Snacka hund – frågespalt.


Detta är en nedlagd kategori/sida, men det finns mycket läsvärt bland läsarkommentarerna som ni fortfarande kan ta del av.

seth med GunvaldMin mission är att hjälpa hundägare att förstå sina hundar och att hjälpa till vid problembeteenden. 

Jag vill betala tillbaka i handling för allt vad mina hundar under åren gett mig. Förstår man sin hund och kommunikationen fungerar så är relationen mycket berikande på så många sätt.

Är hundpromenaderna en mardröm så kan man behöva hjälp.

Jag har jobbat med att hjälpa hundägare att hantera sina hundar under många år, då jag blivit tillfrågad.

Eftersom jag antagligen inte träffar dig och din hund kommer jag att behöva ställa kompletterande frågor på bloggen som du behöver svara på, efter att du postat din fråga med beskrivning i kommentarsfältet. Eftersom vi haft svårt att flytta upp hela Snacka Hund (som har de äldre hundfrågorna) till rätt ställe – så ställ frågorna här istället, på Hundfrågor & svar.

Min belöning är uppföljningen då du går in och berättar hur mina råd har fungerat för er – gör detta i kommentarsfältet, precis under vår konversation, så blir jag glad. 

Mvh Seth Sjöblom

62 svar till “Snacka hund – frågespalt.

  1. ska tillägga att den vite är en jägare ibland efter andra hundar när man är på promenad. kryper som en tiger efter byte. sen viftar mycket på svansen när den andra hunden passerar och tittar och jag tolkar detta som att han vill leka med den andra hunden. men däremot när han smyger sådär så betyder d att han vill döda den andra hunden. ????? hemma fungerar det bra med alla okastrerade. inga bråk nu alls. den vite försöker jucka på den svarta ofta. den svarta svarar efter ett tag men inte ordentligt. ibland springer han in i sin bur för att bli av med honom. i buren är d svårare för den vite att jucka och ger ofta upp då efter ett tag. sen den vite börjat jucka på sen svarte har även den röde börjat ibland. det har den röde alltid gjort på dden svarte periodvis då det skett förändringar hemma eller vi åkt iväg till en annan miljö. så det ser jag som naturligt. men kan det åxå vara så att nu när den vita utmanar den svarte som hakar den röde på för att hjälpa till att sänka den svarte? två gånger har den vita försökt jucka på den röda men då har den röda morrat direkt och den vite har slutat omedelbart. när den vita springer tillsammans på cykel tillsammans med någon av de andra så ska han springa först och biter den andre om han försöker springa om. när den vite blev kemiskt kastrerad så hamnade han i bråk ett par gånger när mat varit i närheten (ej hundmat) men dom slutar bråk när man skriker åt dom att sluta. lämna gärna kommentarer. jag undrar vem som bestämmer när, och hur dom ser oss jag och min sambo som ledare eller inte. på natten sover den röde under täcket hos min sambo. den svarta sover helst själv. jag tycker själv inte att hundarna ska sova i sängen men min sambo tycker att den vite ska sova hos mig. somnar den vite någon annan stans så ropar min sambo på honom till sängen fast jag säger nej låt han sova i soffan eller någon annan stans. så oftast sover den vita hos mig antingen med hans huve på min kudde eller som ett långt streck mellan mig och min sambo, eller ibland vid mina fötter.
    mvh/josefin

    Gilla

    • Hej josefin.
      Det var du och jag som träffades idag, eller kanske bättre min rottweiler Gunvald och din hund som kom springande lös och gav sig på Gunvald, som reagerade med att lägga ner honom på rygg. Din hund hade inte fullt koll på läget och trodde att han kunde hantera situationen genom att vara stor och stark, men fick lära sig av Gunvald att det inte funkar så då Gunvald trök ner honom snabbt och sedan var det bra och din hund låg på mage och fjäskade för Gunvald som inte var intresserad av honom. Gunvald såg honom mer som en slyngel, ville inte skada honom, men krävde respekt och din hund visade respekt genom att lägga sig ner framför Gunvald som stod och åt gräs’ nonchalant. Du har inte en aggressiv hund, men eftersom situationen är som den är med flera hundar av samma ras hemma hos er och att hans kemiska kastrering just gått ur så tycker jag att ni bör ta tag i situationen och kastrera honom och träna ledarskap eftersom du och din pojkvän tillsammans är en flock och ni måste ordna upp rangordningen i flocken.
      Ps. Han är en fin hund så tag tag i det nu.
      Vill ni ha hjälp så får ni höra av er..
      Med vänlig hälsning,
      /Seth

      Gilla

  2. hej!
    jag har så många frågor så jag vet inte vart jag ska börja när jag tänker efter. min kille har tre pitbulls. den första han köpte den är svart. köpt av nån i majorna. hanen är från tyskland och honan tillhör kajsa som jobbar på veterinären där. hon avlar på sin pitbulltik fast den har demodex. (dyra veterinärkostnader för dom som köper valparna) han är fyra år nu. han är inte intresserad av andra hundar alls utan bara av människor. han blir tokig så fort han ser människor. den andra hunden är den röde, tre år gammal åxå pitbull. mycket stark, avvaktande, försiktig, tänkande. men kan tänka mig att det smäller ordentligt om den börjar slåss. han är ute efter andra hundar när man går på promenad. den tredje är den vite han är två år. hade honom kemiskt kastrerad när han va ett år gammal och d har precis släppt nu. alla hundar är min killes. jag flyttade in till hans hem när den röde var ca 9 månader gammal. sen när den vite kom så pluggade jag hemifrån och tog hand om den vite. pitbulls är inte direkt någon hund för mig då jag inte är så stark. däremot har jag tagit hand om den vit mycket eftersom den varit mindre och kastrerad och inte lika stark som dom andra två. i lägenheten bor också en katt. jag har ridit mycket i mitt liv och van att hantera ett stort djur vilket jag är glad för. men när det gäller mig och hundar så kan jag väldigt väldigt lite. och jag har inte lärt mig någonting genom att studera dem. jag vet inte vem utav dem som är ledaren. den signaler och språk som jag ser kan jag inte tolka sedan vad det betyder i människospråk. det känns som att jag famlar i ett bäcksvart mörker. den som jag har problem med är den vita som jag tar hand om. han äger hallen hemma. skäller så fort någon kommer in. det gör i och försig dom andra två också men deras skall är inte lika högt som den vites, och jag tror att den vita är värst. men har inte den blekaste aning om vem som startar att skälla. kanske är det alla tre. den vita är också väldigt arrogant mot andra hundar. han har alltid trott att han är störst och starkast redan som valp (enligt min tolkning då) det spelar inte roll hur stor den andra hunden är. den vite ser ut att ha hur mycket självförtroende som helst. men har hört att det är osäkerhet och förklädd rädsla. däremot har han blivit biten av andra hundar flera flera gånger stora som små. men han har inte bitit tillbaka eller reagerat över huvud taget. vi har inte ens märkt att han blivit biten förrens vi kommit hem eller senare. jag som inte kan hundars språk är som ett stort frågetecken hela tiden. jag skulle gärna vilja lära mig vad allting betyder. vem som är ledaren. ser dom andra hundarna mig som en ledare eller inte alls? vilka beteenden skall man ”bestraffa” och vilka skall man belöna, och isåfall hur? jag har alltid varit supernoga med att inte tillåta utfall från min vita hund. han har varit liten länge. och så var jag ute med den röda hunden ett par gånger och tänkte mig på att testa några saker med han. dels egna påhitt och dels sånt som jag sett på tv från cesar milan. en sak jag testade på den röda när det kommer en annan hund är att vara väldigt bestämd och säga till direkt och hugga i nackskinnet på honom (ge en ”stöt” som cesar gör och som funkar på den vita) då morrade han bara åt mig. och då började kampen mellan mig och den röde att lägga honom på ryggen stilla tills jag säger till. han skällde på mig. detta gjorde jag vid två olika tillfällen och förstod att jag är helt fel ute. det hjälpte inte alls utan det blev en kamp mellan mig och den röde vilket jag tror inte är meningen och jag gissar att säkert så gör det bara såna situationer ännu värre. nu gissar jag då att dom kanske inte ser mig som en ledare över huvud taget och vill inte alls gå med på att bli dominerad av mig? nu är jag osäker. om man vet att det inte fungerar när man säger åt sin hund, ja då är det bättre att strunta i att säga till vid dåligt beteende alls tills man vet hur man ska göra? hur ska jag göra med den vite då han har ett utmanande beteende mot andra hundar? dock när han väl hälsar på andra hundar och dom biter honom på grund av hans utmanande beteende så har han inte reagerat. jag har så många frågor och så många detaljer jag undrar över. jag har aldrig varit hundägare förut och helt plötsligt har jag tre pitbulls att ta hand om. jag har letat efter någon annan som kan hundspråk och som kan förklara för mig jag som inte kan men har inte hittat någon hittils. många säger olika, och vissa instruktörer är inte ens konsekventa i sin egen utbildning. kontakta gärna mig! 0736159154, polska_i@hotmail.com
    jag är ev intresserad av kurs och så vidare. mvh/josefin

    Gilla

  3. Hej
    Har en Bichon Havanais hanne kastrerad som är 14mån gammal.
    Han har börjat skälla och naffsa om han kommer åt på mötande männsikor och hundar speciellt om det är mörkt.
    Har du något bra tipps på hur man lättast tränar bort detta betende.
    MVH/Glenn

    Gilla

    • Hej Glenn
      Jag vet inte om du har tränat något med din hund vad gäller lydnad, men det är ganska vanligt att man inte lägger ner speciellt mycket tid på det när det gäller småhundar. Du måste markera för honom att det inte är okej att göra utfall och vara konsekvent i dessa möten. Sätt på honom ett strypkoppel och korrigera honom med ett lätt ryck/snärt i kopplet och säg nej och passera. Var tydlig i ditt tonfall att du inte gillar vad han gör. Vad gäller möten i mörker så kan det ju vara en osäkerhet som du måste träna på samma sätt, men det är också ganska vanligt med liknande raser att dom ser lite dåligt pg.a. att dom har för mycket päls runt ögonen därav osäkerheten i mörkret. Ta gärna med honom ut någonstans där det är annat hundfolk och förklara problemet och se om du kan få träna detta med dom.
      Hur länge sedan är det du kastrerade honom ?

      Gilla

    • Tack för svar.
      Han kastrerades för ca 3-4mån sedan.
      MVH/Glenn

      Gilla

    • Hej Glenn
      Hör av dig så jag får höra hur det går.
      mvh
      /Seth

      Gilla

  4. Hundvakt i centrala Göteborg sökes.

    Nästa vecka ska jag ta över en hund. I samband med det kommer jag ta semester för att han ska landa hemma hos mig. Under semstern tänkte jag även skola in honom hos någon hundvakt alternativt på ett hunddagis. Det vore perfekt om jag slapp åka långt för att lämna och hämta. Jag bor i Lunden, så något ställe i närheten vore optimalt, alternativt i innerstaden där jag jobbar. Jag har redan kollat med dagiset i Kålltorp och där är fullt. Är det någon som har något bra tips? Dessa emottages tacksamt! 🙂

    Gilla

  5. Tatjana Zeidler

    Hej alla!
    Jag åtog mig förra veckan att ta hand om en hund som egentligen låg ute på blocket till försäljning. Han är en blandras (labbe, rottweiler, vorteh och schäfer). Ägaren säljer sin hund för att hon inte har tid med honom, och min tanke var att avlasta henne. Han har inte fått vare sig motion eller annan träning. Så detta är en understimulerad hund. Var gång han har förstått att vi ska ut blir han stressad, av iver. Han börjar flämta, skaka och ger ifrån sig ett svagt ylande. Han har heller inte fått någon koppelträning. Så han drar! Och han är stark! Detta var mitt största problem, för det begränsade mig eftersom jag inte kunde gå kopplad med honom, samtidigt som ju syftet var att jag skulle vara ute och motionera honom några gånger i veckan. Jag har tidigare koppeltränat en hund, men en hund som för övrigt var aktiverad. Denna fick jag inte kontakt med. När han väl kommer ut vill han göra allt på en gång. Så jag tog hjälp av Seth. Vi träffades i lördags. Hunden gick med mig i släptåg från Eriksbo till Majvallen. Jag kom fram svettig av att fruktlösa försök att hålla tillbaka honom och en aning uppgiven. Men det skulle komma att ändras. Seth tog av honom det halsband han hade, tog fram ett annat och visade sedan hur jag skulle träna med honom. På hemvägen gick det betydligt bättre. Vi tränade när vi kom hem. När jag sedan skulle ta morgonpromenaden fick jag nypa mig själv, han gick klockrent bredvid mig! Den promenaden gick jag samtidigt som jag skrattade högt 🙂 Det var tidigt på morgonen en söndag, och jag tror inte att någon hörde. Men än sen då 🙂 Tack Seth!

    Gilla

    • Hej Tatjana
      Här har du receptet på vätskebalans till din hund.
      Vätskebalans till hund:
      •En liter ljummet vatten, 2 msk druvsocker/honung, 1 tsk salt, 2 krm bikarbonat/bakpulver (Källa Smådjurskliniken)
      •Något att smaksätta vattnet med som tilltalar hunden?
      Koka gärna vattnet och låt det svalna av om du är osäker på om det är fritt från bakterier…
      Sen skaffar du en spruta som du fyller, håll i huvudet på hunden kläm sakta in vätskeersättningen i munnen bak i mungipan så att du ser att han hinner att svälja det. Ge en dos var tionde minut tills det är slut.
      mvh
      /Seth

      Gilla

  6. Hej! Jag skriver med förhoppning om att du ska kunna ge mig råd om hur jag ska lösa vår blandrastiks stressbeteende. Vi har haft henne i ett halvår och hon är 3 år fyllda. Hon såldes inte som ngn problemhund utan vad vi fått berättat för oss har ändrade arbetstider kommit emellan. Tiken är hälften bearded collie och hälften amstaff. Glad, energisk och ganska vek för oss människor. Hon stressar upp sig oerhört lätt. Hon flåsar och flämtar och slappnar sällan av. Oftast när vi tittar på tv ligger hon med huvudet uppe, flämtar och har järnkoll på oss. Om någon kliver upp far hon upp som ett skott, sen vankar hon av och an emellan oss tills flocken är samlad i soffan igen. Oerhört tröttsamt redan där. 😦 Minsta ljud utifrån har hon koll på och går upp i flås. Hon är extremt rädd för dunsar, smällar och framförallt glassbilsmelodin… 😦 Glassbilen kör runt vårt ganska barntäta område 3 kvällar i veckan, mellan 16 och 19. Det är ganska många timmar i veckan med en hund som flämtar, skakar och nästan hackar tänder… 😦 Jag gör mitt absolut bästa för att ignorera hennes beteende, då jag absolut inte vill bekräfta att det finns något att vara rädd för. Då vi möter andra hundar upplever jag att hon inte förstår de andra hundarnas ”Nej”. Hon går på i 110 knyck, vallar, försöker busa, vallar igen, och får hon inget gensvar skäller hon dom rätt i ansiktet så emellanåt får hon en rejäl avhyvling om det är en dominant hund hon träffar. De vekare hundarna försöker bara gömma sig hos sina ägare. Hur ska man göra med en sån här hund? Hon har väldigt många fina sidor men just nu känner jag mig helt utmattad av att alltid ha någon som sitter bredvid mig med hjärtklappning och stirrar på mig. 😦

    Gilla

    • Glömde skriva att hon aktiveras och motioneras ordentligt. Hon följer med oss till stranden då vi surfar någon gång i veckan, hon följer med mig till stallet flera gånger i veckan och de dagarna utan sådan aktivitet tar vi en ordentlig promenad eller cykeltur. Utöver alla kisspromenader förstås.

      Gilla

    • Hej Cice
      Du har en hund med en blandning där det verkar som att bearded Collie har tagit överhand genetiskt men att amstaffen är med där någonstans.
      Bearded collie är ju en gammal vallhundsras från england/skottland och är ansed som en stabil familjehund, men med ett stort behov av aktivitet eftersom den är en vallhund. Den kan vara känslig för ljud av olika slag och jag tror att det är det som du märker och kanske med en förstärkning av amstaffens vaktinstinkt som toppar problemet.

      Jag vill försöka att ge dig ett råd och det är att hon har ett behov av att få ett ledarskap där hon inte känner att du/ni blir oroliga över vad som komma skall, te,x. du nämner glassbilen med exakthet att den kommer mellan 3 kvällar mellan klockan 16-19.
      Det är då du skall vara där ute med henne och möta upp glassbilen, inte klappa på henne för att lugna,det bara förstärker hennes oro, bara gå runt och gå fram till föraren av bilen,¨kommendera henne att sitta ner prata med han och be han spela melodin, bete dig som det regnar och ge henne en godis efter melodin och gå där ifrån.

      Detta är ytterliggare ett behov av vad vi människor kallar KBT, kognitiv beteendeterapi och det fungerar lika bra på hundar som människor om man använder det rätt. I hundvärlden kallas det i stället för socialisering.

      Hoppas att deta gav dig något tips och kom ihåg att du i alla lägen är din hunds ledare, lugn och bestämd. Hör gärna av dig igen så jag vet hur det går och läs lite nedan om KBT.

      OM KBT.
      Tonvikten ligger på samspelet mellan individ och omgivning och har sitt fokus i här och nu situationen.

      Med beteende avser man olika kroppsliga reaktioner, egna tolkningar och uppfattningar om händelser och specifika handlingar som gör att individen och omgivningen påverkas.

      Terapiarbetet innebär att få till stånd en förändring av beteendet för att öka livskvaliteten likaså att arbeta med omstrukturering av tankar och beteende som inte är gynnsamma och leder i positiv riktning. Det gäller alltså att se och ifrågasätta negativa, destruktiva tankemönster och lära in nya strategier.

      I terapin börjar man med att göra en beteendeanalys för att kartlägga problemområdet och förstå det i sitt sammanhang. Orsakerna till problemen varierar för olika individer eftersom vi alla är unika och har olika erfarenheter och livssituationer. Hemuppgifter utgör en viktig faktor för att omsätta terapins innehåll i praktiken och har en avgörande roll för behandlingsresultatet.

      Nya kunskaper och insikter är även viktiga komponenter för att möjliggöra förändring och därför är psykoedukation ( Patentutbildning eller psykoedukation som det kallas inom KBT är ett vanligt första inslag i KBT. Det går ut på att lära patienten om vad forskning om KBT har att säga om patientens problem, vad som vanligtvis orsakar problemen samt vilka möjligheter som finns till behandling)

      Man arbetar man utifrån hur tanke, känsla och handling hänger ihop och strävar emot en förändring och förbättring istället för att söka efter förklaringar till hur problemet uppstod en gång i tiden. Fokus läggs alltså på här och nu.

      Vad menar jag då med detta ? Enkelt och kort så måste du börja och socialträna din hund i denna typ av situationer och utsätta honom för det, men att du hela tiden har en positiv belöning med då han klarar steg 1 och sen steg 2, mmm.

      mvh
      /Seth

      Gilla

  7. Hej!
    Jag har en 6 årig golden kille. En härlig gosse med ett mkt gott hjärta.
    Jag har alltid ställt ut mina tidigare hundar men denna vill inte.
    Han är en vacker hund som skulle göra stor framgång om han inte betedde sig ”underligt” i ringen.
    Utanför ringen är han som vanligt men i rör han sig illa, springer konstigt och morrar åt domaren när denna ska känna på honom. Han gör inget, morrar bara men ändå.
    Pinsamt värre!
    Han tycker överlag inte om att okända dyker på honom för att känna eller klappa. Vill ta kontakt själv. Är det ngt som går att träna bort eller bara att acceptera?
    Vi tränar agility och lydnad och det gillar han, men ibland låser han sig och blir stående, nästan som stel och okontaktbar, undrar så vad det beror på. Stress? Sjukdom?
    Detta händer ej jämt men återkommer emellanåt.
    Han har haft oturen att bli påhoppad av andra hundar vid flertal tillfällen, nästan bakifrån vid samtliga ggr. Kan det vara ngt sånt som påverkar?
    Med vänlig hälsning,: marie

    Gilla

    • Hej Marie
      Golden är ju normalt en stabil familjehund som fungerar bra med människor, med det vill jag inte säga att dom alltid fungerar bra med barn men i det fallet så är det oftast till 95% som det beror på familjens sätt att lära barnen hur man skall respektera en hund och det föranleder oförtjänt att dom kommer upp på bitlistan för hundar.
      I ditt fall så har jag svårt att bedömma vad som ligger bakom denna osäkerhet vid utställning, men KBT är en terapiform och teoribildning som har sin grund inom socialpsykologi, kognitionspsykologi och inlärningspsykologi vad gäller människor. Terapin grundar sig på forskning och beprövad erfarenhet och i ditt fall så tror jag att det kan hjälpa din hund då jag ofta använder det med hundar i liknande problem.

      OM KBT.
      Tonvikten ligger på samspelet mellan individ och omgivning och har sitt fokus i här och nu situationen.

      Med beteende avser man olika kroppsliga reaktioner, egna tolkningar och uppfattningar om händelser och specifika handlingar som gör att individen och omgivningen påverkas.

      Terapiarbetet innebär att få till stånd en förändring av beteendet för att öka livskvaliteten likaså att arbeta med omstrukturering av tankar och beteende som inte är gynnsamma och leder i positiv riktning. Det gäller alltså att se och ifrågasätta negativa, destruktiva tankemönster och lära in nya strategier.

      I terapin börjar man med att göra en beteendeanalys för att kartlägga problemområdet och förstå det i sitt sammanhang. Orsakerna till problemen varierar för olika individer eftersom vi alla är unika och har olika erfarenheter och livssituationer. Hemuppgifter utgör en viktig faktor för att omsätta terapins innehåll i praktiken och har en avgörande roll för behandlingsresultatet.

      Nya kunskaper och insikter är även viktiga komponenter för att möjliggöra förändring och därför är psykoedukation ( Patentutbildning eller psykoedukation som det kallas inom KBT är ett vanligt första inslag i KBT. Det går ut på att lära patienten om vad forskning om KBT har att säga om patientens problem, vad som vanligtvis orsakar problemen samt vilka möjligheter som finns till behandling)

      Man arbetar man utifrån hur tanke, känsla och handling hänger ihop och strävar emot en förändring och förbättring istället för att söka efter förklaringar till hur problemet uppstod en gång i tiden. Fokus läggs alltså på här och nu.

      Vad menar jag då med detta ? Enkelt och kort så måste du börja och socialträna din hund i denna typ av situationer och utsätta honom för det, men att du hela tiden har en positiv belöning med då han klarar steg 1 och sen steg 2, mmm.
      Du får höra av dig om du inte förstår vad jag försöker att förmedla till dig eller vill ha ytterliggare hjälp och råd.
      mvh/Seth

      Gilla

    • Hej!
      Tack för ditt svar!
      Han har aldrig bitit, ej ens försökt bita ngn, han morrar på utställning men inte alltid och l

      Gilla

  8. Hej!

    Vi är en aktiv småbarnsfamilj med barn på 5 månader och 3 år som länge har funderat på att skaffa hund. Både jag och min man är uppvuxna med hundar, men har aldrig haft egen. Finns det någon hund du kan rekommendera som passar en aktiv småbarnsfamilj? Vi vill gärna aktivera med spår och lydnad kanske, och vill ha en hund som kan hänga med när vi är ute och joggar och cyklar. Vi är ute och promenerar varje dag så gärna en hund som orkar hänga med i tempot (efter valpstadiet så att säga).
    Efter att ha läst tidigare inlägg så förstår jag att en omplaceringshund inte är att rekommendera? Vi har haft tankarna på en lite äldre valp (6 månader, ridgeback), men funderar på om det är bättre att ”starta” från början tillsammans? Tar tacksamt emot tips om hundraser som skulle passa oss, då vi helt kört fast och sett från dalmatin, staffordshire bullterrier, mexikansk nakenhund, whippet till rhodesian ridgeback, men inte vet varken ut eller in då vi får olika tips från varje håll.

    Mvh
    Sarah med familj

    Gilla

    • Hej Sarah
      Jag förstår att det är svårt i erat val då jag själv har barn som nu är vuxna men då dom var små så hade vi bl.a. en Flat coated retriever hane som hette Castor och han var hela familjens kärlek. Men..min fru var mindre imponerad av hans behov av aktivitet då vi hade små barn och han krävde mycket. Han fick utlopp för sin energi genom att busa med barnen och på vintern älskade han att släpa runt min son i snön genom att bita tag i overallen och springa runt med honom i snön, ta av han stövlarna, mössan, vantarna, mm. och springa iväg och gömma dem. Min son och Castor växte upp som bästa vänner och förblev det tills han vid 14 år somnade in. Jag jagade sjöfågel, åkte skidor och tränade lydnad och sök med castor och det fanns inget som egentligen tröttade ut honom.

      En dag sa min fru ” nu får det vara nog, vi skänker bort han och jag har en familj som vill ha han”.
      Sagt och gjort, jag packade en matskål och lite foder till honom och åkte iväg och lämnade honom till barnfamiljen som bodde i samma by. Kom hem..och min fru var lättad..men jag visste att max 2 dagar så ringer dom och vill att vi tar tillbaks han. Så hände och jag hämtade honom och han stannade kvar hos mig resten av sitt liv.

      Vad jag vill säga med detta är att om man har små barn som vi faktiskt vill ge all uppmärksamhet eftersom dom behöver det så tycker jag att man i barnens nuvarande ålder och familjesituationen skall välja en ras som passar in i den miljö den skall växa upp i. En Golden, labrador eller pudel är hundar som man lätt kan stimulera mentalt och om man lär barnen att respektera dom så får ni en fantastisk hund för er själva och era barn. En ridgeback är i min mening en enmanshund, stor, tung och kräver mer av er än vad ni har tid till med små barn.

      Mitt råd är att ge barnen och er själva en ras som är lätthanterlig och i grunden trygg för att sedan kunna gå vidare med en annan ras då barnen blivit större och ni får mer tid att lägga på hunden.

      Gilla

  9. Castor

    Jag har tidigare i bloggen skrivit om vårat problem med Castor, och jag tänkte nu återkoppla till det jag berättat genom att försöka återge den tiden, då vi hade glädjen att lära känna hans ljusa sidor, och sorgen som det innebar att pendla mellan hopp och förtvivlan när ljuset hos honom plötsligt slocknade och mörkret tog över.
    Castor var en omplaceringshund. Han var en flat, och han var min första hund. Min sambo hade däremot tidigare erfarenheter av hundar, och förutom det ett brinnande intresse för dessa glada, lättsamma varelser. Och det var så jag tänkte mig att vårat liv med hund skulle bli, fyllt av skratt åt knasiga upptåg.

    Castor kom till oss i mitten av december förra året, strax innan jul. Vi pratade noga igenom det ansvar som en hund skulle innebära. Och om vi nu skulle köpa en hund så fick det gärna vara en aktiv ras, som kan följa med oss på cykelturer i skogen. En hund som vi kan träna, spårning eller apportering, vad helst han tycker är roligt. Och praktiskt nog så bor vi dessutom med en oändlig skog runt husknuten. Vi såg inga hinder och slog till. Min sambo hämtade honom i Skellefteå. Castor hade kommit tillbaka till uppfödaren på grund av att det inte fungerade i hans tidigare, hem, där han hade tillbringat sina två första år. Anledningen till att de inte kunde ha kvar honom var enligt uppfödaren att han var lite vaktig kring sina saker, men vi fick veta att det inte var något större bekymmer och att det säkert skulle gå att träna bort.
    Julafton, några dagar efter det att han kommit till oss, firade vi hos min syster och hennes pojkvän. De gladde sig åt Castor. De hade inhandlat god julmat och julgodis till honom. Men hädelseutvecklingen den kvällen la sordi över glädjen vi kände. Det tog några minuter från det att vi klivit innanför tröskeln, till det att min sambo blev biten första gången. Castor hade fått syn på en rulltårta som låg på köksbänken, som han la beslag på och började vakta. Min sambo tyckte att han var lite väl fixerad vid rulltårtan, och gick emellan. Innan han visste ordet av blev han biten i handen, som började blöda. Vid fikat satt vi mest konfunderade över det som hade hänt. En hund ska ju inte bitas. Samma kväll, efter en promenad, blev han kvar i hallen där han vaktade sin mat som vi förvarade i en ryggsäck. Det förstod jag först när han morrade på mig då jag passerade. Min sambo fick sig ännu ett bett då han skulle flytta på ryggsäcken. Vi la oss med en olustig känsla den kvällen. Vi låg tysta länge, eller snarare mållösa och försökte smälta det som hade hänt. Och så var karusellen igång. Castor uppvisade ett depressivt beteende inomhus, utomhus var han alltid glad. Men inne låg han ofta på sidan, med en tom och likgiltig blick som saknade gnista. Han backade undan när vi sträckte fram handen för att klappa honom. Vi insisterade inte, utan lät honom vara. Min osäkerhet som förstagångsägare till en hund blev påtaglig, då jag inte visste hur jag skulle hantera det faktum att han avskärmade sig och inte ville ha vår närhet. Jag visste inte om det det okej att klappa honom när han låg på golvet och jag gick förbi. Ville han vara ifred, eller skulle han känna att jag ignorerade honom?
    Vi kontaktade första gången en hundpsykolog i samband med att han bet min dotter. Jag hade inte en tanke på att han hade sin mat i ett utrymme bakom ryggen då hon försökte locka till sig honom. Han bet henne i handen och i midjan. Min farhåga var att hon efter det skulle utveckla en rädsla för hundar, men det har gått bra. Vi var helt förtvivlade och pratade om att avliva honom, men beslöt oss för att vi ville ge honom en chans. Så vi tog kontakt med en hundpsykolog, som vi besökte kort därefter. Han trodde att vi skulle kunna komma tillrätta med Castors beteende genom träning. Med oss fick vi en del verktyg som vi skulle jobba med hemma. Vidare skulle vi göra en veckovis sammanfattning över hur Castor har varit, som vi sedan skulle få feedback på. Vi försökte förekomma och undvika de situationer som skulle kunna leda till att han började vakta. Castor kunde sitta utanför klädkammaren långa stunder, där han visste att vi förvarade hans mat, och vakta. Ibland morrade han då vi passerade. Så maten åkte ner i källaren. Matskålen ställde vi undan efter varje måltid. Vår tajming för korrigeringar blev bättre allteftersom vi lärde oss att läsa av hans kroppsspråk.
    Hans apatiska beteende kunde vi bryta genom att gömma godis som han fick leta upp, gå ut på en promenad, eller sätta oss på golvet på händerna, så att han såg att vi inte kunde röra vid honom. Då brukade han komma glatt och slicka oss i ansiktet. Han älskade att slicka oss i ansiktet. Med tiden fick vi hans förtroende. Han blev tillgiven. Han kom och satte sig bredvid oss i soffan, låg i vårt knä, hälsade glatt på oss när vi vaknade. Alltid bärandes på en leksak. Han kom in i sovrummet, med sin leksak som han bar fint i munnen och viftade inte bara på svansen, utan på hela bakändan. Gick ut, och gjorde sedan entré igen. Och den föreställningen hade vi glädjen att njuta av varje morgon. Min sambo pluggar och är hemma en hel del, till skillnad från mig som går på morgonen och kommer hem på kvällen. Så Castor fick förutom dagliga promenader flera cykelturer i skogen varje vecka. När helgen kom var vi ute allihop, till fots eller med cyklarna. Heldagsutflykter, då vi tillsammans med Castor fick nöjet att upptäcka nya natursköna områden kring Göteborg. Vi apporterade med honom. Först själva. När våren kom gick vi en apporetringskurs. Han var en duktig och entusiastisk apportör. Och apporteringen gjorde honom gott, med tanke på att han var osäker och otrygg. Vi belönade och berömde honom ofta för att bygga upp hans självförtroende. På promenader när han gick duktigt, när han släppte en pinne då vi sa ”loss”, för andra små saker som han gjorde bra. Som fick honom att känna sig duktig. Men problemet med vaktandet och bitandet kvarstod, trots träning och kontinuerlig kontakt med hundpsykologen. Eftersom vi inte kunde lita på Castor, och att han inte skulle skada någon utomstående, var vi ibland tvungna att lämna honom hos en hundvakt, som vi känner och har förtroende för. Denne blev också biten, vid två tillfällen. Castor började även ge sig på andra hundar, vilket var förbryllande för oss eftersom hundmöten rent generellt hade funkat bra.
    För några veckor sedan fick min sambo ett bett som gick rakt igenom handen, då Castor vaktade en ny leksak som han hade fått samma dag. Den natten tillbringade han på akuten. Själv har jag varit jag skonad eftersom jag inte konfronterat honom, fram tills för ett litet tag sedan, och då helt oprovocerat. Min sambo gick in i klädkammaren för att plocka fram Castors matskål. Castor stod bakom honom. Hans kroppsspråk vittnade om att han var glad. Jag tittade på hans svans som viftade, hans söta huvud som han hade lagt lite på sned, och hans lena öron som nyfiket tittade fram. Så oemotståndlig. Jag satte mig på huk och klappade honom på ryggen, när han som en blixt från en klar himmel plötsligt slog ner på mig, och måttade ett bett mot mitt ansikte. Jag reagerade snabbt och hann precis undan. Som alltid när han hade bitit gick han iväg och skämdes, samtidigt som han sakta försvann in i sin bubbla. Han kom inte när vi kallade på honom utan låg kvar, avskärmad. Ibland lyckades vi med godis. Vissa gånger tog han bara godiset, och gick sedan tillbaka och la sig igen. Andra gånger kunde han lägga sig bredvid oss, koppla av och låta oss smeka honom. Han mådde inte bra, och det skar i hjärtat att veta att den som mådde sämst av oss var han.
    Vi bestämde oss så småningom för att kastrera honom. Ett par veckor efter kastreringen började hans redan dåliga beteende att eskalera till nivåer som vi inte längre hade kontroll över. Det var då jag skrev mitt första inlägg här, och fick kontakt med Seth. Anledningen till att vi kastrerade honom var att han var på alla tikar och kastrerade hanar. Inte helt ovanligt eller oväntat, men vi kunde inte längre lämna honom hos den hundvakten som vi gärna anlitade, eftersom han hade alla hundar i hemmamiljö, och tillsammans. Vi visste däremot att en kastrering inte råder bot på ett problematiskt beteende.

    Så här efteråt frågar jag mig om det fanns något mer vi kunde ha gjort, tömde vi ut alla möjligheter? En frågeställning det paradoxala till trots. För vi lät det gå långt, därför att vi älskade honom och ville inget annat än att han skulle må bra. Och vi gjorde vårt bästa.
    Vi fick i efterhand veta att de förra ägarna hade lämnat tillbaka honom för att han hade bitit dem. Och de hade precis som vi försökt träna bort beteendet, utan någon framgång.

    Men det är inte betten jag minns. Nej. Utan det är Castor, när han är i sitt esse. När han svänger med hela baken euforiskt och ylar av glädje, samtidigt som han bär på en leksak som han hämtat ur sin låda. Det varmaste välkomnande jag någonsin fått. Det så jag minns Castor…

    Gilla

  10. Hej!
    Vi har en flat som är 2 1/2 år gammal. Vi fick honom i dec förra året efter att de förra ägarna hade lämnat tillbaka honom till uppfödaren. Det vi fick veta var att han är lite vaktig vad gäller hans saker, men att det inte är något större bekymmer. Några dagar efter det att vi fått honom bet han min sambo. Detta hände på julafton. Vi firade borta. När vi kom fick han ögonen på en rulltårta. När min sambo gick emellan blev han biten. Nästa tillfälle var samma kväll. Han satt ute i hallen och vaktade sin mat som låg i en ryggsäck. När jag gick förbi morrade han. Jag sa till min sambo att han ligger ute i hallen och vaktar sin mat. När vi flyttade den blev min sambo åter biten. Vid båda tillfällena la min sambo hunden tills han hade lugnat ner sig. Hemma började han vakta maten som vi förvarade i klädkammaren. Han kunde ligga där flera gånger om dagen. Fram tills idag har han bitit min dotter, en hunvakt, min svärfar. Min sambo åkte in till akuten förra veckan då Castor vaktade en ny leksak som han hade fått. Bettet hade gått rakt igenom handen. Och anledningen till att de förra inte kunde ha kvar honom var att han vaktade sin mat, sina saker och för att han vid fler tillfällen hade bitit dem. Vi har varit i kontakt med två olika hundpsykologer. Det vi gjort är att försöka förekomma de situationer som kan uppstå då han blir vaktig. Maten förvarar vi i förrådet. Vi korrigerar felaktigt beteende direkt. Han får massor med motion. Vi både cyklar och springer med honom flera gånger i veckan. Min sambo pluggar och hemma en hel del, så där ute mycket. Vi får även en apporteringskursen. Vi började apportera med honom i vintras. Så detta är i ingen understimulerad hund. Men trots korrigeringar, träning, och motion så lyckas vi inte komma någon vart med hans beteende. Min sambo åkte iväg till Norrland med honom för ett par dagar sedan. När hans pappa skulle ta bort vattenskålen blev han biten. Hos en kompis gav han sig på dennes hund i samband med ett ben. Inomhus kan han bli låg dvs lite åt det deprimerade hållet. Vi gör vad vi kan för att för att uppmuntra honom genom att t ex gömma godis som han får leta upp. Större delen av tiden är han dock glad. Men vi har blivit begränsade eftersom han bits. Mina barn kan inte träffa honom. Vi undviker att träffa annat folk av rädsla för att han ska göra någon illa. Vi har nu bestämt oss för att avliva honom. Men innan vill jag fråga om det finns något mer vi kunde ha gjort?

    Gilla

    • Hej
      Till saken hör att jag själv haft en flat som hette Castor 🙂
      Problemet ni har skulle jag helst vilja vara på plats för att lösa själv tillsammans med er, för ni kommer inte att lösa det själva. Jag gör det ideelt via vår fond om vi kan pricka in ett datum, men ni får stå för resekostnad och en säng, ni betalar ingen kostnad för min insats, annars får vi försöka via bloggen, men då kan jag inte garantera resultatet. Men..ge inte upp.. tro mig 🙂

      Gilla

    • Hej!
      Vilket sammanträffande! Att du har haft en flat som hette precis som vår 🙂 Vi döpte om honom när vi fick honom. Hans ursprungliga namn var Mikko.
      Så du menar att det går att komma till rätta med problemet? Vi är uppgivna. Hundpsykologerarna som vi pratat med är av olika skolor, och därmed är skiljer sig tillvägagångssättet åt. Den ena säger att vi ska backa när han morrar och låta honom ha sina saker ifred, den andra säger det motsatta. Två hunduppfödare med erfarenhet av flattar säger att det är något fel på hunden, ‘flattar ska under inga omständigheter bitas’. I dagsläget är han oberäknelig.
      Vi har också förestått att vi inte kommer att lyckas lösa detta. De förra ägarna har precis som vi försökt träna bort hans vaktiga beteende. Första gången som han morrade till hos dem var när han var ett halvår. Han hade hittat hästbajs som deras dotter försökte få bort honom från. Första gången han bet hos dem var han 14 månader och detta var efter en höftledsröntgen. Han hade varit nedsövd och var hungrig och fortfarande påverkad efter narkosen när kvinnan i familjen gick förbi då han åt. Efter det hade det hänt flera gånger. Han ger sig på både människor och andra hundar, och problemet tycks snarare eskalera än bli bättre.
      Hur skulle du gå tillväga? Skulle det gå att lita på honom efter det? Just nu får inte min dotter träffa honom. Jag skulle aldrig våga lämna henne ensam med Castor.

      Gilla

    • Hej
      Som du beskriver det så är det ett allvarligt problem ni har och jag undrar om ni har låtit en veterinär undersöka honom i fall det är något fysiskt fel på honom som, syn hörsel lukt, mm. Det är ett ovanligt beteende du beskriver oavset typ av ras. Var i landet bor ni ?
      mvh
      /Seth

      Gilla

    • Vi bor i Göteborg. Vi har verkligen kämpat på med Castor. Egentligen passerade han gränsen då han bet min dotter i handen och midjan. Hade inte en tanke på att hans mat låg precis bakom ryggen på honom när hon försökte locka på honom.
      Han genomgick en grundlig hälsoundersökning/besiktning innan vi fick honom. Ögonen vet jag att de kollade. Vi känner att vi har gett upp hoppet, det har hänt så mycket. Frågan är vem han inte har bitit i vår omgivning. Vi kan inte lämna iväg honom var gång mina barn kommer, eller undvika att ta med honom då vi ska hälsa på folk. Det ska vara roligt att ha hund, har jag fått höra. Detta är min första. Vi känner att vi inte orkar mer.

      Gilla

    • Hej
      Jag kommer gärna till er och tittar på problemet då jag själv bor i göteborg. Men du får gärna ringa mig idag på 070-791 30 97
      mvh
      Seth

      Gilla

    • Glömde… Min bedömning är att han hör bra. Han reagerar på ljud som jag inte hör, som när någon går i trappuppgången. Beträffande luktsinnet så har han aldrig misslyckats med att leta upp en dummie som ligger dold. Han är en mästare på att sniffa sig till dem. Så jag tror att både syn, lukt och hörsel är intakta.

      Gilla

    • Läs detta inlägget. Det händer tyvärr att veterinären inte informerar om att hunden kommer förändras, kanske till det sämre, innan en kastrering verkar. Beklagligt!
      Kemisk kastrering
      mvh
      /Seth

      Gilla

  11. Border collie

    Gilla

  12. Hej!
    Vi väntar vår första kull valpar till sommaren och jag tänkte göra mitt projektarbete om dem, obligatoriskt i trean när man går natur. Förena nytta med nöje så att säga:)
    För att göra detta behöver jag ett syfte som jag tänkte skulle vara hur man ser rangordningen i en kull valpar från nyfödd till åtta veckor. Vilka tecken ska jag hålla utkik efter?
    Med vänlig hälsning, Josefin

    Gilla

  13. Ping: Billiga hundbäddar. | Victorias ankedoter

  14. Ping: Hundprojektet. | varahund

  15. Ja vi ska absolut gå kurs, ska bli kul!
    Det ser ut som det blir en hane 🙂

    Gilla

  16. Tack så mycket för snabbt och bra svar!
    Vi siktar på en valp till hösten, och det blir en ridgeback igen!

    Min syster har en Staffordshire bull terrier, jätte fina hundar och verkligen kanon bra med min systerdotter och min son!

    /Helena

    Gilla

    • Hej Helena
      Kul att höra och gå lite lydnadskurser och engagera er med valpen så kommer ni att få en jättefin relation i hela familjen. Ridgeback är en härlig ras ! Tik eller Hane ?
      mvh/ Seth

      Gilla

  17. +1 till Seth kommentar, en valp så barnen får växa upp tillsammans.
    vilken ras funderar ni på? om ni tidigare haft en Rhodesian Ridgeback så kan jag rekommendera Stafordshire bull terrier även kallade hemma i England ”Nanny Dogs” och det finns en anledning till det. dom är fantastiska med barn och dom är småväxta vilket kan vara bra nu när ni har mindre plats med ett barn i huset, men samtidigt får man extremt mycket hund krafitiga, energiska till gränsen löjligt för dom tar aldrig slut, naturlig vaktinstinkt när det gäller sin flock/familj och ruskigt starka för sin storlek.
    det är iafl, mitt förslag kan rekommendera dom varmt.

    Stay safe //Mattias, ”Punish the deed!, Not the breed!”

    Gilla

  18. Hej!
    Jag och min sambo planerar för att skaffa hund. Har tidigare haft rhodesian ridgeback. Nu har vi dock fått ett nytillskott i familjen, vår son Sam som är 3 månader och har lite funderingar kring att skaffa hund på grund av att han är så liten. Hur kan vi bäst gå till väga om vi skaffar hund och har ett spädbarn så att det blir ”rätt” från början? Är det bättre att skaffa valp, eller skulle det kunna fungera med en omplaceringshund om man känner till bakgrunden?
    Tack för en jätte bra blogg dessutom! Vi följer den med intresse och lär oss mycket på vägen 🙂
    /Helena, Peter och Sam

    Gilla

    • Hej..I erat fall så skulle jag definitivt skaffa en valp för att ge dom bägge en trygg uppväxt tillsammans. Visst kan det funka med en vuxen omplaceringshund, men jag tror att det både för er, barnet och valpen är tryggare att få växa ihop från början som en flock, där ni är med och formar barnets och valpens relation tillsammans.
      Mvh
      /Seth

      Gilla

  19. Emelie & Emma, glömde nämna att just den här teknik med kopplet diagonalt över ryggen är en teknik man kan använda i början om man har en hund som drar mycket när den går i koppel och inte har lärt sig att gå fot el, gå normalt i koppel. allt eftersom hunden lär sig och lyssnar bättre, så även om man inte är ända framme med att gå fot och hunden drar fortfarande men mer sporadiskt och lyssnar när ni tillrättavisar den och kommer till er så behöver man inte fortsätta att gå så med kopplet utan då kan man börja hålla kopplet som vanligt men fortsätter med koppelträningen. och har man en hund som har problem med andra hundar och gärna gör utfall el, börjar dra kraftigt när man möter en hund så självklart är det bara att slänga kopplet över ryggen just då när man passerar. Något jag däremot inte tycker att man ska göra om man har en sådan hund är att byta sida på gatan el, gå åt sidan för att ”gå runt” den mötande hunden el, finns tom, dom som säger att man ska vända och gå åt andra hållet!?!?!??? enligt min erfarenhet så det enda man gör med ett sånt beteende är att visa hunden att dom har rätt att andra hundar är farliga och man måste vara på sin vakt och hålla sig undan…. hur ska en sådan hund någonsin kunna lära sig att det är ok att möta andra hundar och att man måste inte ge sig på dom oavsett om det är av rädsla el, andra orsaker??
    Nej håll hunden så du själv känner dig säker på att du kan kontrollera din hund om den gör ett utfall el, liknande, exempelvis så som jag har beskrivit och sen bara gå förbi den mötande hunden/hundarna med självsäkerhet för känner du dig trygg och bestämd så vet och känner din hund det också och litar mer på att du som flockledare skyddar och tar hand om er.

    Stay safe //Mattias, ”Punish the deed! NOT the bredd!”

    Gilla

    • Hej!

      Har provat dina knep och måste säga att det har gått mycket bättre på promenaderna. Det främsta som har hänt är att jag känner mig som en ledare! Jag är bestämd, visar med mitt kroppspråk att Texas plats är bredvid mig och när jag ser en hund på avstånd säger jag till Texas ”Ser du hunden?” och vill att med mig kan han vara lugn och gå förbi hunden. Tyvärr vill han gärna fram mot hundarna men jag säger till han ”Fot” med styrka och går förbi med blicken framåt och huvudet högt.

      Följer bloggen med spänning och tar till mig det du skriver. Fortsätt med ett bra jobb!
      /Emelie

      Gilla

    • Hej
      Kul att höra att funkar för dig och att ni gör så bra framsteg så nu är det bara att fortsätta att träna och vara konsekvent så kommer det att bli en naturlig del i promenaderna.
      Jag ger bara råd och det är du som gör jobbet 🙂 Bra jobbat !
      mvh
      /Seth

      Gilla

    • Hej igen!
      Idag fick vi ett nederlag. I en korsning mötte vi två hundar och Texas blev helt knäpp. Inget fungerade! På tisdag ska vi ha kurs på brukhshubdsklubben. Om dessa träffar inte hjälper vet jag inte vad vi ska göra.
      / Emelie

      Gilla

    • Hej Emelie.
      Jag förstår din oro, men om du ringer mig så skall jag ge dig några råd som jag nog tror kommer att hjälpa dig.
      Det är svårt att förklara det via mejl och egentligen så skulle jag vara på plats, men vi gör ett försök om du vill.
      070-791 30 97
      mvh
      /Seth

      Gilla

    • Hej Emelie
      Hur går det för er ?
      Hör av dig !
      mvh
      Seth

      Gilla

    • Hej Seth!
      Vi har börjat på kursen nu. Det är jätte roligt och man får lite tips på övningar. Dock har inget hjälpt mot hans utfall. Vi har börjat gå till en hundrastgård så han får springa av sig lite. Men det är så svårt att veta hur hundarna ”ska” bete sig i gården. Han blir väldigt dominant och gör sina rottismorr och skrämmer iväg småhundarna. Bara de med stora hundar är kvar.

      Med vänlig hälsning,
      Emelie

      Gilla

    • Kul att höra att ni går på kurs med er hund och det är svårt att avgöra om det är ett lydnads eller beteende problem utan att se hunden, men jag är ganska säker på att det är mer av ett felbeteende med eventuell osäkerhet hos honom.
      Jag är övertygad om att ni kan fixa detta bara ni får honom att förstå och som jag tidigare sagt så kan du ringa mig och vi kan ta det per telefon.
      mvh
      /Seth

      Gilla

  20. Mattias Folin

    Hej Emma läs min kommentar här ovanför till Emelie om ett sätt jag tycker fungerar extremt bra när man har en stark hund som man inte normalt orkar att gå ut med pga, deras styrka. men börja att prova den tekniken när du kan gå ut ensam med er tik utan vagn kanske en kvällspromenad varje kväll om du har någon hemma som kan vara med barnen medans ni tjejer får lite egen tid ute. och med ett lite längre koppel som du kan släppa efter lite mer på och dra det som jag beskriver diagonalt över ryggen så har du bra förutsättningar att öva med henne att gå fot och ha nog med koppel för att kunna släppa efter så du kan känna och se skillnad på om och hur hon reagerar och lär sig. med en standard koppel så blir det lätt för kort och kopplet är halvspänt hela tiden vilket inte är bra när man ska träna på just det här med att gå fot, eftersom beroende på vilken ”skola” man följer i sin träning så bör du kunna släppa efter på kopplet så hunden har en chans att uppfatta en tillrättavisning när man korrigerar med ett kort snabbt ”ryck”, Ja jag tillhör den ”Gamla Skolan” där man korrigerar med hjälp av kopplet som en motsvarighet till flockens tillrättavisande av ett ej accepterat beteende med ett markerande ”bett” mot hals/bringa el, en stöt med nosen i samma område.
    hoppas det här hjälper dig att våga prova på att ta ut din tjej på promenad och som du säkert kommer att märka så kommer du själv att känna dig säkrare i dig själv och din position som ”Flockledare” och den som bestämmer under era promenader. vet att tekniken fungerar väldigt bra för yngre och kvinnor och dom som rent allmänt har en svagare fysik gentemot den hund dom ska gå ut med, har sett vuxna karlar som knappt har lyckats hålla i sin hund (el, som dom kanske är hundvakt till).

    som jag skrev till Emelie… prova och ge det ett försök du har inget att förlora men allt att vinna 😉

    Stay safe //Mattias, Den glada orädda amatören 😉

    Gilla

  21. Hej Emma
    Ledsen att jag inte svarat tidigare pg.a. sjukdom hos min rottweilerhane.
    Vad har du för ras? och om hon är understimulerad så tycker jag att du skall anmäla dig till en kurs först och främst för att få lydnad på henne och att du försöker att stimulera henne i hemmet med kanske en del aktiveringsleksaker som finns,sök och leta efter saker som tröttar ut en hund psykiskt mer än en promenad gör. När det gäller rädslan för barnvagnen så måste du ta hjälp av någon som följer med dig på promenad utan barn i vagnen och vara med och korrigera lugnt och fint och berömma då hon förstår att det inte är farligt. Ditt problem med vagnen är ett problem som man måste vara på plats för att lösa. Jag har haft mänga slädhundar som varit rädd för att dra en släde, men är man lugn och konsekvent mot din hund så kan du lösa det. Men jag tyckeratt du skall få någon på plats att hjälpa dig eftersom du har dina barn att tänka på i första hand.
    Hör av dig om du vill ha mer ingående hjälp.
    mvh
    /Seth

    Gilla

  22. Hej. Jag har en 3 årig Tik som är understimulerad, och som rymmer. Jag kan inte gå ut och promenera med henne. Då hon väger mer än vad jag gör, då hon inte går fot. Hon är livrädd för min vagn då jag har 2 småbarn. Är tacksam för all hjälp. Tack på förhand

    Gilla

  23. Hej!

    Jag och min sambo har precis skaffat vår första hund. En 3 årig hane som är en omplaceringshund med rasen schäfer/rottweiler. Ingen lätt första gångs hund men vi arbetar hårt för att det ska funka.

    Vårat största problem är att han under promenader drar och skäller på andra hundar. Han är stark och jag orkar inte hålla honom vid alla tillfällen, så i november var vi i kontakt med en hundtränare. Hennes tips var kontaktträning och att vi ska sätta honom åt sidan under promenaderna vid möten och söka kontakt och belöna med korv eller annat gott.

    Han är super duktig och söker mycket kontakt med oss och går t.o.m fot nu. Men nu har han börjat flyga på andra hundar och rusar mot människor för att hälsa. Det har blivit så illa att en gång när en hund skällde på oss rusade han fram för jag orkar inte hålla emot där han satt och han gjorde sina rottisljud och bet efter hunden. Den andra ägaren fick slänga sig på sin hund.

    Vad ska vi göra? Att sätta honom ner vid möten hjälper inte. Trots att promenaden går bra med mycket kontakt bara han förlorar det på 3 sekunder.

    Med vänlig hälsning, Emelie

    Gilla

    • Hej
      Det är alltid svårt att ta en omplaceringshund då man inte vet historiken om den, Sen har ni fått en hund med en blandning av två raser som renrasig kan kräva mycket jobb och kunskap. Ni vet inget om föräldralinjernas mentalitet och när man sedan blandar dessa individer så kan du förstärka både goda och dåliga egenskaper, fast det kan du även göra med renrasig avel. Att sätta ner honom vid möten tycker jag är helt fel! Du säger i princip till hunden att.nu..nu..snart, kommer han !!! och sen belönar du honom när den andra hunden har passerat vad är det du belönar ?
      Att hunden kan ”sitt” ? Eller? Att han blir väldigt exalterad och för det får han en belöning ! Jag tycker att du/ni skall gå fot med honom och vid möten helst innan han har upptäckt eller börjat att gasa upp sig mot den andra hunden så gör du ett stadigt ryck i strypkopplet sidledes mot dig och kommenderar honom ”FOT” och du måste mena det med hela din inre styrka. Gå som vanligt, försök att vara lugn och bestämd och tänk att det är du som äger situationen. Du behöver inte ens ge beröm efter ni har passerat, utan du skall få honom och känna som det är totalt självklart att så här skall det vara.Låt han inte vända om för att titta efter den andra hunden gör han det kommendera fot igen och fortsätt. Åk till en brukshundsklubb, förklara problemet och be att få träna dessa möten med hundvana personer och hundar. Till slut när det börjar funka så kan ni ha möten där ni stannar upp bredvid varandra och du kommenderar sitt, prata lite med den andra personen, kräv att han sitter och gå sedan vidare med kommandot fot.
      Du måste vara bestämmd och få honom att lita på dig och att det är du som är ledaren och bestämmer över dessa möten.
      Träna även ledarskapsövningarmmed honom, sitt vid matning, låt han sitta innan ni går in och ut genom dörrar och sen säger du varsågod att komma ut. Det finns många sådana övningar som du kan googla på.
      Träna ofta och ta det i steg..
      Hoppas att det hjälper dig.
      Hör av dig hur det går.

      mvh
      /Seth

      Gilla

    • Mattias Folin

      Hej Emelie Seth’s svar på din fråga ska du helt klart ta till hjärtat och följa tycker jag. tänkte bara lämna ett litet tips till ditt fysiska problem med att du har en stark hund och du inte riktigt orka hålla emot honom varje gång? när du är ute med han och går och tränar han (men självklart annars också om du vill) prova att lägga kopplet över din högra axel, när du har hunden på din vänstra sida håll i kopplet med vänster hand så kort du nu känner att du behöver hålla han och lägg sen kopplet diagonalt över ryggen från vänster höft upp över din högra axel och håll i handtaget med höger hand(ett lite extra långt koppel kan underlätta för att få en behaglig vinkel på din höger arm) och sen bara gå. möter du då en annan hund och du ser att din hund ”kliver på” och börjar göra sig redo för ett möjligt utfall så det enda du behöver göra då är att stanna få han att sitta (om det går, en hund som redan mentalt har påbörjat sitt utfall lyssnar dåligt som vi vet) och böj lite lätt på dina knän bara lite för att känna att du har en bra balans och luta dig lite bakåt åter igen inte mycket bara lite, för gör han ett utfall/hopp då så har du hela din kropp att hålla emot med främst rygg och ben. jag vet att den tekniken fungerar även för korta lätta människor även med hundar på +50-60kg eftersom du får en helt annan stabilitet att sätta emot, och har man en energisk hund som gärna rusar när den ser något intressant så många gånger kan man lätt skada sina armar och axlar om man håller hunden normalt och den sticker iväg tex, åt sidan och man kanske står och pratar med någon så man är oförberedd och hunden rycker till. så prova tycker du inte om mitt förslag el, den känns obekväm så behöver du självklart inte använda dig av den. hitta ett sätt som du känner dig säkrare med och använd det för hundar känner om du går och är spänd varje gång ni är ute för att du är orolig att den ska rycka och dra och att du inte ska orka hålla emot.

      så prova mitt förslag du har absolut inget att förlora men allt att vinna;)
      Lycka till.

      Stay safe //Mattias,Den glada amatör ”hund omskolaren”

      Gilla

  24. Hej Angelica
    Du nämner ”passehundar” förklara för mig vad det är, hur många, kön, eventuella löptikar, mm. så mycket som du kan berätta.
    mvh
    /Seth

    Gilla

    • Angelica Nilsson

      Passehundar, daghundar, hundar vi passar över dagen eller natten. Började med detta hösten 2010 eftersom jag då inte hade någon sysselsättning och ville hjälpa andra. Mina hundar funkar ju med alla andra så det var inget problem såsett.
      Det har varit olika raser och kön, även kastrerade hundar, aldrig löptikar. Vi kom fram till 8 hundar, tror det är alla, men inte samtidigt! =)
      Oftast en i taget, nån gång kanske två.
      Jag hade även som regel att jag promenerade 1-1½ timme med dem varje morgon, ofta gick vi till en rastgård så de fick busa av sig. När det var som värst hade vi väl fyra på en gång och då blev det ett väldigt spring här, det gjorde att det blev väldigt skälligt såklart så när jag drog ner på hundar så mötte jag dem utanför istället för att få bort förväntningen vid dörren så att säga. Förstår du hur jag menar?
      Det är väl det jag kan säga om passehundar.

      Gilla

    • Hej
      Jag tror att om du bara har dina hundar kvar och kanske börjar att begränsa dom till kanske ett rum exempelvis köket till att börja med efter en riktig städning , sanering du gör samt att du håller koll på dom. Efter matning måste dom ut, efter sömn, efter lek. Skapa ett nytt mönster med rastning så att dom lär sig att det är ute och inte inne man kissar. Samt att du matar dom och sen tar bort maten, den skall inte stå frame hela tiden. Dom måste rastas regelbundet, jag tror inte att det är svårare än så.
      Hör av dig hur det går .

      mvh
      /Seth

      Gilla

  25. Vi fixar det.
    mvh
    /Seth

    Gilla

  26. Hej Angelica
    Nu förstår jag bättre och jag skall svara dig snarast, hoppas i morgon bara jag har klarat av några andra frågor. Men det finns en lösning, som vi skall blogga om 🙂
    mvh
    /Seth

    Gilla

  27. Angelica Nilsson

    Hej!
    Jag har en hane på fem år som, efter vi skaffat en kastrerad hane som varje natt kissade i köket o sen omplacerades, kissar inne sen han var ca.1½ år. Han är rumsren i den mån att han går till dörren när han vill ut, men ändå kissar han hela dagarna inne. På köksbordet, i sin matskål, vid sin sängplats etc. Han har även kissat i vår säng, men det gör han inte längre. Som det är nu så har han kisseskydd på sig dygnet runt, inte alls som jag vill ha det… =(
    Vi har även en yngre hund, 2 år, som också kissar, men det beror förmodligen på lukten av att den äldre hunden gjort det.
    Hoppas på råd!

    Gilla

    • Hej
      Det är inget roligt problem du har men jag skall försöka att ge dig något tips. Du har kanske försökt att få hjälp med detta tidigare för det skulle ha varit mycket lättare då. Först några frågor.
      1.Hur gammal var din hund då den kastrerade hunden försvann ?
      2.Vad är det för ras ?
      3.Vad är det för kön och ras på 2 åringen?
      4.Är det i köket dom mest kissar?
      5.Hur är dom mot varandra, trivs dom ihop eller finns det rivalitet ?
      6.Är dom ensamma hemma på dagarna ?
      7.Hur ofta rastas dom ?
      8.Hur ofta och när ger ni dom mat?

      Vi börjar så och det är bra om du svarar med samma siffra som jag skriver mina frågor med.
      mvh
      /Seth

      Gilla

    • Angelica Nilsson

      Hej igen! Tack för snabbt svar!
      Nej, det är fruktansvärt tröttande och inget kul alls.. Vi var med honom hos vet. när det började, men de kunde inte hitta något onormalt med hans blåsa, eller nån urinvägsinfektion. De sa bara att vi skulle fortsätta gå ut med honom ofta och jag kände det som att jag gjort fel med rumsrenhetsträningen…
      Här kommer iaf svar på dina frågor:
      1. Hade visst kommit ihåg fel, vad glad jag blir! När den kastrerade hunden flyttade var Hugo 2 år och 4 mån. Så nån gång mellan aug. 2008 fram till maj 2009 började han.

      2. Hugo är av rasen papillon.
      3. Vår andra hund är också papillon och även det en hane.
      4. De kissar i hela lägenheten och speciellt på nya saker. Men i stort sett var som, när som. De får även vara i hela lägenheten, förutom i dotterns rum eftersom hon har en massa leksaker som de tycker är kul att sno.
      5. Svåraste frågan för mig att svara på, men både och kanske. Innerst inne tror jag att Hugo skulle må bäst av att vara ensamhund och jag ångrar köpet av den andra hunden eftersom det ändrat så mycket på Hugo eller fått fram beteenden som han inte visade innan kanske jag ska skriva. Jag har varit inne på att sälja hund 2 Bosson, men tycker att det är för svårt känslomässigt..
      Hugo vaktar väldigt mycket på Bosson. När de ska äta vaktar han sin skål eller vems skål han än står vid, han skäller när Bosson har ben som han vill ha, han skäller när Bosson leker med andra hundar. Och så drar han Bosson i svansen. Innan kunde Hugo leka med andra hundar, men så fort Bosson är med så är det bara honom som han mer bråkar med och retar.
      Hugo skällde aldrig på andra hundar tidigare, mer än typ am.staff (som han nästan blev middag åt en gång, men den tog hans storebror istället.. Ej den kastrerade hunden, en tidigare.) men så slarvade jag med Bossons träning så han vill hälsa på alla hundar och skäller därför. Så nu gör Hugo likadant.
      Jag tränade väldigt mycket lydnad med Hugo när han var ensamhund så det är ju förståeligt eftersom det inte blir lika mycket aktiviteter numer av olika anledningar.
      Så, ja det finns rivalitet. Och Hugo är en stressad hund. Men de bråkar inte iaf. =/

      6.Sen sep. förra året har de fått vara ensamma några timmar 2-3 dagar i veckan. Max 5-6 timmar då jag börjat på arbetsträning. Jag får gärna ta med hundarna dit, det är ett hundtrim, men har märkt att Hugo sover när de är ensamma och eftersom han oftast blir stissig när jag är hemma så tycker jag det är bättre att de är hemma då än med mig. Fast det kommer förmodligen bli så att de får följa med mig lite då och då när det är långa dagar och ingen kan rasta dem.

      7. Hugo och Bosson kommer ut var fjärde timme under hela dagen, förutom de dagar jag varit borta, då blir det efter 5-6 timmar om inte mina föräldrar kunnat rasta dem. Vi har tyvärr inga ordentliga morgon- och kvällsrutiner dock så natten kan bli olika lång. Och Hugo sover dåligt, det märks i hans kisseskydd. Han är alltså uppe under natten och kissar. Bosson sover bättre.

      8. Hundarna får mat två gånger om dagen, men inga speciella tider. Efter första morgonpromenaden och oftast innan näst sista promenaden. Jag sitter alltid med dem i köket mellan deras skålar eller så har jag Hugo bredvid mig på golvet i storarummet och Bosson har då sin skål på andra sidan rummet. De äter samma mat.

      Hoppas detta gör dig något klokare. För att krångla till det mer så har det funnits en del hundar i vårt hem sen ca. 1½ år, passehundar. Nu är vi dock inne på den sista hunden som ska sluta om 2 v. eftersom jag nu har fått praktik som kan leda till utbildning och jobb.
      Om du vill veta ännu mer så får du gärna ringa 031-7156842 eller om du vill träffas irl, vi bor på Hisingen.

      Tack för ditt intresse att hjälpa!
      Mvh Angelica.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s