Gatuhundar och deras flockar i storstaden Moskva

Moskva har 20 miljoner mänskliga invånare och 35 000 herrelösa – mer eller mindre förvildade hundar. När Sovjetunionen blev Ryssland (igen) iom Berlinmurens fall 1989 öppnade det upp för en mer markadsmässig ekonomi då den gamla kommuniststaten Sovjets regler luckrades upp och iofs en del tvivelaktiga aktörer började göra sig förmögenheter. Idag har Moskva den största anhopningen av miljonärer – i världen.

I och med att staden blev rikare ökade också underlaget för de herrelösa hundarna att överleva pga av ett ökat överskott av mat från restauranger och i hushållssoporna.

Vargforskaren Andrei Poyarkov blev intresserad av det förvildade hundbeståndet för 30 år sedan och har studerat hundarna och deras flockar som ofta tar sin tillflykt till industriområden utanför city för nattligt härbärge.

Andrei Poyarkov hittade fyra typer av förvildade hundar:

• Rent förvildade hundar som rör sig ute om natten främst för att jaga småvilt eller hitta matrester och undviker människor och ser dem som ett hot.
• Halvvilda hundar.
• Vakthundar – som ser vissa människor som ledare.
• Tiggare – de mest intelligenta hundarna som lärde sig samleva med människor, men inte blev personligt tillgivna. Dessa hundar verkar mest utnyttja människor smart för att få mat. Vilket kan innebära att spana in en person som köpt en korv på gatan och rusa fram och skälla eller hoppa på bakifrån i syfte att skrämma människan att tappa maten i sin hand – så hunden får ett skrovmål. Eller de hundar som spanar på barn som äter ett mellanmål och smyger fram snällt och lägger sitt huvud i barnets knä eller sätter sig framför med bedjande hundögon – med en väl utsedd målgrupp.

Det är inte enbart pittoreskt med förvildade hundar mitt i en population av människor. Officiell statistik från 2007 tyder på att 20 000 hundattacker ägde rum i Moskva det året, varav 8 000 var tillräckligt allvarliga för att kräva att polisen skulle tillkallas.

Siffran på 35 000 gatuhundar verkar ligga konstant och regleras av tillgången på mat. Steriliseringsinsatser har haft liten effekt på hundpopulationen. De vuxna hundar som dör – sällan över tio år gamla – ersätts naturligt av de få vildvalpar som överlever och siffran verkar ligga konstant. Man kan konstatera att det är djungelns lag som styr.

Det minskade behovet att konkurrera om livsmedel har bidragit till ett mer stabilt socialt beteende hos hundarna. Även om det finns incidenter där människor har skadats av hundflockar, tydligen särskilt på mindre tätorter.

Men hundarna undviker i regel konflikt med människor. Befolkningen anser allmänt sett att hundarna är ett fint inslag i stadsbilden, sedda ganska kärleksfullt. Medan det så klart också finns de som anser att hundarna är ett reellt problem.

Många ryssar väljer ändå att försöka ge hemlösa hundar visst skydd och mat på vintrarna. Stadens herrelösa hundar har kommit att betraktas av många en del av stadens karaktär.
När en hemlös hund som hade bosatt sig på en tågstation i Moskva blev ihjälhuggen av en kvinna som senare ansågs som psykiskt sjuk så restes en staty över hunden Malchik. Det sägs att många dagliga tågpendlare rör vid nosen på statyn för att få tur under sin dag.

Och det finns ju även hundar som lever i tunnelbanan eller helt enkelt lärt sig att nyttja den för att hitta mat och åker kollektivtransport till city.