata fonder då jag blivit ordentligt lurad ett par gånger.
GillaGilla
Hej Jan
Jag förstår dina funderingar vad gäller olika fonder, hjälporganisationer och vart pengarna tar vägen.
I detta fall så ligger hundfonden under stiftelsen Blå Stjärnan som är kontrollerade av Länsstyrelsen och det är offentliga handlingar som man kan begära in om man skänker pengar och vill se vad dom används till.
Fonden sköts ideelt bl.a via denna blogg och alla pengar förutom en liten administrationskostnad går direkt till hundar som behöver hjälp.
Vi kommer att vara med på My Dog i Göteborg den 3-6 Januari där man kan träffa grundaren till fonden, Monica Lindgren och jag kommer att hålla föreläsningar angående hundens beteende och även om Hundfonden.
mvh
/Seth
GillaGilla