Min åsikt av hundattacken – som inte publicerades.

Igår blev jag tillfrågad av GP om min åsikt kring hundattacken i Brunnsparken mot en liten pojke. Vi talades vid en lång stund och här är allt jag sa, varav endast en del av det sagda kom med. Vad som inte framgår i artikeln är mitt svar på att det egentligen är omöjligt att göra en bedömning utifrån videoklippet.

Och därför måste man få bakgrundsfakta om eventuella tidigare, liknande beteende. Vi vet ingenting om hundens hälsa, mentalt eller fysiskt eller vad den har varit med om tidigare, har den lärt sig att kampa på ett felaktigt sätt mm. mm.

Samt att jag sa att om det var en oprovocerad attack från hunden så är det mycket illa och att den bör avlivas.

Antagligen har någonting utlöst hundens attack, något som triggat hunden. Flaxande eller skrikande från pojken eller något annat i omgivningen. Det är inte barnets fel – för en mentalt stabil hund ska på sin höjd göra ett utfall eller ta till ett skall, dra i kopplet lite, men den lugnar sig på skarp tillsägelse från ägaren.

Riktigt vad som föregick attacken vet vi inte. Vad vi däremot vet – utav den längre filmversionen som jag fick tillskickad mig av GP – är att hunden inte ger upp sin attack och släpper sitt bett. Han kampar med pojken och jag tror att hunden möjligtvis triggats till kamp innan eller har attackerat förut – kanske oprovocerat bitit pga av sin mentala instabilitet eller felaktig hantering och fostran. Men återigen så är detta bara spekulationer tills tillräckligt med bakgrundsfakta finns.

Han slutar inte sin attack trots flera man som kastar sig på honom och försöker ta strypgrepp med armen runt hundens hals och dra bort honom. Det enda sättet de lyckas få pojken fri är att dra hunden uppåt.

Det måste jag säga, att de som hjälpte till var mycket modiga och gjorde det bra. De handlade snabbt och effektivt utan att tänka på sin egen risk.

Vad som får mig att säga att den hunden bör avlivas men då med tanke på de eventuella omständigheter jag tidigare nämnt är att den dels inte har någon bithämning. En mentalt stabil hund kan markera, men har oftast begränsning i sig för hur långt den går och biter inte fullt ut och fortsätter sin attack på detta sätt.

Den här hunden ser antingen pojken som ett jaktbyte eller en fiende. Till och med när han dras därifrån ser man att hunden vill tillbaka till pojken. Hade hunden kommit tillbaka hade den inte gått till anfall mot någon annan – utan det var pojken som var hans mål.

Aggressiva hundbeteenden kan handla om missuppfattningar i ledarskapet
och kommunikationsproblem – eller i undantagsfall om fysiska problem. Ser man att ens hund uppvisar aggressivitet måste man agera innan något allvarligt händer.

Man bör 1) ta en hund med udda beteende på en grundlig veterinärundersökning – främst – för att utesluta sjukdomar etc. för i vissa fall handlar ett förändrat beteende om fysiska sjukdomar.
Befinns hunden vara frisk ska man genast kontakta en hundexpert som kan analysera beteendet och relationen människa-hund. Men alla hundar kan inte rehabiliteras om de är för instabila.

Att omplacera en instabil hund innebär oftast bara att förflytta problemet då en allvarlig incident kan ske. Ibland blir inte heller adoptionsföräldrarna alltid informerade om problemen som kommer som en överraskning. Varje ägare måste ta sitt strikta hundägaransvar.

Jag vill avsluta med att en sån här situation är nog varje hundägares värsta mardröm och en mycket svår situation för pojken och dess anhöriga som nu skall ta hand om dom eventuella efterföljderna för pojken och sig själva.

Att bara fokusera på hunden i det här fallet känns konstigt och att jag tror nog att det är en hemsk situation för alla berörda, även hunden.

Vad – med ägaren då?