Att coacha ungdomar – med dolda funktionsnedsättningar.


Jag arbetade för drygt ett år sedan som mentor för eleverna på ett naturbruksgymnasium, innan en gammal ortopedisk skada satte stopp.

Många av eleverna jag arbetade med hade neuropsykiatriska funktionshinder, som Aspergers eller ADHD.

Med mig till mitt kontor varje dag hade jag min rottishane Gunvald Larsson som då var två år. Egentligen var det djurförbud i skollokalerna, men eftersom antagligen ingen pälsallergiker söker en sådan utbildning så blev Gunvald godkänd i mitt följe. Och han blev ett uppskattat inslag på skolan.

Varje måndagsmorgon när jag kom väntade alltid ett antal elever utanför mitt rum och kom in och satte sig och ville prata med mig om helgen. Jag hade alltid fullt upp – för eleverna verkade uppskatta att ha en vuxen som lyssnade att anförtro sig åt som aldrig förde något vidare och ibland gick in och ingrep vid svåra hemförhållanden eller följde med till samtal hos BUP. Jag tror att eleverna kände att jag stod på deras sida, även om jag ställde krav.

Såg ganska direkt vissa närvaroproblem och vi införde ett system där lärarna rapporterade till mig redan på morgonen vilka elever som inte kommit. Det var främst eleverna med neuropsykiatriska funktionshinder som inte dök upp. Ringde då föräldrarna och meddelade att deras barn inte kommit, sedan ringde jag eleven och sms:ade tills jag fick kontakt och påminde att de skulle till skolan. Ibland hade de kommit på avvägar eller stannat någonstans..

Ville också direkt veta när varje lektion börjat vilka som inte var där och då gick jag och letade upp dem, då de ofta satt halvt gömda vid ett bord bakom några skåp och umgicks med någon annan eller satt själva. De kunde säga att de inte orkade gå på lektionen, men då sa jag att då håller jag lektion här. De slingrade sig och sa att de inte orkade. Då sa jag att orkar jag så orkar ni, och undervisade i ämnet på lektionen de inte gått på. Jag lät dem inte komma undan.

Jag hade enskilda samtal med alla elever och att Gunvald var med fick dem att öppna sig. De kunde sätta sig på golvet med honom och klappa på honom och prata med mig. Eller kunde kanske vilja ligga på ett bord för att de hade tvångstankar. Det var helt OK med mig.

Vid npf/neuropsykiatriska funktionshinder kan man ha svårt att uppfatta signaler, både från människor och djur. Man kan ha svårt att tolka och ge adekvat gensvar. Att umgås med hundar ger omedelbar feedback om hur man lyckas kommunicera och svara på signaler. Det speciella med djur, särskilt hundar är ju att de är känsligare än människor för kroppsspråk, miner och signaler och att de inte förställer sig utan ger direkt gensvar.

Vissa lektioner var praktiska, med hästar, hundar och annat praktiskt. Jag såg att det ibland var svårt för vissa elever att handskas med hundarna. Då visade jag dem hur de skulle göra för att hunden skulle förstå dem. När de efter jag stöttat och korrigerat hur de skulle göra och de nådde fram och omedelbart fick gott gensvar av hunden sken ungdomarna upp.

Jag besiktigade hunddagis som eleverna skulle ut och praktisera på för att kolla att det uppfyllde reglerna för säkerhet med brandutgångar och oftast så var det väldigt bra miljö för både hundar och mina ungdomar, men visst fanns det undantag som oftast rättades till med lite förklaring och anvisningar om vad som behövdes rättas till.

Vid ett tillfälle så stötte jag på en familj med en hund och där modern och dottern hade diagnosen ADHD och dottern även Aspergers där hunden började att visa aggressiva tendenser mot dottern då det ofta blev konflikter om att passa tider, komma upp i tid på morgonen och hjälpa till i hemmet. Det eskalerade och hunden ville inte släppa in kompisar till dottern och var väldigt förvirrad över den turbulenta situationen som uppstod varje dag då det alltid var som uppfattade en hotfull situation med höga röster och aggressivt kroppsspråk.

Hunden i fråga var från början helt inställd på att den följde mammans exempel och ville hjälpa till på det sätt den kunde, genom att visa missnöje och misstro mot dottern och även dotterns kompisar som kom på besök.

Jag analyserade situationen och hjälpte till med att få både dottern och mamman att ändra sitt beteende för hundens skull, där dottern började att lyssna mer på mamma och mamma höll en mer normal samtalston till dottern då det ställdes krav. Efter ett tag med denna förändring hos både mamman och dottern samt färre besök i hemmet av dotterns kompisar och att dottern var mer hemma och umgicks med hunden och mamman så vände situationen sig sakta men säkert och till slut återfick dottern förtroendet hos hunden.

Jag engagerade mig en hel del i dotterns relation till hunden och diagnosen Asperger kan i vissa fall ge en problematik då det gäller att kunna förklara hur hunden känner och uppfattar olika situationer och hur känsliga dom är för röster, kroppsspråk, lukter och nya intryck.

Jag funderade länge på hur jag skulle få dottern att förstå varför deras hund var så känslig inför det som tidigare skett och hur hundars sinnen fungerar.

Jag kom då på att jag skulle visa dottern hur extremt väl utvecklade sinnen hunden har och varför han reagerat som han gjort. Han var verkligen fäst vid dottern, men hunden hade blivit osäker och dottern var ledsen eftersom de faktiskt var så nära, men det inte fungerade så bra längre.

Vi gjorde så – att jag och dottern lade ut godis på platser i lägenheten där hon fick välja enligt henne omöjliga gömställen och sedan lärde vi honom ”sitt, stanna kvar” sen fick dottern kommendera hunden ”leta” och jag gjorde dottern uppmärksam på hur hunden letade med nosen, vädrandes och uppsökande, med resultat av att hitta alla dessa små godisar – vanliga hundfoderkulor.

Alla kulor hittades snabbt och effektivt av hunden och dottern var helt chockad över denna färdighet som hunden besitter med ett så känsligt luktsinne och vi fortsatte diskussionen om att de övriga sinnena är lika känsliga och det var en dörröppnare till en förståelse för flickan om vad som tidigare hänt och varför hunden reagerat som den gjort. Inte av elakhet, utan av instinkt och osäkerhet.

Tonen i hemmet blev förändrad när mamman förändrade sitt beteende mot dottern, höll sig lugn även i stressade situationer och gav dottern mer tid. Trots att jag verkligen förstår att tålamodet kunde brista. Den harmonin gör idag hela familjen lyckligare och hunden har slappnat av.

5 svar till “Att coacha ungdomar – med dolda funktionsnedsättningar.

  1. Ping: Hundar och barn – med eller utan diagnoser viktigt för Seth | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg

  2. Ping: Seth – elevmentor utan pardon | Hundcoachen Seth Sjöblom - Göteborg

  3. Ping: Hundar hjälper till kontakt – vid autism. | Seth Sjöblom

  4. Ping: Hundman som kör KBT. | Seth Sjöblom

  5. Ping: Hundar och npf-ungdom. « Victorias ADHD-blogg.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s