Förslagen på hundrestriktioner & hundkörkort

Dog News har sammanställt artiklar om hundattacken i Brunnsparken – HÄR.

Det börjar talas om rasförbud, som bla redan finns i Danmark men, som jag förut skrivit, bla här om Rasdiskriminering så är aggressiva hundar ett ägarproblem och handlar, mindre om ras utan om fostran. Se här topplistan för hundar som biter mest. Rottweiler är inte ens med på listan.

Kommunalrådet David Lega (KD) sätter här huvudet på spiken, att det handlar mer om ledarskap än om olika hundraser. ”Att lösa det här med förbud, det tror jag inte på. Det är en större fråga än så.”

Expressens ledarredaktion föreslår munkorg på hundar i kollektivtrafiken. De skriver angående rasförbud, och jag håller med: ”Sverige ska inte heller förbjuda så kallade kamphundar, även om just KD råkar vilja göra det också. Att definiera vad som är en ”kamphund” är för det första både missledande och godtyckligt. Många av de aggressiva hundar som attackerar andra hundar och människor är just blandraser. För det andra kan en hundras på den ”tillåtna listan” utvecklas till ett livsfarligt vapen med fel matte eller husse.”

Om de enda alternativen är ett rasförbud – då myndigheterna skulle tvingas gå in och avliva oskyldiga hundar – eller munkorgslag; är munkorg en bättre lösning för att slippa avliva oskyldiga hundar? Vad tycker du?

Det är viktigt att socialisera sin hund, ta med den i olika miljöer när den är valp och vänja den vid folksamlingar, barn och andra hundar. Detta innan två års ålder. Kan munkorg påverka den sociala träningen?

Ägare av hundar som måste bära munkorg på sina hundar kommer att få en stämpel och bli utpekade och anses som oansvariga och oärliga människor i denna oförnuftets förslag om munkorg eller förbud på  vissa raser.

Om alla dessa hundar skulle gå med munkorg skulle man införa uppfattningen att dessa hundar generellt sätt är instabila monster. Barn skulle lära sig att ingen hund var pålitlig. Det skulle bli början till slutet för människans bästa vän.

Min uppfattning är att om man inför just att vissa raser skall ha munkorg på sig anser jag vara en diskriminerande åtgärd, samt att ägaren och hunden ej någonsin kan komma i kontakt med det vardagliga sociala livet då dom bägge redan med en sådan lagstiftning då redan är utpekade som ”FARLIGA”.

Var går nästa gräns?

En viss hudfärg för att få ha hund eller en viss samhällsklass med en viss inkomst? Eller skall folk som aggressivt har gjort bort sig på krogen gå med kättade händer, eller utåt agerande barn i skolan ha en varningsskylt på sig?

Vart vill man komma med den lagstiftning som gäller olika raser, när inte rasen är ett primärt problem – utan det, jag upprepar, är ett samhälls / polititiskt, ägar -och utbildningsproblem?

Vad som ändå är ofrånkomligt är att alla hundraser har avlats för ett visst syfte. Antingen små sällskapshundar att ha i famnen som också har samma problem, men inte upplevs som ett problem då de är små och gulliga, eller kraftfullare hundar också med ett arbete att utföra. Man måste veta på förhand vad ens ras har för egenskaper och välja ras efter det,  framför utseendet. Precis som att det inte är smartast att köpa en bil enbart beroende på att den har ens favoritfärg eller hästkrafter.

Jag anser inte att man ska skaffa en rottweilerhane som sin första hund – rasen är med förenklat uttalande en vaktande vakt och vallhund som kräver ett starkt ledarskap och fostran och hanarna kan vara kärva och krävande. Det är ingen förstagångshund. Ett stort mörkertal av rottweilers, speciellt hanar blir avlivade iom att de blir könsmogna då de kräver fast hand och gränssättningar.

De hundarna som avlivas under sin tonårstrots har ofta skaffats av oerfarna barnfamiljer utan föregående hunderfarenhet som missuppfattat vad för slags hund en rottweiler är och oseriösa uppfödare som övertalar och säger att det är världens bästa familjehund.

Men att skaffa en rottweiler som förstagångshund eller utan gedigen kunskap om rottweiler är inte bra. Har du en sund rottweiler så är det familjens bästa vän. Men en hund med mycket stark integritet, eller för mycket skärpa eller låg dådkraft (osäkerhet)  ÄR inte en bra familjehund.

Rottweilern är framavlad att vakta och inte så lättcharmad, speciellt inte hanarna. Jag anser att rottweiler hanar och tikar är som två olika raser.

Men stora hundar är ofta inte lika hårt avlade som de med mindre storlek utan har sin hundmentalitet mer intakt dvs varnar först i en trängd situation. Det är kanske därför tax och chihuahua biter mest – för att de går till attack utan att innan visa att deras tålamod är mot sitt slut?

Varför inte göra det enkelt för alla och ge mer trygghet i samhället och införa ”Hundkörkort”? Detta borde väl intressera och engagera politikerna i hunddebatten – som en morot – eller ett märgben.