En specialitet har blivit svåra hundar med aggressivt beteende

Jag har kanske inte berättat exakt vad det är jag gör som mentor mellan människa och hund – hundcoach?

Har kommit att ömma särskilt för en viss sorts problem, nämligen när hundar visar aggressivitet. Har många gånger fått nödrop från hundägare som inte sett någon lösning när deras hund gjort aggressiva utfall och i vissa fall har man redan betalat stora pengar genom att vända sig till olika hundhjälpare innan, men utan framgång. Det har varit både pyttesmå små vildtroll och mer kraftfulla hundar.

Många står inför avlivning. Men det är inte alltid rätt. Många av dessa hundar har jag fått ta hand om och i många fall ser jag dem inte alls som helt hopplösa. Bara vilsna. Eller så kommer de att behöva en mycket lång rehabiliteringsträning. Och då är det upp till hundägarna om de ser det som realistiskt möjligt i sina liv.

Innan jag kommer för att träffa en familj som har hundproblem har jag alltid gett ägaren/familjen instruktioner att när jag kommer att de ska bete sig som vanligt mot både hunden och mig som besökare. Om hunden har ett högriskbeteende vet jag innan, efter att redan ha talat med ägaren. Jag bedömer varje hunds kroppsspråk och observerar hunden under hela besöket när vi t.ex tar en fika och diskuterar mer.

Trots att hunden redan vid grinden eller innanför dörren försökt skrämma bort mig med våldsamma utfall har jag bedömt hundens kroppsspråk direkt och oftast kunnat gå in.

Ibland har den ”farliga hunden” kommit och lagt sig vid mina fötter. Eller sprungit och hämtat sina favoritleksaker till mig. Den hunden som alla har varit rädda för.

Men för att jag kan hantera en sådan hund betyder inte att problemet mellan hundägaren och hunden är avhjälpt.

Jag läser av. Kan inte förklara det i ord exakt alltid, jag går liksom på instinkt, erfarenhet då jag idag har 50 års erfarenhet av hundar. Alla de 300 som jag haft och de ”problemhundar” som fått ett bättre liv. Tyvärr är inte alla hundar rehabiliteringsbara – p.g.a bakomliggande trauman eller mentala problem. Att jag kan hantera dem betyder inte alltid att de kan leva kvar i sin familj efter jag gått därifrån.

En sorglig och onödig avlivning berodde  på att ägaren inte hade lyssnat fullt ut på mina råd. Idag har det hänt ett par gånger till, då ägare trott att problembeteenden var över tidigare än jag sagt, eftersom hunden börjat visa positiva resultat och låtit andra rasta hunden eller låta den hälsa på andra. Beroende på problemområde. Som bäddat att det slutat med någon incident. Då blir jag väldigt besviken och ledsen. Så onödigt! Om en hundägare är desperat är det absolut olämpligt att ”testa lite själv”. Det svåraste med att hjälpa vid hundproblem är människan – inte hunden.

De som har lyckats med sina ”problemhundar” är de som har följt mina råd och har tränat enligt mitt schema. De hundarna kunde leva lyckliga i sina familjer, med regler som hundarna förstår, så de känner sig trygga. 

Jag trollar inte och jag kan inte hjälpa alla.

Det jag dock kan göra är att ge min bedömning och råd som då behöver följas till punkt och pricka. Om jag exempelvis säger att en viss hund behöver ledning och fostran av en vuxen  – då betyder det att barnen inte ska passa den själva eller leka upphetsande lekar med den om jag bedömt att det beteendet måste tränas bort med lugn och stadighet. Det finns alltid bakomliggande orsaker till mina råd, baserade på min samlade bedömning.

Det är en fälla att inte fullfölja träningen man gett sig in på.  Varför ber man om hjälp om man inte engagerar sig? Och när man skaffar hund ska man precis som när man skaffar barn inte förutsätta att man får den lätta varianten.

Det finns sällan en quick-fix – utan det är konsekvens man måste träna på. Och ansvaret ligger alltid på människan, inte på hunden. Även om man inte kan påverka allt – hur rätt man än gjort och gör.

Så – jag ömmar särskilt för de ”svårare” hundarna för jag märker vad de har att ge som ingen sett. En sommar för några år sedan så räddade jag på sex veckor fyra dödsdömda hundar. Ägarna hade inte nöjt sig med det svaret utan – ofta –  tips om mig. 

Mvh Seth