Akutvård av hundar långt i från civilisationen.

De år som jag och min fd sambo Gittan verkade i svenska fjällen med vår turismverksamhet med hundar och hästar samt skoter-turer så var det ofta som vi fick besök av hundägare som ville ha hjälp med sin hund.

Vi hade 75 egna hundar att sköta och hålla i toppskick både för mina draghundstävlingar och vildmarksturerna, då jag måste kunna allt som var nödvändigt både om hundarnas hälsa dygnet runt, väder, överlevnad och ta hand om en grupp oerfarna turister. Sådan akutvård som vi ibland fick göra behövs ju inte – och ska inte göras – om en veterinär finns i närheten. Det gjorde det ju inte. Och bland finns ingen tid.

Hundägare blev ofta av sin veterinär rekommenderade att besöka oss för vård av småsaker, eller av hunden i akutlägen, för där vi bodde och verkade fanns närmsta veterinär 15 mil bort. Och fjällvärldens svåra väderförhållanden gjorde ibland resor mycket försvårade eller rent av omöjliga.

Vår samlade kunskap av vår erfarenhet med beståndet av 75 egna hundar och förtroendet från en veterinär eftersom han visste att jag hade lite extra goda grundkunskaper då min mor ”i vår hundfamilj” var veterinärsutbildad, samt avståndet till veterinären i vildmarken – gjorde att vi blev en ”Akutstation” – med veterinärens goda minne – med ett apotek som  man normalt inte innehar som privatperson.

Men i vildmarken får man göra vad som krävs och vad man kan. Man låter inte djuren lida i onödan i en akutsituation när ingen veterinär finns tillhands på många timmar utan då måste man vårda själv eller hitta kunnig hjälp nära. Vi utgav oss aldrig för att ersätta en veterinärs kunskaper utan tog hand om akutvård samt enklare besvär som vi hade lång erfarenhet av. 

En av de speciella kunskaper vi fått var speciellt omvårdnad om hundars tassar. Vi kunde hjälpa när tassar hade blivit skadade eller fått förslitningsskador som brukshundar under jakt, drag eller vallning.

Tassar var alltid vår sak i expertis – som vissa  professionella inom draghundsporten besitter. Den kunskapen är ovärderlig för arbetande hundar då tassarna är det som för dessa fantastiska djur framåt i den arbetsuppgift som dom har och själva är så motiverade att utföra – dom brinner för sina uppgifter. Men de måste också få rätt omvårdnad.

I dag har jag många som vill ha hjälp med hundar samt angående deras tassar och det är inte många veterinärer som har den kunskapen för förebyggande och akut åtgärd av just tassar. Många tassar har passerat under åren.. Jag  instruerade om hur eller kloklippte ofta själv 75 hundar ca tio gånger om året på rätt sätt. På ca 300 hundar under åren. Om man ska räkna efter så är det otaliga klor; fyra ben, ett antal klor, ett antal gånger under varje år.. Jisses!

Jag får hör ofta att hundar måste sövs ner för kloklippning och det bekymrar mig då varje nedsövning av en hund innebär en livshotande risk. Jag lär ut hur man klipper klor utan att behöva söva hunden. Vänj din hund redan som valp att du hanterar den med egenvård, som kloklippning och allmän hälsoöversyn!

Många gånger i fjällen har jag mitt ute i vildmarken sytt ihop djupa sårskador på någon av mina draghundar. Mitt ute i ingenstans tvingas man göra det. Det kunde lika väl ha varit mitt ute i Alaskas vildmark! Jag har även sytt mig själv så – av nödvändighet. (Parantes – vet en läkare med hundspvnn som fick akut blindtarm, så faktiskt akutbehandlade sig själv mitt i vildmarken, dvs opererade ut sin egen blindtarm för att överleva.)

Ibland så rådde ju också den närmsast belägna veterinären per telefon hundägare med skadade hundar att direkt åka hem till oss – då veterinären fanns för långt bort och tidsbristen gjorde hundens skada mycket akut.

Har ju även assisterat vid många valpningar eftersom vi hade elva hundspann med mellan sex eller sju hundar samtidigt och själva födde upp valpar. Ibland blev en valpning en svår upplevelse, som när vi plötsligt fick passa en valpande tik som vi inte ens visste var dräktig. Då kan man inte vara handlingsförlamad, när det handlar om att rädda liv. Men den mannen kommer jag aldrig förlåta för sin ohänsyn till tikens bästa.

Det vi kunde hjälpa hundägare med kunde också handla om dessa hårt arbetande brukshundars matvanor för att få dem att orka så lång tid som krävs när även hundarna vill ge allt, men inte har rätt foder och fodertillägg för att klara det.

Vi tog även hand hundar som behövde annan vård – som att ge råd vid uttorkning. En hundägare som gått en liten kurs hos mig nyligen räddade livet på sin hund efter råden hon lärt sig på förhand när hennes hund blivit överhettad – så hon kunde agera så snabbt som en sådan situation kräver.

Har ofta även ställt diagnos när hunden haft ett annorlunda beteende och jag hittat överfyllda och ibland inflammerade analsäckar och sedan tömt analsäckarna, ibland spolat dem och problemet med beteendet har försvunnit. Men med rådet om att besöka en veterinär om besvären skulle återkomma.

Hundars tänder är något som man som hundägare kanske inte ens tänker på? Hur skall hunden kunna tala om att den har tandvärk?

Vi har stött på hundar som haft inflammation ända in i käkbenet pg a felaktig utfodring bl a utan tuggmotstånd med tuggben eller märgben eller att en hundägare helt enkelt inte förstår varför hunden har fått ett annorlunda beteende för att den inte är frisk.

Hundar berättar att något är fel
– genom sitt förändrade beteende.

Har man barn så har man en rutin hemma att kolla att allt är OK eller uppsöker en vårdcentral då man misstänker att ens barn har problem.

Som med människor – eller sin bil – så bör man lära sig att besiktiga hunden med jämna mellanrum och anteckna sina observationer för att ha som referens.

Så här är några råd från mig att hålla koll på:
– Analsäckar
– Tänder
– Känn igenom hundens leder – varma eller kalla?
– Tassar och klor
– Hundens normaltemperatur i viloläge
– Hundens avföring – lös, fast, mörk eller ljus
– Hundens öron
– Hundens ögon
– Hundens lyster i pälsen

Ett avvikande i beteende eller status blir så mycket lättare att förstå om man har koll på normalstausen och det kan man lära sig att själv kontrollera men det tar tid och man bör läsa på samt ta råd av expertis.

Man ska aldrig ge sig in i att behandla hunden själv om man är det minsta osäker. Djur och människor fungerar olika. Precis som det finns speciella barnläkare eftersom barn har andra symptom än vuxna och det kunnandet kräver en särskild expertisutbildning om vad som drabbar barn, symtom osv – så är djurs sjukdomar och hälsoproblem en helt annan vetenskap än människohälsa.

Och ge aldrig människomediciner till djur. Ge inte någon medicin som du har hemma till din hund, ens en värktablett – din hund kan bli så sjuk att den dör. 

Vad du däremot ska göra är att lära dig din hunds normalstatus – som exempelvis hundens normaltemperatur och känna igen hur hunden beter sig normalt. Ha kanske en hälsobok för hunden där du skriver in sånt? Då upptäcker du lättare sjukdomar eller hälsoproblem och du observerar lättare ett plötsligt annorlunda beteende som kan tyda på något hälsoproblem som behöver avhjälpas.

Hundar kan ju inte tala – med annat än sitt beteende. Dessutom har de det i generna att dölja sina svagheter, om de har ont tex – det är det som gäller i det vilda.

Så SE din hund, upptäck och hjälp.

mvh
/Seth